Jag läste förresten ut ”Den hemliga historien” igår. Jag kunde inte sluta och det är anmärkningsvärt eftersom jag brukar vara väldigt bra på att sluta när jag är trött. Nu höll jag upp ögonen med tändstickor och plöjde igenom de sista 100 sidorna långt efter läggdags.
Och vad kan jag egentligen skriva? Jag är uppenbarligen en av de sista att läsa ”Den hemliga historien” på denna jord och alla bara: ”Den är så fantastiskt bra, jag önskar att jag hade skrivit den” och alla dessa referenser hit och dit. Jag hade skyhöga förväntningar.
”Den hemliga historien” nådde förstås inte upp till dem. Det är ju få så hypade böcker som gör det. Visst, en sidvändare med knastrigt språk, sådant som jag gillar, men jag behöver nog lite mer kärlek i historien (nu menar jag inte romantik mellan karaktärerna utan att man känner att författaren verkligen älskar sina karaktärer) för att bli riktigt begeistrad. Det ligger ett skimmer av dåtid över hela historien, som säkert många finner charmerande, jag blir snarare irriterad. Ingen topp tio med andra ord, men däremot en bok som jag kommer att sätta i näven på väldigt många bekanta (tja… de få som inte har läst den innan, vill säga). Bortsett från längden är det nämligen något så ovanligt som en roman som jag tror att nästan vem som helst kan uppskatta (apropå fredagsfrågan håller jag alltid längden emot böcker som är över 500 sidor – det är få författare som klarar sig ifrån det sega mittpartiet).
11 kommentarer
Jag har heller inte läst boken, det kanske får bli nästa projekt! Håller just nu på med ”Munken som sålde sin ferrari” – den och författaren blev ju så hypad när det begav sig att jag blev helt anti istället. Nu kryper jag till korset och testar. Har hunnit halvvägs och tja… den kanske tar sig mot slutet?
Får jag lov att rekommendera en bok i samma anda fast som du kanske ska tycka bättre om?: ”Fördjupade studier i katastroffysik”. Väldigt bra!
Jag köpte ”Den hemliga historien” på engelska för ett tag sen, den ligger och väntar på omläsning. Har läst den på svenska för hundra år sen, minns den som bra, men inte riktigt värd den hajp den blivit föremål för. Däremot tyckte jag att ”Fördjupade studier…” var rätt dålig. Alltid svårt med böcker där man inte kan sympatisera med huvudpersonen.
Håller inte alls med om att man inte kunde sympatisera med huvudpersonen i ”Fördjupade…. Blev helt kär i Blue som en en fantastisk karaktär. Boken placerar sig helt klart på min topp 10. Läs, läs, läs!
Blev rätt besviken på den faktiskt. Greker, Dionysos och överklassromantik är några av mina absoluta favoritsaker här i världen men den kändes aldrig som att boken verkligen handlade om det. På baksidan utlovades dessutom orgier, vad hände med dem? Pfft! Brukar nästan aldrig läsa spänningslitteratur och ser ’sidvändare’ som någonting dåligt (i riktigt bra böcker vill man stanna på varje sida och bara vältra sig i språket), så det var väl det som gick fel.Nästa gång en bok verkar bra men har blurpar av läckberg ska jag lita på min magkänsla.
…fast den är säkert bättre på engelska, kan jag tänka mig. Dög gott som underhållning men jag hade alldeles för höga förväntningar.
Instämmer med Green att ”Fördjupade studier…” var rätt dålig. Eller den var mer än rätt dålig. Blue var pladdrig, osympatisk, osammanhängande, vilket också beskriver hela boken ganska bra. Hur de motiverar liknelsen till ”Den hemliga historien” är både en gåta och en skandal.
Jag håller på att läsa den just nu så du är inte sist! Tycker att den är underhållande men tror att jag hade gillat den bättre när jag gick i gymnasiset. Gillar miljöerna men tycker att den ibland är något affekterad. Det känns lite löjligt ibland…. men jag skulle ändå rekommendera den eftersom jag tycker att fördelarna uppväger nackdelarna. Har förresten också läst ”Fördjupade studier..” och måste säga att jag tycker att de påminner om varandra ganska mycket.
Du är absolut inte sist (jag är på sida 326 just nu) och jag har ungefär samma tankar kring boken som Moa:tycker om den, underhållande lättläst men kanske för ”lättläst” för mig nu i full vuxen ålder och definitivt för lång (om jag nu jämför djup och händelseförlopp med bokens sidantal). Men som underhållning i dessa mörka och råkalla morgons- och kvällstimmar på ett tåg så är det bara att rekommendera!
Jag har fortfarande inte läst ”Den hemliga historien” och kan inte heller riktigt bestämma mig för om jag verkligen borde läsa den. I och med att ”Den hemliga historien” omtalas som boken med stort B så är det lätt att bli besviken (ungefär som när jag såg ”Amelie från Montmartre” efter att alla hade sagt att den var sååå bra och jag inte lyckades uppbåda mer än ett ”jaha” när eftertexterna började rulla). Kanske är det bättre att låta ”Den hemliga historien” få förbli mytisk och orörd?
Höh, om du trodde att du var sist, så är nog jag verkligen sist. mitt uppe i underverket nu and loving it!
[…] inte riktigt känner den kärlek som bör finnas mellan författaren och karaktärerna som Johanna K är inne på? Jag griper efter halmstrån här. En […]