Jag vet att chicklit gör sig bäst i pocket, och ”Den man älskar” av Emily Giffin har nyss kommit i inbundet, men… bra är den! Ni kanske känner för att göra ett undantag från pockets ibland? Jag fick nämligen finfin sträck-pendlarläsning häromveckan. De två böcker i vår som jag verkligen känt åh, bara en sida till, snälla! om är den här och ”Supernova” av Marika King, så är ni trötta och lessa just nu efter allt hårt jobb, vill ha något som suger in er? Mmm, just de två tipsar jag om.
Emily Giffins handlar om Ellen som bor i New York, har ett bra jobb som fotograf och är lyckligt gift med Andy. Lyckligt gift på riktigt, inga kompromisser. Hennes liv är bra.
Så en dag på gatan, på ett övergångsställe, skymtar hon ett ex. The ex. Leo. Hennes första stora kärlek. De har inte setts eller haft kontakt sen de gjorde slut för åtta år sen, och Ellen får lite överraskningspuls av den oväntade spaningen. Hon måste sätta sig på ett kafé och pusta ut. En minut senare ringer mobilen (ja, hon har kvar samma nummer som då). Han säger inte ens hej, han säger ”var det där verkligen du?”. Och så kommer han till fiket.
Ni kan ju klura ut nästa steg kanske? Valet mellan det nuvarande och det dåvarande, vem kan man inte leva utan, vem är man sitt bästa med.
Jag har läst Emily Giffin förr, ”Something blue” och ”Something borrowed” och de har jag tyckt blandat om. ”Den man älskar” däremot, oförbehållsamt bra! Det är som sagt ett jäkla flyt, och trots att det låter som ett klassiskt upplägg så tycker jag att personerna känns rätt så gråskaliga och inte alls Andy=trist, Leo=spännande, som det lätt hade kunnat bli. De är trovärdiga, Ellens funderingar om dem och sig själv känns så också. Sen är det såklart så att Andy är svinrik och hej hopp köper de ett enormt hus och lyxar till det med det ena och det andra… Varför är det alltid så?? Men grundhistorien är jättebra. Fin chicklit att låta sig uppslukas av. Hamnar där uppe med drottningen själv, Marian, i fråga om bladvändarkvalla. Det ni!
