För fyra-fem år sedan var Bokhoras egen Johanna Ö de svenska modebloggarnas drottning med sin Fashionista.se. Nu några år senare är det bl.a. Sofi Fahrman, Elin Kling som sitter på tronen. Att modebloggarnas värld förr eller senare skulle skildras i romanform är inte så förvånande och det är det som nu Sofi Fahrman försökt att göra i boken ”Elsas mode”.
Boken handlar om Elsa från Borås, som efter några månader i New York kommer hem till Sverige, flyttar till Stockholm, börjar jobba på caféet Foam och startar en modeblogg. Hon blir självklart kär i Sveriges hetaste och snyggaste designer Hugo Cronstedt och hennes blogg stiger snabbt på Bloggtoppen vilket ger henne fler och fler möjligheter i modevärlden.
Det bra: omslaget och insidan är snyggt påkostade och känns helt rätt för genren. Jag gillar även att det finns screenshots av blogginläggen lite då och då vilket är nästan det enda sättet för att hålla koll på tidslinjen. Sexscenerna är fler än i de flesta chick-litböcker jag läst och de tillhör faktiskt den del av boken som jag ej rodnar av pinsamhet för. Huvudpersonen Elsa har dessutom rätt så befriande lite ångest över sina sexuella eskapader vilket känns, för att tala modebloggska, riktigt fräscht.
Nu till de sämre delarna: språkligt sett så är boken så långt ifrån ett mästerverk man kan komma och den är berättad i presens vilket stör läsningen enormt mycket. Att huvudpersonen Elsa sedan är en så sjukt jobbig och självupptagen person gör att man inte heller riktigt klarar av alla pinsamheter hon utsätter sig och sin omgivning för. Mängden name- och brandname-dropping överträffas inte ens av Bret Easton Ellis ”Glamorama”. Men där ”Glamorama” är en satir över en ytlig, märkesbesatt modevärld är det här utan en minsta glimt i ögat. Jag kommer på mig själv att längta efter en dos av terrorister, blod och mord. Förutsägbarheten i händelseutvecklingen är enorm och jag ryser vid tanken på att det här är tänkt att bli en trilogi. Fast jag måste nog ändå erkänna att trots all denna pinsamhet som boken utsatte mig för så skämsnjöt jag nog ändå lite av den…
39 kommentarer
men svaret på frågan som vilar på alla våra läppar återstår: hur mycket pörd har den?
Jag ser fram emot att läsa den… Märkligt nog. Har köpt in den till avdelningen ”unga vuxna” och förutspår hög statistik!
Tycker nog ändå att det är lite obehagligt att de vill att man ska titta typ rakt in i skrevet på henne på framsidan. Ja ja jag ser att hon har trosor eller minimala shorts på sig eller nåt, men det är ändå väldigt centrerat.
Kajsa, instämmer till fullo!!!!
Jessica, jag måste nog snabb-bläddra igenom Eksas mode någon dag.. efter att jag dragit igenom alla vampyrböcker som finns :)
Varför stör det att den är berättad i presens?
Det är taffligt utfört och man tappar helt bort sig var i tiden man befinner sig.
Ah okej… jag trodde att det var något med presensformen i sig… typ att det är allmänt känt att presens är kasst, vilket jag började oroa mig över att ha missat :)
Jag kände precis samma sak när jag läste de två första kapitlen i tidningsbilagan.
Man kan ju inte låta bli att bli lite nyfiken. Kommer garanterat att läsa den, men i pocket.
Man kanske skulle göra en variant av den där pride and prejudice and zombies; modebloggerskan och massakermonstren. Det skulle kunna bli riktigt bra med beskrivningar av tarmar och avhuggna huvuden i limousiner, modeller som förvrids till demoner och slukar kamerapersonalen osv. Den skinande ytan som bestänks med hinkar av blod. Mumma.
Glamorama kanske? :)
[…] Shared ”Elsas mode” – Sofi Fahrman. […]
Visst bör det vara avgjort att boken är av typen lågvatten, men det kanske kan lura någon att läsa som aldrig skulle läsa en bok annars, sedan finns det ju fler titlar i genren osv. och ettutre så kanske det blir en människa av alltihop i slutändan ;).
Såg den recenseras i TV, där den fick fyra (4!) ”böcker” i betyg, vilket förvånade mig bara genom att höra vad han sa om den. Jag förstår inte hur man kan ge det betyget till denna bok.
Ja, det var helkonstigt.
Fast när Magnus Utvik kallade den för ”den bästa chicklitroman som kommit ut på svenska sedan Denise Rudbergs Storlek 37” föll allt på plats. Han har helt enkelt ingen smak när det gäller chicklit.
Jag läser den just nu och skämsnjuter också en aning. Språket är asjobbigt men den är hyfsat kul ändå.
Ville bara skjuta mig själv när jag läste Denise Rudberg första gången, vilken smörja! Skall nog inte läsa ”Elsas mode” då med andra ord. Vill man ha chicklit så borde man läsa Marian Keyes, speciellt ”En oväntad semester”, för hon har emellanåt en svart humor som är befriande.
[…] återgå till mina sjuksängsromaner. Kjell Westös Gå inte ensam ut i natten och Sofi Fahrmans Elsas mode. Ja, Fahrmans modekaramell har jag ännu inte kommit fram till. Jag är fortfarande uppslukad av […]
Jag fick den här boken helt gratis och ärligt talat så känns det som att jag borde ha fått betalt. Är för närvarande på sidan 133 och hoppades ända fram till nu att huvudpersonen skulle bli brutalt yxmördad å det snaraste, men när jag ser här nu att det här ska vara första boken av tre så antar jag till min stora besvikelse att det kommer att fortsätta så här.
Sist jag tyckte att en bok ödslade tid av mitt liv när jag läste den så var det när jag läste Gossip Girl-pocketen som kom gratis med Veckorevyn och i jämförelse med den här boken så känns Gossip Girl riktigt innovativt och fräscht.
Det här är en bok som får mig att förstå konceptet bakom bokbål.
jag tyckte denna bok var så förbannat dålig, precis som du skriver är Elsa en sjukt jobbig person. Och namedroppningen var extrem för att inte tala om att Sofi namedroppade sig själv?
Jag tycker Sofi ska strunta att skriva böcker och göra det hon är bra på istället, typ då styla.
Har precis läst klart ” Elsas Mode”. Jag måste bara säga, fruktansvärd bok. Flera gånger la jag ifrån mig boken för att jag tyckte att den var pinsam. Sofi nämner den ena b-kändisen efter den andra och allt är otroligt typiskt. Den enda anledningen till att jag fortsatte läsa boken för att jag brukar läsa sofis blogg. Nä, usch, boken var pinsam, fattig på innehåll och …. ännu mer pinsam!
Klickade hem boken för någon vecka sedan och har nu läst lite över halva. Jag kan hålla med vissa här om att den språkligt kanske inte skulle platsa på svenska akademins bokhylla och att handlingen inte alltid är klockren. men ärligt talat. Detta är hennes första bok och hon har skrivit den på ett personligt sätt vilket jag tycker är superbra! Det gör att berättelsen känns mer levande och inte så förtvivlat stel som många andra verk gör. Och den handlar ju om mode, stureplansliv, överkonsumering och en 21-årig tjej, hur djup hade ni förväntat er att den skulle vara? Mår faktiskt lite dåligt när jag läser så många elaka kommentarer här; jag hoppas att författaren själv sluppit se dem.
jag tycker tyvärr att den här boken är pinsamt dålig. Elsa är fruktansvärd. Jag skulle aldrig vilja träffa en människa som hon. En av de sämsta chiclitböckerna jag läst, sorry.
Superbra bok! När kommer 2:an?
[…] bloggar är det bästa sättet att skapa diskussion och få träffar till din egen blogg. Läs Elsas mode, då kommer du garanterat vara med i hetsjakten på länkar […]
[…] köpa tio pocketböcker innan)? Jag hade planerat för lite lätt läsning, kanske cick-litt med Sofie Farhmans bok Elsas Mode , som jag ser som lätt kvällsläsning och lätt till sinnes. Men så gled jag förbi en av deras […]
Fan va ni klagar allihop, det är helt klart en av de bättre böckerna jag läst!
Läser Elsas Mode just nu; kan inte påstå att den är något mästerverk direkt; visserligen försöker den nog inte vara det, dessutom är väl kanske jag fel målgrupp? =P
Förmodligen den sämsta bok jag någonsin läst. Jag vet egentligen inte varför jag läste färdigt den, men jag brukar, av princip alltid läsa klart böcker + att jag någonstans hade förhoppningar om att den skulle bli bättre. Jag anser inte att man kan försvara Farhman med att det faktiskt var hennes första roman, okej – det kanske förklarar varför hon är en usel författare men det förklarar inte varför förlaget gav ut skiten. Det värsta med boken, för mig, var nog ändå inte det pissiga språket eller det faktum att Elsa är en askyvärd karaktär utan att den helt och hållet saknar glimten i ögat. Det gör den bara pinsam eftersom det känns som att Farhman skrivit scener som den sista (rys!) på fullaste allvar. P*I*N*S*A*M*T!
[…] om samma: Jessica på Bokhora skämdes också, Emelie på Dagens bok tycker att det är för tillrättalagt, Bokbabbel rycks […]
Nu räcker det väl med samma klagomål, tycker ni inte om boken så fine, läs den inte. Det är ju som sagt ingen djup bok utan bara lite rolig läsning. Smaken är som baken vettni! Själv gillar jag det spännande samspelet mellan hugo och elsa. Bra jobbat fahrman!
Håller med ”Stina”!
Jag tycker den är GRYMT bra, när kommer bok nr 2?!
Läste ”Elsas mode” i helgen. Det allra värsta är att det inte finns ett uns ironi i boken; Fahrman tycks på allvar tro att man som läsare ska sukta efter och vilja plaska i den ankdamm hon beskriver. Nej tack.
Använder man ordet ”bloggerska” har man avsagt sig rätten att gnälla på andras språk.
Fast det är det ju ingen här som gör, varken skribenten eller läsarna/kommenterarna – mer än Pål Eggert som inte klagar på språket alls. Så de andra som klagar på språket bör vara i sin fulla rätt :-)
Jag läste 3/4 av denna bok, sedan gav jag upp. FY. FAN. VILKEN. USEL. BOK. !!!!! Ingen självironi alls, jag hatar huvudpersonen så mycket att jag bara vill pissa på boken och skicka hem den till sofie. Språket är monotomt, platt och bara allmänt tråkigt. Författarens sexscener är lika fantasilösa som resten av boken. Nej, usch, jag skulle fan ta betalt för att läsa denna bok igen. Den här boken är så…. töntig! Åh, vad har hon för jävla verklighetsuppfattning? Nej, denna bok… det enda den har sagt till mig är att författaren till denna bok måste vara en av de mest iq-befriade personerna i detta land.
Jag höll på att läsa den här boken när jag var sjuk, men spydde på den när fartman eller vad hon nu heter namndroppade sig själv. (jag var magsjuk). ”Synd”….. nja inte direkt. Detta var nog den sämsta bok jag har läst i hela mitt ynkliga liv.
Alla som tycker att denna boken är bra kan inte vara äldre än 15 år. Otroligt omogen bok och som ni säger är huvudpersonen så äckligt självgod att man knappt orkar fortsätta läsa. Och jag undrar om hon var seriös med det otroligt fåniga slutet! Satt och hade högläsning för mina vänner och de dog av skratt, då det lät så löjligt (och nej, vi är inte 50, vi är bara 20 år gamla och bor i Malmö/Stockholm). Sofi Fahrman är fortfarande 14 i sinnet och tycker det är häftigt att hänga på stureplan och leva meningslöst ”jetsetliv” som hon så fint kallar det, och tror att alla vill göra samma sak.