En svårflirtad bekantskap

Vi tog en runda flipp eller flopp när vi diskuterade Clarice Lispectors ”Stjärnans Ögonblick” vid gårdagens läsecirkelträff igår. Majoriteten flippade, men anledningarna till det skiljde sig väldeliga. Jag flippade. Jag slickade knappast i mig majoriteten av Lispectors formuleringar, snarare fick jag – liksom resten av min bokcirkel – slåss ganska rejält med texten, men det fanns för många intressanta passager för att floppa. Kort sagt kan vi säga att jag är besviken. Vadan all uppståndelse? Nog kan jag sörja att jag inte får komma in i den litteraturälskande gemenskap, där Lispector är drottning, men ärligt talat: kejsaren har inga kläder, och jag är långt ifrån överväldigad.

Och om vem handlar ”Stjärnans ögonblick”? Maskinskriverskan Macabéa eller den relativt anonyme berättaren? Är Lispector ironisk, är Macabéa en fiktiv eller till och med en metafiktiv person? Visst har vi väl läst historien om Macabéa och hennes genomosympatiske pojkvän någonstans förut – var? Han har inte ens råd att betala mjölken i hennes kaffe, för en större summa än så kunde han lika gärna ha gått till en prostituerad. Macabéa finner sig i detta och återberättar istället vad hon har hört på Radio Ur (detalj som jag gillar skarpt).

I ”Stjärnans ögonblick” får vi träffa den anspråkslösa Macabéa och hennes förmodade upphovsman, en man som man kan anta är såväl minst 30 år äldre än sin skapelse som tillhörande en helt annan samhällsklass.  Boken är mycket kort (120 sidor) och briserar i den avslutande delen. En explosion. Explosionerna är för övrigt återkommande i den tunna boken och ytterligare ett inslag som jag uppskattar. Särskilt de små.

För nog är Lispectors författarskap värt att kolla upp. Det finns en charm i hennes våghalsiga formuleringar, hur hon envist vägrar låta sig påverkas av eventuella läsare, till höger om mig har Karin fyllt sin anteckningsbok med tankvärda och stilfulla citat ur ”Stjärnans ögonblick”.  I bokhyllan står ”Hemlig lycka”, där jag tidigare har läst bara ett par noveller. Eftersom jag inte har läst noveller sedan i våras, kommer just Lispector bli den första novellistan jag tar mig an i höst.

I somras gavs en engelskspråkig biografi om Lispector ut. Då allt färre översatta böcker ges ut i Sverige och Lispector inte är särskilt uppmärksammad här, vågar jag väl knappast tro att den ska ges ut på svenska. Men jag hoppas.