Om kvällarna läser jag Ida Jessens ”Foxy Lady I-V”, som är superkort (140 sidor bara), men känns evighetslång. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag kommer bara inte igenom den. Det går urtrögt.
Eller så beror det på att jag har en massa läslängt efter andra böcker som jag ska läsa efter den här. Kanske är det orättvist mot de foxy ladiesarna, kanske gillar jag den bättre om jag läser den om ett par år, om några månader eller när jag får veta hur saker och ting egentligen hänger ihop. Om det nu hänger ihop. Ikväll tänker jag klämma de sista sidorna. Jag menar: 140 sidor – hur svårt kan det vara?
