Jessica
Högläsning är inget jag brukar utsätta andra för, däremot kan det hända att jag läser högt för mig själv: t.ex. ”The Raven” av Edgar Allan Poe.
Helena
Just nu är alla böcker högläsningsböcker då jag upptäckt att bebisarna låter mig läsa längre om jag läser högt för dem. Senast nu i veckan: dagens recbok, ”Gå inte ensam ut i natten”, med dialogen uttalad på finlandssvenska för att höja underhållningsfaktorn. Kjell fick med beröm godkänt av minibokhororna.
Johanna K
Jag läser högt både för mina elever och för min sambo. Böcker med korta kapitel som avslutas med en cliff hanger är favoriterna. Jag älskar när eleverna brölar: ”NEJ! Ett kapitel till!”. Annika Thors ”Rött hjärta blå fjäril” var populär hos 9-åringarna.
Johanna L
Högläsning? Nope. Jag tycker det är otroligt svårt att få till bra högläsning så det är inget jag brukar ägna mig åt.
Johanna Ö
Jag är också dålig på högläsning, men jag skulle vilja vara bra, som Katarina Ewerlöf eller Torsten Wahlund. När de läser böcker gör sig alla böcker bra. En bok jag hela tiden läste högt ur, för att den var så fascinerande, var Carl Johan de Geers ”Jakten mot nollpunkten”. Memoarer är bra, för de är nästan alltid skrivna i jagform, det tycker jag funkar bra i högläsningssammanhang.
Vill du tipsa om en bok som passar för högläsning? Svara i kommentarerna!
33 kommentarer
Irmelin Sandman Lilius har ett språk som kommer som mest till sin rätt när man läser det högt.
Som i hennes Enhörningen som jag läste för min brorsdotter när hon var yngre.
Jag läser gärna högt för andra, spelar inte så stor roll vilken bok det är. Problemet är att jag ändå måste läsa samma sak tyst för mig själv, för när jag läser högt så kan jag inte samtidigt lyssna på mig själv. Jag kommer inte ihåg vad jag har läst. Märkligt.
Jag läser inte mycket för andra men däremot brukar jag som Jessica läsa högt för mig själv, speciellt om det är ett vackert språk. Selma Lagerlöf och Carl-Johan Vallgrens böcker, samt en hel del poesi, brukar råka ut för det.
Annars tycker jag de bästa högläsningsböckerna är Astrid Lindgrens alla böcker, både när hon läser dem själv och när andra läser dem. Min mamma brukade alltid läsa hennes böcker högt för oss barn när vi var små och de var än mer fantastiska än när man läste dem själv.
Hade en härlig högläsningsstund igår kväll då jag läste ”Gittan och gråvargarna” för mina gymnasieelever (!) vid en lägereld strax vid en blank insjö där månen speglade sig i vattnet!
Åh, mamma läste alla mumin-böckerna av Tove Jansson högt för mig och mina syskon när vi var små. Novellen Hemulen som älskade tystnad är nog favoriten ändå, den har en fin rytm och man kan läsa hela på en kväll.
Just nu håller jag på att läsa Huckleberry Finn för min dotter på kvällarna. Den och Tom Sawyers äventyr måste ju höra till eliten av högläsningsböcker. Böcker som ínbjuder till diskussioner om viktiga frågor är bra. Sandvargen av Åsa Lind och Min pappa tyngdlyftaren av Lina Lundh är ju två lysande exempel. The nanny diaries hörde jag som cd-bok i en fantastisk inläsning av Julia Roberts.
Jag tycker att det mer har med vem som läser än vad som läses. Samma text som läses av två personer kan bli som två olika texter.
Det handlar nog mer om att hitta rätt PERSON, snarare än rätt BOK, när det gäller något så oerhört svårt att få till som högläsning! :-)
Svinalängorna var fantastiskt bra på ljudbok. Kanske inte samma sak som att ha högläsning i och för sig. Men alltid ett tips.
Mrs Dalloway av Virginia Woolf blev en trevlig högläsning för några år sedan. Riktigt mysigt faktiskt.
Tro väl nästan alla böcker passar som högläsning. Frågan är väl mest vem läser och vem lyssnar. Ljudböcker är ju en form av höläsning och där fungerar ju det mesta.
Min man och jag började läsa för varandra för ett par år sedan. Jag låg med hög feber och orkade inte ens läsa. Min man hade precis börjat med picadilly crircus ligger inte i kumla. Så den började han läsa om från början. Sen när jag blev bättre ville jag höra mer,men då tyckte han att det var min tur att läsa. Det har blivit många deckare. Jag har läst några harry potter på engelska för honom då han inte läst dem. Dessa tycker jag passar väldigt bra för högläsning. Bävar dock inför femma, den är så lång.
”Karlsson på taket”, säger jag. Enbart för att jag har starka minnen från när mormor läste den för mig. Hon läste i och för sig ofta för mig.
Konstigt, det hade jag glömt! Tack för påminnelsen!
Jag har precis börjat läsa ”Kometen kommer” för dottern, men jag undrar om hon inte är lite för okoncentrerad än.
Jag håller med Malin; alla muminböckerna av Tove Jansson är fantastiska högläsningsböcker.
Morfar prosten är en given favorit från barndomens högläsning..
o i ljudbokskategorin så måste jag säga Jan Guillous Tjuvarnas marknad o fortsättningarna, de är RIKTIGT bra som ljudbok- men när jag läst dem har jag inte fått ut något spec.
Åh ja, Morfar prosten! Sååå bra! Har du hört Margareta Krooks uppläsning av böckerna? Helt fantastisk.
Här läses högt varje kväll, ofta om Mamma Mu. Dottern uppskattar när jag härmar rösterna allra mest.
Läste Kattresan för barnbarnen 5 och 8 år häromdan. Det var ett test, jag trodde att de var för gamla. Men båda gillade den drastiska humorn – kanske för att uppläsaren också gillar sånt.
När mina egna barn var i samma ålder upptäckte jag att Muminböckerna var mycket bra att högläsa. Därför att de ger så mycket både till barnen och den vuxne. Trollkarlens hatt är favoriten.
Kalle och chokladfabriken är ett annat säkert kort.
Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang har vi läst fem gånger senaste halvåret, och jag tycker den är lika rolig som femåringen tycker.
Jag tycker att det är jättesvårt att läsa högt, för om det är en riktigt bra och gripande bok börjar jag bara lipa direkt. Det gör jag inte om jag läser tyst. Det är som om det blir mer ”på riktigt” när man läser högt. Fast bilderböcker går bra…
Allt av Astrid Lindgren. Jag läste den engelska översättningen av Ronja Rövardotter högt för min sambo. Sött va?
Det var visst ett tag sedan jag var inne här – äntligen är det randiga mönstret som låg bakom varannan kommentar borta! Det gjorde dem väldigt svårlästa så jag försökte alltid ”pricka in” så att jag skulle få vit bakgrund. Men grå funkar ju bra också.
Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är en given högläsningsbok, men den kräver sin koncentration av läsaren. Koncentration och ett beslut om hur dialekterna skall behandlas. Så jävulska rolig!
[…] Bokhora hade en kul utmaning i fredags och frågade om bästa högläsningsboken. Jag tycker att det inte har så stor betydelse vilken bok det är som vem som läser. På ett bokseminarium för några år sedan hörde jag Malmö-författaren Fredrik Ekelund läsa högt ur sina böcker. […]
Har också svarat på denna fråga: http://kulturbloggen.com/?p=12709
The Hobbit på engelska gör sig utmärkt i högläsningsform. Speciellt om man läser in den jättelångsamt (med brittiskt uttal) på band. Sedan spelar man upp den med dubbel hastighet. Men om man nu inte tycker om att roa sig på samma sätt som jag så finns den inläst av en fantastisk Rob Inglis (tror jag). Han gör olika röster till alla karaktärer och sjunger alla sånger. Superbra!
Jag läste Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe för min år 5, Det tog tid, men var uppskattat. Just nu läser jag Ture Sventon, privatdetektiv för mina år 8 för att vi har deckartema. det är kul! Jag älskar att läsa hög, har tyvärr svårare att lyssna. Talböcker har aldrig riktigt fungerat.
Linda
Jag högläser mest för barnen och då får de välja bok själva. Just nu läser vi Mystiska Milla och spökskolan av Unni Lindell och Fredrik Skavlan.
Annars gillar jag att läsa diktberättelser högt. Vem ska trösta knyttet? är en favorit.
Tove Janssons Hur gick det sen? för barnen. Jag tyckte också om att läsa Jo Salmsons Den försvunna staden. För mig själv brukar jag högläsa Terry Pratchett.
Läser högt för mina barn och har funit att vissa författare är lättare n andra. Mamma Mu och Kråkan – otroligt lätta att läsa högt ur så att det blir bra. Skickligt skrivna av Jujja och Thomas Wieslander – även om man inte gör särskilda röster har ända Kråkan och Mamma Mu signifikant olika språkdräkt att det liksom blir olika röster ändå.
Pija Lindenbaums böcker. Typ alla. Våra favoriter är dem om Gittan (ängsliga barn här som styrker sig genom dem). Vansinnigt bra för höglsning för stora och små!
Och, måste jag säga, Astrid Lindgren. Fantastiskt språk, njutbart för läsare och åhörare och uppläsare i alla åldrar.
Jag och en kompis högläste Stephen Kings Jurkyrkogården för varandra i 20-årsåldern och blev REJÄLT uppslrämda och var tvungna att sova med lampan tänd i ett år!
Jag tycker ”Aniara” är en helt underbar högläsning.
Den suggestiv och så stor att det är svårt att läsa den tyst, även när jag är ensam.
Jag läser en bok som heter ”Min Pappa Tyngdlyftaren” av Lina Lundh för min dotter. Hon gillar den så mycket att hon redan sagt att jag ska läsa om den. Det måste vara ett bra betyg :)
”Edward Tulanes fantastiska resa”, Kate DiCamillo! Fungerar i alla åldrar. Läste den som godnattsaga för 23 tonåringar under en fantastisk sommarvecka… Högläsning är viktigt! Särskilt för barn! Man behöver höra text, inte bara läsa själv, för att utveckla sitt språk. De som har fått böcker lästa för sig har oftast mycket lättare att lära sig läsa själva. Läser just nu ”Sagan om Desperaux” (även den av Kate di Camillo – det är något särskilt med hennes språk…) för min fyraåring, och vi är båda två djupt tagna av den lille musens öde.
Odysséen.
Finns Loranga, Masarin och Dartanjang pa engelska? Har letat och letat har i New York och funnit noll.