När jag läste ”American Psycho” häromveckan (för första gången) kunde jag inte låta bli att tänka på ”Våtmarker” – vårens snuskigaste bok. Det är inte så att jag vill matchmaka Helen Memel med Patrick Bateman – han är ju ond och snuskfian Helen skulle inte kunna sätta någonting emot honom när han höjde spikmaskinen ovanför hennes huvud, möjligtvis en hemorrojd – det är väl snarare det att ”American Psycho” är så jävla äcklig. Alltså: Helen kan beskriva hur hon rakar underlivet, onanerar med ögonfransböjare eller slickar hemorrojdslamsor från sina fingrar, när Bateman skär upp ögat på en hemlös man utan någon föregående provokation alls tycker jag att ”American Psycho” är värre än ”Våtmarker” någonsin var. Äta och läsa ”American Psycho” samtidigt? Glöm det! Så även om Ellis får fram sin poäng mycket tydligare än Roche är jag förvånad över att ingen utsåg Ellis till världens osexigaste man efter ”American Psycho”.
Dessa explicita våldsskildringar: jag har fullt sjå att hänga med i misshandeln. Nåde den som stör mig under läsningen! Men kom igen – måste du ropa att maten är klar precis när jag läser? Han höll ju precis på att krossa en skalle med en spikmaskin, nu tappade jag helt bort mig! Och ändå säger de att verkligheten är så sjuk att ingen roman- eller manusförfattare skulle kunna fantisera ihop någonting i närheten så hemskt.
Fortsättningsvis: jag veeet att det finns en poäng med det ändlösa rabblandet av karaktärernas outfit, men det finns en anledning till att jag sällan läser bloggar i kategorin bloggar. Samtidigt roas jag vansinnigt mycket av de passager där Ellis bara nosar på gränserna utan att kliva över dem och jag tilltalas av någon anledning av att Ellis låter en av de i inledningen mest framträdande karaktärerna försvinna in i en tunnel på en nattklubb för att sedan återkomma i de allra sista sidorna, men utan något särskilt syfte alls. Jag tycker om hur Ellis bygger upp sin historia, det går minst 100 sidor av boken innan man ens kan ana Batemans mörka hemligheter. Har jag valt fel bok? hinner jag fundera.
Jag kan varken säga att jag gillade eller ogillade ”American Psycho”, bara att den satt som ett schmäck i sommarvärmen och finns det någonting jag tycker om att läsa om är det samtida New York-bor som spenderar massor av pengar. Bra strandläsning, men vänta med vattenmelon, glass eller annat tilltugg tills du har lagt boken åt sidan. Sommarens snuskigaste bok. Vad har egentligen hösten att erbjuda?
32 kommentarer
Läste den när den kom 1991, och tyckte den att den var enbart äcklig. Försökte läsa om den för några år sen, när jag rensade i bokhyllorna, men det gick bara inte. Har inte sett filmen, men det går nog inte att göra en film på den boken som ens kommer i närheten av texten.
Våtmarker har jag bojkottat helt…=)
Intressant. Jag kan inte alls föreställa mig den här boken som en sommarbok (men jag håller med om att man nog inte ska äta alltför mycket under vissa partier). Jag läste den på ett jullov… 91? kan det nog ha varit, som Louise ovan nämner. Jag tyckte då att det var en väldigt bra bok, men jag har aldrig haft någon direkt lust att läsa om den.
Jag är inte alls äckelmagad, jag tittar på både kannibalfilmer och braindead och äter gärna till. Men american psycho fick mig faktiskt kvalmig flera gånger.
Det känns som att Ellis som ingen annan har fångat själen, det innersta hos finansvärldens spjutspetsar, denna statusfixerade och verklighetsfrånvända maktelit som på så många sätt dikterar villkoren för oss andra. Därför kändes det logiskt att det tar en stund innan Bateman utövar påtagligt våld, för det han tänker om sin omvärld och hans bild av verkligheten han lever i är tillräckligt för att bygga bilden av en fullblodspsykopat.
Ellis övriga produktion är bitvis ojämn, men jag vill slå ett slag för boken The Rules of Attracion, en bok om den unga generationen american psychos.
Ja, Stewe! Den är jag jättesugen på att läsa om efter American Psycho.
I den figurerar ju även Patricks lillebror, men som jag förstår det utspelar den sig före American Psycho. Synd! För är man inte lite nyfiken på hur det ska gå för Bateman den äldre? Någon gång måste väl någon reagera över alla mördade/försvunna yuppies?
Om du inte har ”Rules” JoK så kan du få komma hem till den gröna sektionen hos oss och låna!
Tack! Men den står i min alfabetiskt sorterade pockethylla.
Läs Ellis ”Lunar Park” också. I denna pseudodokumentära historia (mycket bra f.ö.) dyker Bateman upp också (dock på ett annat vis) och fungerar som svar/kommentar mot de (främst amerikanska) personer som kritiserade ”American Psycho” som våldspornografi. Har bara skummat igenom boken AP (ville ju läsa what the fuzz was all about, och blev aldrig äcklad, man är ju härdad efter diverse splatterfilmer och detaljerade seriemördarböcker), men sett filmatiseringen (som tydlingen inte följer bokens handling slaviskt) och den är ju riktigt rolig på sina ställen. En klart underskattad film.
Verkar f.ö. som det råder Hollywoodfeber igen om Ellis. I år hade ju ”The Informers”/”Angivarna” premiär och ”Lunar Park” håller på att planeras i detta nu (beräknad premiär 2011).
Jag var rätt oförtjust i ”Lunar Park” men gillade ”The Informers” som jag köpte nu i SF. Även om man kan tröttna på BEE:s skrivstil efter ett tag. Som Jan på The English Bookshop kommenterade på mitt inlägg om Angivarna – man får blanda upp honom med annat.
Ja nog är man lite nyfiken…=)
men det hade inte fungerat så bra i The Rules of Attracion, då lillebror bateman till skillnad från sin bror våndas något oerhört av sakerna han gör, känner och faktiskt utför.
Som sin egen motpol och piedestalupphöjda ikon står storebror Patrick för Sean som symbol för allt han själv inte är, och misstänker att han inte kommer att bli heller. Det ger en mörkt humoristisk dimension till det hela, då vi som läst american psycho VET vad det är Sean ser upp till för något.
Rekomenderas varmt.
När ”American Psycho” kom ut var den ju mycket kontroversiell, det kan den ju knappast anses vara idag. Men den är ju ett utmärkt tidsdokument över 1980-talet.
Kurt! Du påminde mig om någonting som jag reflekterade över under läsningen vid ett flertal tillfällen. Faran i romaner som American Psycho där huvudpersonerna har det senaste inom teknik är att det snart blir så daterat. Just American Psycho har så många år på nacken att Bateman skrävlar om sin nya VHS-spelare – som säkert var one of a kind i slutet av 80-talet – men i tider då man börjat föredra sina filmer i digitalt format och har hela sin låtlista i maskiner mindre än Batemans American Express, finner man videokassetterna han hyr varje kväll rent av rörande.
Den kanske inte är kontroversiell ur en litteraturvetenskaplig synvinkel, men den är fortfarande bland det äckligaste (inte snuskigaste) bok jag läst. Håller med Johanna K om att man inte kunde äta och läsa samtidigt, vilket var tråkigt för mig då jag gärna läser om jag äter ensam. Dessutom passade det sig knappt att ha som tunnelbanelektyr heller, kände mig smutsig när alla runt omkring som redan läst den, visste vad jag satt och läste. Läsa våldsamma sexscener på tuben funkar inte för mig.
o hu.. jag läste den för fem år sedan eller mer en sommar o har fortfarande problem med att komma över äckelkänslorna över vissa passager… (alltså, råttan.. rakblad… *ryser*)
Usch, råttan hade jag glömt! Bland det äckligaste jag har läst.
Jag måste säja att ”Äldreomsorgen i Kågedalen” ändå överträffar det mesta. Den boken bar jag ut ur huset på en sopskyffel eftersom jag inte ville ta i den med händerna.
Åhhh fy, den hade jag förträngt!! ;)
Jag hade inte hört talas om den, men nu har jag läst in mig lite och jag tror att jag… inte ska läsa den. Definitivt inte. Om inte det ska bli höstens snuskbok, men jag är inte särskilt begeistrad.
Det de flesta tycks missa är vilken moralist (och jag använder det ordet i en positiv bemärkelse) Ellis är. Och framförallt vilken relevans den här boken fortfarande har idag … eller åtminstone hade innan ”kraschen”.
Hm, kan inte låta bli att undra om inte många här missar den svarta humorn när de läser Ellis bokstav för bokstav. Han driver allvaret till det yttersta tills det blir löjligt och man måste släppa taget om att försöka tolka seriöst. Håller med om att våldet var snoräckligt, men tyckte inte att det var det viktigaste i boken. Och Glamorama var långt vassare!
Det spelar ju mindre roll hur man väljer att tolka, är man det minsta äckelmagad GÅR det inte bortse ifrån hur vidriga vissa scener i boken är. Som många påpekar, att äta och läsa samtidigt är inte att tänka på.
Hur gärna man än försöker tänka på vad BEE egentligen menade när han skrev boken.
Glamo är bättre skriven om man ser till funktionen samhälls-/debattinlägg, men jag tycker att AS är mycket vassare stilistiskt. Jag föll inte alls så hårt för Glamo som jag egentligen hade velat.
Ja, Glamorama icke att förglömma, den var underbar!
Det roligaste med den svenska översättningen jag läste (första pocket utgåvan?) är ju att ”bitch” konsekvent översattes med ”Hårdsubba”
Hahaha!
Ellis var nog riktigt arg när han skrev American Psycho. Fast jag tycker han lyckades driva sin poäng bättre i Glamorama. Ett problem är väl just att många missar hans starka moral; boken kan läsas ’fel’, så att säga. Fast det bevisar kanske bara hans tes. Jag läste nyligen ett annat exempel på detta: Chad Kultgen – The Lie. En helt vedervärdig bok på ett plan, men egentligen just en American Psycho om könsroller. Den kan också läsas på mer än ett sätt. DET var en riktigt äcklig/snuskig bok. Akta er för den. Tror jag. Eller läs den. Kanske. Om ni törs.
Oj Jan, Great Minds! Jag skrev precis också nästan samma sak om Glamo kontra AS. Men jag tror inte jag vågar mig på boktipset du lämnade där i slutet. AS är alldeles fullt tillräckligt.
Jag läste am-psy i samband med att filmen kom, runt år 2000 tror jag det var. Då var jag väldigt ung (tonåring) och lättpåverkad. Jag och min vän blev helt fascinerade av Bateman och hans sjukma. Vi till och med diskuterade film + bok i olika forum på skunk. Minns att jag fick hoppa över en del sidor i boken, bl.a de som handlar om en råtta som hamnar… där den inte borde vara i en kvinnas kropp. Men jag tycker att den, som moralisk och samhällskritisk kommentar, är fantastisk faktiskt. Det gäller väl bara att inse det som Ellis själv påpekar i ”Lunar park”: Att de där morden är frukten av en sjuk mans fantasi och vilja att sticka ut ur mängden. Och inte händer på riktigt, alltså. Men visst blir man inte sugen på lunch när man läser am-psy.
Sådana är vi – äter chips och dricker cola framför tv:n medan vi ser på folk som slaktas på diverse groteska sätt.
Är vi? tycker vi är rätt rörande överens alla i diskussionen om att det inte går att äta vare sig chips eller annat medan folk slaktas.
Nä, kanske inte här inte. Men jag tänkte på tv. Mord varenda kväll. Det är ju hemskt, egentligen. Och när det gäller tv-program så verkar alla kritiker vara överens om att ju mer brutalt det är, desto mer ”äkta”, dvs. finare. I böcker kanske det är en annan sak, för det blir liksom mer privat då tror jag.
I böcker går det ju inte att värja sig på samma sett som när man ser det på tv eller bio. Det brutala mordet blir ju, som du skriver, en väldigt privat upplevelse.
Apropå äckel och råttor, var det bara som läste de där kioskböckerna om råttor som invaderar England? ”Råttorna”, ”Råttboet” någonting? Scenen där en av personerna går in i en box där en gris befinner sig och killen (tjejen?) inser att den inte alls andas utan att grisen är full av råttor som…Ja, jag har förträngt rätt mycket av de böckerna av goda orsaker.