”Her Fearful Symmetry” – Audrey Niffenegger

Audrey Niffenegger, som fick ett megagenombrott med debuten ”Tidsresenärens hustru” (som jag älskade och Johanna Ö avskydde – ni ser, vi kan ogilla böcker!), är tillbaka med en ny roman så sprängfylld av klassiska Helenamarkörer att blott baksidestexten fick mig att dregla Cujomängder. Anglofiler och litteraturgotare därute, sitter ni bekvämt? Har ni hakklapparna redo? Okej, här kommer allt ni behöver veta om ”Her Fearful Symmetry”: Den utspelar sig på och omkring Highgate Cemetery i London, fyra av de mest framträdande karaktärerna är tvillingar, och det är en raffinerat utförd – och småknäpp – spökhistoria med romantiska förtecken. Blurbarna utlovar ”echoes of Henry James and Charles Dickens” men nej, så långt är jag inte beredd att gå (om man inte räknar det faktum att båda författarna och deras verk nämns i boken). Snarare är det fina med ”Her Fearful Symmetry” att det inte är en 1800-talspastisch. Visst finns förutsättningarna där – Highgate Cemetery (där för övrigt Dickens fru ligger begravd) i dimma, två uppsättningar identiska tvillingar med allt vad det banar väg för med förväxlingshistorier och identitetsbyten, en allerstädes närvarande förminnelse av mörker och ännu mörkare hemligheter… –  men så fort som stämningen är etablerad blir det mindre gotisk patisch och mer Audrey Niffenegger-roman.

Vad är då typiskt för en Audrey Niffenegger-roman? Nu har ju Niffenegger bara hunnit skriva två roman-romaner (och två grafiska romaner) men utifrån dem skulle jag säga följande: en tematik som på olika sätt berör kärlek med förhinder (i ”Tidsresenärens hustru” försvåras huvudpersonernas kärlek av Henrys ständiga tidsresor, och i ”Her Fearful Symmetry” är den ena av parterna död), sorg och förlust, och en förkärlek till skruvade koncept. Precis som Henrys tidshoppande skapade problem för en del läsare misstänker jag att Niffeneggers version av den klassiska hemsökelseberättelsen kommer att dela läsekretsen i två läger. De som vägrar att köpa konceptet och slutar läsa/fortsätter att läsa med himlande ögon – och de som köper konceptet och, därigenom, romanen i stort. Gissa vilken kategori jag tillhör? Tja, att jag skulle gilla ”Her Fearful Symmetry” är väl något av en lågoddsare, men så ligger det alltså till. Om ni letar efter en välskriven spök-/kärlekshistoria med hjärta, fantasi och spökande kattungar, där London i allmänhet och småstadspittoreska Highgate Village i synnerhet känns som den egentliga huvudpersonen, om ni inte skyggar för romaner med hejdlösa vändningar (jag skulle gärna berätta mer, men vill inte bryta hederskodex genom att avslöja för mycket), ja, då är ”Her Fearful Symmetry” perfekt. Jag tror att ”Her Fearful Symmetry” kommer att bli för anglofil- och gotiktörstande bokmalar vad Diane Setterfields ”Den trettonde historien” blev för några år sedan: den ideala höstboken. Lägg gärna till en kanna te, en spinnande katt och ett ihållande hällregn.

… och när jag kollar bokens Amazonsida dyker halva mitt nattduksbord upp under ”de kunder som köpte den här köpte även…”-kategorin, från John Irving via Lorrie Moore till Anita Shreve. Förutsägbar, moi?