Ny deckarbekantskap som jag är väldigt förtjust i: den svenska profileraren Althea Molin. Veronica von Schenck har skrivit två deckare med Althea i huvudrollen och jag störtgillar båda. Althea är en mix av Sverige, USA och Korea (svensk pappa, koreansk mamma som bor i NY där Althea också bott) och är utbildad profilerare. Hon hjälper den svenska polisen – under protest från deras sida – med särskilt kniviga mordfall, gärna av seriemördarkaraktär.
Althea själv är också ganska komplicerad som person, hon lider av tvångstankar och har även utsatts för ett brutalt överfall under sin karriär i USA. Sådant som sätter spår. Och så har hon en cool bästis som jobbar som IT-expert och en hatkärleksrelation till sin mamma, som inte direkt är och har varit den där bullbakiga sorten. Plus lite romance förstås.
Tycker att båda böckerna om Althea känns fräscha och nutida på något vis. Sedan är det roligt att ett yrke som profilerare, som jag förknippar mycket med just USA och FBI (och TV-serier), också kan fungera här på svensk mark. Det är helt rätt avvägning mellan vår svenska brottsscen och det utpräglat amerikanska profileraryrket, så det känns aldrig otroligt på det där viset som jag ibland tycker att det är när svenska småstäder råkar ut för den mer fascinerande osannolika brottsvågen efter den andra. Som i Ystad till exempel. Det mördades ganska friskt där under hela 90-talet.
I den första handlade det mycket om livet runt Stureplan och nu i tvåan så är det IT-relaterade brott och banker i fokus, aktuella ämnen med andra ord.
Hoppas på fler i den här serien, fast jag redan följer så många svenska deckarförfattare att det snart inte går att få överblick. Jag får skapa nåt snillrikt system för att hålla reda på alla. För inte så länge sen så bestämde jag mig för att följa Sundsvallspolisen Johan Axberg också, och sedan tidigare har jag pratat om Carin Gerhardsens Hammarbyserie, där jag är stört nyfiken på den kvinnliga polisen Petra.
Ja, förutom de där vanliga stora då, som jag också läser. Åsa Larsson et al.
Det är tur att den här typen av böcker går kvickt att läsa och inte kräver så mycket stanntid i huvudet heller. Man river av och så är det bra med det.
4 kommentarer
Jag gillade också Althea. Mycket.
Däremot stör jag mig otroligt mycket på miljöbeskrivningarna i ”Änglalik” (som är den av dem som jag läst). Ibland så känns den mer som en guidebok över Stockholms innerstad än en deckare. Något påfrestande.
Annars så känns Veronica von Schenck som en skön deckarförfattare. Och Althea Molin är en genuin ”hjältinna”. Mycket filmiska historier som något filmbolag borde sätta tänderna i. Snarast.
Åh, det här låter väldigt spännande! Jag har alltid tycks att profilerare verkar vara ett så spännande yrke, kul med en sådan som huvudperson och dessutom i svensk miljö! Tack för tipset, de här ska genast utforskas!
Jag gillar Althea jättemycket, men jag tyckte att själva intrigen var lite för enkel.
Jo, det är inte sådär superavancerat, men jag tycker väldigt mycket om personerna. Althea är verkligen en person jag skulle vilja lära känna på riktigt. Jag vill följa med henne vidare i berättelsen. Miljöbeskrivningarna tänkte jag nog inte så mycket på, annat än att det var hög igenkänningsfaktor = positivt. Jag gillar när de rör sig i miljöer man själv rör sig i mellan varven. Besöker samma fik och så vidare.