För ett par dagar sedan listade jag mina absoluta favoriter bland Joyce Carol Oates romaner, men eftersom hennes produktion knappast slutar där är det läge för ytterligare en lista. Här kommer omistliga JCO-verk som inte hanns med på förra listan: novellsamlingar, kortromaner, essäsamlingar, ungdomsböcker och böcker som skrivits under pseudonym. 90- och 00-talsdominansen är tråkig men lättförklarad: jag har inte på allvar hunnit gå bakåt i tiden med Oates ännu.
Kortromaner
”Mörkt vatten” (JCO leker ”tänk om…”-leken med händelserna i Chappaquiddick, där Ted Kennedy körde ihjäl sin unga kvinnliga medpassagare. Resultatet är en tät, klaustrofobisk romanett, som gjord för att läsas glupskt i en enda febrig sittning.)
”Djur” (en bättre universitetsskildring än den i mitt tycke rätt trista ”Jag ska ta dig dit”)
Novellsamlingar
Ibland tror jag, min Great American Novel-faiblesse till trots, att det är i det kortare formatet som Oates verkligen kommer till sin rätt; när hon tvingar tona ner svulstigheten och anspråken skapas isande prosa. Att det är i novellformatet som den skräckbetonade JCO oftast kommer fram är också en bidragande faktor till den långa listan.
”Faithless: Tales of Transgression” (särskilt berättelsen ”Ugly”)
”Haunted: Tales of the Grotesque” (skräck-Oates!)
”Vredens änglar” (min recension hittar du här.
”Dear Husband” (fastän jag fortfarande inte vågat läsa titelnovellen…)
”Wild Nights! Stories About the Last Days of Poe, Dickinson, Twain, James, and Hemingway” (ja, det är lika bra som undertiteln skvallrar om. Ett lekfullt och stiligt hommage till Oates inspirationskällor och föregångare)
Ungdomsböcker
”Vilda gröna ögon” (min recension hittar du här.
Essäer
”Om boxning” (och jag som avskyr boxning!)
”The Faith of a Writer: Life, Craft, Art” (okej, nu gör jag en fuling och tipsar om än bok jag inte läst – än! – men det säger väl sig själv att überproduktiva, nitiska Oates måste ha många intressanta tankar om skrivprocessen? Huruvida den klår Stephen Kings fantastiska ”On Writing” återstår att se.)
Som Rosamond Smith eller Lauren Kelly (psykologiska spänningsromaner)
”Sarons ros”/”Starr Bright Will Be With You Soon”, om en kvinnlig seriemördare, är utan tvekan det bästa jag läst av Oates under pseudonym. Skitläskig, helt enkelt! ”Dubbelroller” och ”Brudgummen” är de andra två Smithskapelser jag läst. De var välskrivna, spännande thrillers, varken mer eller mindre.
Jag har faktiskt inte läst något av JCO som Lauren Kelly – återigen, än! – men har två stående i bokhyllan: ”Tag mig, tag mig med dig” och ”Det stulna hjärtat”. Har – möjligen felaktigt – fått för mig att hon var strået vassare som Rosamond Smith, vad säger ni som läst?
8 kommentarer
Det stämmer, om pseudonymerna. I varje fall att döma av den Kelly jag läst, Det stulna hjärtat. Den var nästan lite tam. (Och av de Oates-böcker jag inte tyckt om är det i alla fall ingen jag skulle beskriva som tam.) Smith-böckerna handlade väl ofta om tvillingar, har jag för mig? Minns dem som mycket vassare, läskigare.
Men.. Men! ”Efter kraschen…” då? Fantastisk tycker jag.
I går fanns här fyra kommentarer, censureras vissa bort?
Nej, vi har bytt server. Under måndagen och tisdagen så varierade vilken server som besökarna kom till och en del hamnade således kvar enbart på den gamla.
Jag har läst och tyckt om nästintill alla Rosamond Smith och det trots att jag vanligtvis inte gillar deckare, men någon Lauren Kelly tror jag aldrig att jag har kommit igenom. Vill minnas att jag tyckte att Blood mask började bra, när jag öppnade den nu såg jag ett bokmärke någonstans i mitten.. Men hennes ”tvillingböcker” som Smith är skarpa och obehagliga och bra, jag gillade Kindred passions, Soul/Mate och Starr Bright will be with you soon allra bäst!
Gillar man skräckisar vill jag också slå ett slag för Zombie, riktigt läskig ur en deranged seriemördares perspektiv. Helena, om du som skräckfantast inte har läst den måste jag verkligen rekommendera den!
Jag håller med om att hon är i sitt esse i de kortare romanerna, jag gillade också Beasts men kanske ännu mer den experimentella I lock my door upon myself. Ska väl också läsas ganska koncentrerat och helst i en sittning.
Som en sista rekommendation kastar jag in Conversations with Joyce Carol Oates. Det är en samling av femton-talet längre intervjuer från 70- och 80-talet och jag tycker att den här är roligare än hennes dagbok!
Underbart! Den enda bok jag saknar är ”The rise of life on earth”. Tror jag den heter i alla fall. Det är en vidrig liten novella (kortroman, jag vet! Men det låter mycket tristare) om en tjock ung osäker tjej som gör en hemmaabort. (I alla fall är det så jag minns den). Det var den första Oates jag läste och vissa scener försvinner aldrig ur mitt huvud trots att det säkert var 12 år sedan jag läste boken.
Fast det är förstås en helt sjukt subjektiv kommentar. Jag måste få tag i boken och läsa om den, den var säkert rätt dålig. Men för mig som tonåring som stötte på Oates mörka men ändå så skimrande värld var det en alldeles fantastisk upplevelse.
@gitto
Den finns på svenska, Livets uppkomst. Vidrig är ordet, jag ångrar att jag läste den.
”Ugly” i Faithless är oxå min favorit!
Men när skall jag få tid med ”Blonde”?