Jag håller ju, som en del av er vet, på att samla in bebis- och mammarelaterade boktips för att förbereda mig inför min hitintills största utmaning: att föda och uppfostra tvillingar. En bok som dykt upp både här och där i bokbloggosfären på sistone är ”Babyn” av Marie Darrieussecq. Jag minns att jag i mitt stilla sinne började spekulera över hur många gånger jag skulle hinna glömma det efternamnet innan det skulle lyckas stanna kvar i medvetandet tillräckligt länge för att resultera i något konkret (läs: ett biblolån eller en bokbeställning). Ja, och så tänkte jag att det vore trevligt att läsa något franskt igen, för faktum är att jag en gång i tiden var något av en frankofil. Tyvärr tog jag mig aldrig förbi puppstadiet (svart polo och dito basker, Camus, de Beauvoir och Françoise Sagan, surt vin de table och ihärdiga försök att transformera småmulliga, lungcancernojiga petite moi till en Galoiserökande, Audrey Tatou-smal Parisienne) utan dekade totalt ner mig i anglofilträsket istället, men jag tänker ofta att jag borde återuppta kontakten med mitt franska jag. Tyvärr brukar det oftast stanna på tankestadiet, men ibland skrider jag till handling och blir nästan alltid nöjd.
Så googlar jag Marie Darrieussecq och inser plötsligt att hon och jag har ett förflutet! Och vilket förflutet sedan. Hösten 1999, i samma veva som jag blev för upptagen med att sukta efter Silk Cut-rökande Morrisseykopior på The Good Mixer för att hänga med i den franska litteraturvärlden, läste jag och golvades av ”Suggestioner” (fransk originaltitel: ”Truismes”), Darrieussecqs helbisarra, lätt Kafkadoftande debut om en kvinna som förvandlas till sugga. Dessvärre glömdes ”Suggestioner”, symptomatiskt nog, kvar i ett råkallt inackorderingsrum i Snaresbrook, Essex, och eftersom detta var pre-bokbloggar har jag ingen dokumentation kring min läsupplevelse, bara en svagt förnimbar känsla av äckel, förtjusning och – kanske ett underligt ord att använda ihop med ”äckel” men nej, inte i min värld – läsglädje. Om jag hade haft en bokblogg 1999 skulle ”Suggestioner” toppa min lista över det årets största läsupplevelser tillsammans med Virginia Woolfs ”A Room of One’s Own” och Hanif Kureishis ”The Buddha of Suburbia”. Det är åtminstone de tre böcker jag med säkerhet kan säga att jag blev kär i det året; kär på det där sättet som bara brådmogna nittonåringar kan bli. Jag trodde att jag förlorar Marie Darrieussecq för alltid, till anglofilin och det där tröstlösa inackorderingsrummet i Essex, men nu är hon tillbaka i mitt liv. Och allt tack vare en räcka slumpartade händelser, några godtyckliga musklicklingar.
Lightbulb moment, som Oprah skulle ha sagt. Och nu ser jag att Marie Darrieussecq toppar min bokhoreföregångare Carolines introlista över största kärlekar! Fint.
Kontentan av det här lätt förvirrade inlägget? Jag läser ”Babyn” just nu, och älskar den, förbehållslöst – ja, kanske rentav på nittonårsmanér. (Mer om varför senare, i en mer regelrätt recension.) Darrieussecq och jag är således lyckligt återförenade efter tio år, och jag jobbar stenhårt på att memorera hennes namn för att förhindra att det går ytterligare ett decennium innan våra vägar möts igen.
Efter mig nu: D-A-R-R-I-E-U-S-S-E-C-Q!
18 kommentarer
Oh, jag läste också ”Suggestioner” någonstans i den åldern och tyckte mycket om den. Kanske är tiden till och med mogen för en omläsning, hmm…
Åhå, inte nog med att jag bidragit till polettnertrillande jag har också fått ett boktips! Najs!
Jag har givit er ett bloggpris. Kolla http://ylvarosen.blogspot.com
Jasså, där ser man. Jag hade inte en aning om att hon skrivit dessa böcker. Jag går och väntar på ”Tom är död” som jag läst mycket om. Men den lockar kanske inte någon som väntar tvillingar.
Ett annat namn som jag stoppar i samma kategori är Houellebecq. Har fortfarande väldigt svårt för antalet vokaler och deras ordning i efternamnet.
Paperback Lover: Läste lite om ”Tom är död” (utkommer i maj, precis när jag blivit tvillingmamma) på förlagets hemsida och fick en klump i halsen bara av att läsa. Den är säkert fantastisk men nej, absolut inget jag vill utsätta mig för just nu. Kanske inte någonsin, för jag misstänker att det numera inte bara är skildringar av stackars plågade katter som får mig att bojkotta vissa typer av böcker… Jag gissar att jag kommer läsa ”Tom är död” mot bättre vetande och sedan böla mig medvetslös.
PS: En hemsk tanke slog mig precis. ”Tom är död” är väl inte självupplevd? Så hemskt FÅR det bara inte vara!
”Tom är död” är INTE självupplevd, vilket ledde till en del kritik i Frankrike – hur hemska saker får man hitta på, egentligen, tycks man ha resonerat.
Men vad märkligt resonerat av fransmännen, Saga! Man tycker att alla normalt funtade människor borde dra en lättnadens suck över att det INTE är självupplevt, för vem vill önska någon ett förlorat barn? Det blir ju, lite hårdraget, kontentan av kritikernas reaktioner; att om man prompt ska skriva om något så hemskt ska man inte ha hittat på det. Det där autenticitetskravet på litteratur, särskilt när det gäller riktigt otäcka ämnen, är något som jag helt enkelt inte fattar. Fiktionernas slöjor möjliggör ju en distansering för både läsare och författare som när det gäller så här svåra ämnen torde vara nödvändig.
Skönt att veta att det är fiktivt, i vilket fall som helst. Då vågar jag kanske läsa, trots att släppdatum krockar med de värsta amningsdimmorna. För hon är en makalöst duktig stilist som inte väjer för svåra ämnen – två av mina favoritegenskaper hos en författare.
Jag undrar om det kan vara så att hon på något sätt spelar för mycket på den där gränsen mellan verklighet och fiktion (jag har alltså inte läst den här boken utan spekulerar bara); använder ”verkliga” namn o.s.v. Själv kan jag ha ganska svårt för detta och tycka att det blir lite spekulativt, också när det är ett ämne som är betydligt mindre laddat än detta.
Det kan också vara så att några recensenter hävdat att det är en så ”verklig” skildring, medan några som varit med om en sådan tragedi inte alls håller med och att det uppstår en debatt ur detta, vem som ska ha rätt att skildra vad.
Det här blir inte så bra formulerat men något jag tycker om att diskutera och vrida och vända på muntligen.
Saga: Ja, det är en vansinnigt intressant frågeställning! Och – kanske just därför – svår att formulera i ord, särskilt mitt under det obligatoriska fredagseftermiddagskomat. :)
Ja, och det är då man hamnar på Internet i stället för bland sina arbetsuppgifter…
Åh, jag läste också ”Suggestioner” den där hösten och gillade den jättemycket (jag tror att det var höst i boken också – jag minns att huvudperson-suggan var ute i skogen och åt kastanjer, det lät rätt mysigt faktiskt, även om jag minns boken som lite obehaglig annars). Jag köpte den på Akademibokhandeln på Stockholms universitet samtidigt som jag köpte litteratur till a-kursen jag precis påbörjat… ah, memories…
Kul att du gillade! Visste väl det! Falkenlands Om honom, då? Har du hunnit med den?
Bovary: Den har jag redan läst, förstås. :) Fantastiskt fin – återigen: förstås.
Oh vad inspirerad jag blir, men var kan jag köpa ”Babyn”? Hittar den inte hos varken AdLibris eller Bokus!
hur gör man för att skicka min bok till er?
Jag vet att ni skulle älska den
Gav ut ”I HUVUDET PÅ EN BARISTA” i dec,
Vill gärna skicka den till er
Nej, den finns bara på franska och tyska på bokus. Kolla på Bokbörsen!
Anna, den kan som sagt vara lite knepig att köpa på svenska då den har ett par år på nacken, men kolla på bibliotek! Jag hittade den på mitt närmaste biblo.