Nu är jag klar med den nya sorteringen. Den ursprungliga bokhyllan ändrade lite karaktär när majoriteten av de vita och svarta böckerna försvann tillsammans med alla de rosa. De återfinns numera på väggen mittemot, där vi också har DVD-filmer fast de syns inte på bilden.
Eftersom vi stängde igen en dörr med bokhyllor så blev det lite svårare att hitta en plats att fota så att hela hyllan kom med ordentligt på bild. Det här var det bästa jag kunde erbjuda med tanke på att det fortfarande ligger rätt mycket saker överallt.
Från början var det meningen att den rutiga väggen skulle gå enbart i svart och vitt, men eftersom de rosa böckerna inte hittade någon naturlig plats i storhyllan så fick jag spränga in dem lite här och var i det svartvita. Jag är nöjd med resultatet, det gav mer liv åt väggen.
68 kommentarer
Dina bokhyllor är så fina! Jag blir alldeles vais på dig! Önskar att någon (du? du? du?) kunde komma hem till mig och botanisera om lite … /Lina
Oj! Vilken kul ide att färgsortera böckerna, det har jag aldrig tänkt på ens… jag har nog låst mig vid ämne- eller författaresortering. Effektfull möbel blev bokhyllan. Inspiration till att städa min.
Jag vet att många tycker det är jättefint med färgsorterat men jag avskyr det, får rysningar i hela kroppen. Det bara måste vara efter författare, så är det bara!
Vad bra det blev! Själv har man ju för många böcker och för lite bokhyllor så böckerna ligger mest strödda i hela rummet ><
[…] at Bokhora kan man nu bese hur de färgsorterade bokhyllorna blev i färdigt skick. Vi måste nog fortfarande fixa en del innan det är dags att ringa Sköna hem, men jag tycker det […]
Så fint det blev! Blir riktigt sugen på att göra detsamma, med risk för att jag i fortsättningen kommer köpa böcker efter färg på omslaget istället för innehåll…
Riktigt fint.. :)
En njutning för ögat, men är det inte lätt frustrerande att leta upp böcker av samma författare när de står i den här ordningen? Jag kör nog vidare på författarefternamn, jag…
Fantastiskt fint! Har försökt att sälja in idén med färgkoordinerade bokhyllor till maken men inte lyckats. Ska visa honom bilderna och hoppas att han ändrar sig!
Jag blir så himla imponerad! Här hemma står bokhyllorna spridda i hela huset så jag hade aldrig fått ihop en sån helhet. Samtidigt hade jag nog inte klarat mig utan sorteringen efter författarefternamnet…. Men jag önskar jag hade plats och sinne för färgsortering!
Väldigt snyggt! Men hur gör du med böcker i udda storlekar? Egen hylla?
Det är kanske … tjusigt. Men inget för mig. Jag får kli i kroppen både av färgsorteringen (varför sortera efter färg?!?) och av hyllor som böckerna inte passar i! Stora mellanrum när man kunde ha justerat så att man får plats med fler böcker! Brrr.
Vi har ju 23 bokhyllor i lägenheten, så det råder faktiskt inte någon akut platsbrist för tillfället. Jag gillar också mer luft bland hyllorna än att tränga in dem tight – jag tog bland annat bort ett hyllplan i den stora hyllan just på grund av det, redan i höstas. Och Malinka: Man kan lika gärna fråga sig varför sortera efter något enda system? Jag antar för att man gillar att sortera efter storlek, författare, genre eller färg. Färg är inte sämre än något annat. Men många gillar att klanka ner på färgsorterarna, det såg vi ju på mitt första inlägg från i höstas då det snackades om att jag inte gillade litteratur på riktigt och sådant tjafs, för att jag färgsorterar.
Jag sorterade inte alls tidigare, då lade jag in dem huller om buller, så jag är van att memorera mina bokhyllor.
De flesta människor plockar sällan eller aldrig ut sina böcker ur hyllorna. Jag är en omläsare av rang, så jag behöver veta var mina böcker är hela tiden. Det gör man om man som jag gillar att ligga och glo på sina hyllor och tänka på böckerna som är däri. Kan fortfarande memorera gamla hyllplan i lägenheter jag har bott i tidigare. Att hitta är inget problem alls!
Jaa, jag ligger också i soffan och ger drömlika blickar åt bokhyllorna till. Jag färgsorterar inte, men när ni har sådär mycket böcker är det sjukt snyggt och jag gillar ert tänk. Just nu sitter jag och funderar på om ni har några väggar kvar ni behöver tapetsera när de täcks av 23 bokhyllor :-)
Själv försöker jag sortera efter kategorier (har mycket faktaböcker). Bland skönlitteraturen vill jag gärna samla böcker av en författare, men det finns en anskafsningstidsaspekt som får inverka också, och traslar till det lite. En annan praktisk sortering (som jag även såg bland kommentarerna ovan) är att samla böcker av samma höjd, så att man kan lägga böcker ovanpå och få plats med fler böcker. Av denna beskrivning förstår man att mina hyllor är svåra att hitta i…
Jamen Hej …
Vad är nu detta?
Färgen på ryggen … är det bokhorornas nya motto!
Att färgen är viktigare än innehållet??
Jag mår rätt kasst av detta.
Varför alls ha en bokhylla om den inte kan användas.
Själv har jag inte en
susning om Faulkner eller Enqvist eller Mi Ho har rosa eller blå eller grön
eller annan färg på ryggen.
Hur menar ni …
som förespråkar färgsystematik?
Tittar ni aldrig inuti (!!!) böckerna som ni sparat? Och hur hittar ni i så fall?
Hemma hos oss gäller alfabetisk ordning i skönlitteraturen, lyrik för sig, även den i alfabetisk ordning. Fackböcker står ämnesvis, och inom varje kategori i alfabetisk ordning.
Men … vi är antagligen bara underliga freakar
som läser våra böcker
och slår upp och hittar ställen
om och om igen.
/ lisa
Som ett tillägg;
jag ogillar idén om det överestitiserade hemmet.
Ett hem är till för att bo i.
Aldrig i livet skulle jag skaffa färgmatchade kastruller.
För mig är innehåll och funktion viktigast.
Inser att vi är olika där,
men vill ändå strida för min åsikt.
Framför allt med hänsyn till klotet.
Hur mår det i längden
om vi alla färgmatchar våra stekpannor?
Eller bokryggar?
Du borde nog ha läst JoÖ:s svar lite högre upp på sidan innan du överhuvudtaget skrev här …
Det bevisar väl bara att de flesta människor är mer intresserade av att basunera ut sin egen (rätta) åsikt än att titta efter andras.
Även Heidenstam färgsorterade. Men han kanske inte heller var intresserad av litteratur på riktigt? Han kanske också struntade i pärmarnas innehåll och gick på yta? Vad vet jag. Men om det är så, så tycker jag i alla fall att jag är i gott sällskap, i full färd med att förstöra jordklotet. Heidenstam och jag.
Och mina kastruller är, hör och häpna, också färgmatchade. De är nämligen gråa allihop. I lite olika nyanser visserligen, eftersom de precis som böckerna är inköpta under många år, och en hel del utav dem dessutom ärvda. Men visst går de att färgmatcha om man vill det! Och visst får man göra det om man vill det. Jag ser inget som helst fel i människor som förutom att ha nytta av saker, också tycker om att göra det fint omkring sig (sedan har vi alla olika uppfattning om vad som är fint, det säger jag ingenting om).
Jag tror att människor som inte kan tänka att saker som är till nytta också kan vara vackra, har det ganska futtigt i sina liv.
Av ren nyfikenhet, Lisa: hur kommer det här med klimatfrågan in i färgsorteringsdiskussionen? Inte tror du väl att Johanna köpte alla böcker enkom för att kunna färgsortera dem? På vilket sätt är en bokhylla i alfabetisk ordning snällare mot miljön? Eller pratar du om ett annat klot här? Jag brinner nämligen (också?) för klimatfrågor och tycker att det vore intressant att få ta del av ditt resonemang.
Jag sorterar efter böckernas bredd och höjd, men det beror mest på att jag ständigt kämpar med överfulla bokhyllor. Min främsta prioritet är att få plats med böckerna, vilket innebär att jag i första hand ställer dem så att hyllorna fylls optimalt. Om plats mot förmodar skulle finnas ställer jag bara in böckerna successivt som jag köper dem. Den som verkligen tycker om sina böcker hittar givetvis bland dem oavsett hur de sorteras.
Olof Lagercrantz skriver trevligt om att systematisera böcker i ”Dagbok”. Hans utgångspunkt var att sortera alfabetiskt, men ”det gör kollisioner oundvikliga. Författare som kanske i livet varit som hund och katt står plötsligt sida vid sida därför att deras efternamn så vill. Det kan kännas obehagligt, och det händer mig att jag bryter alfabetetraden för att skapa ro.” Senare i livet ändrade han tydligen system – hans efterlämnade bibliotek i villan på Drottningholm beskrivs så här av personen som inventerade det inför försäljningen: ”Ordningen i biblioteket var hans egen, och följde ett intrikat system av serier i olika storlekar. Själv hade han nog överblick, men utifrån sett var det lite fragmentariskt med ordningen. Däremot stod böckerna snyggt i hyllorna.”
Tänk att hur man sorterar sin bokhylla kunde bli en så lång och spännande diskussion med många olika starka åsikter!
Jag läste en krönika för många år sedan om just boksortering, där bokägaren – precis som David skriver ovan om Olof Lagercrantz’ system att böckerna kanske inte trivs bredvid sin granne i år efter år – var tvungen att flytta om lite då och så för att böckerna skulle få nya kompisar att samsas med. Jag blev otroligt tagen av den lilla krönikan och ändrade genast ordning lite här och var. Till exempel fick Mare Kandre en paus från Joyce och Kerouac, där hon ståt inklämd under många år och hänga med Kerstin Ekman istället, som på så sätt övergav Bret Easton Ellis. Han fick tillfälligt stå tillsammans med Katarina Frostensson.
En period. Sedan fick de flytta tillbaka igen, allt eftersom det kom nya böcker till familjen. Men titt som tätt får de faktiskt byta plats igen, för att få nya vänner och vyer.
Catrin och David för den delen: Visst är det så! Jag tänkte på det flera gånger när jag sorterade – hur författare hamnar bredvid varandra i hyllorna. Personer som aldrig skulle ha träffats samsas nu i samma hylla. Jag tycker mycket om den tanken, och mycket tycker jag om hur slumpmässigt det blir tack vare färgsorteringen. Snobbiga författare kan jag le lite i smyg åt att jag tvingar dem umgås med till exempel Pamela Anderson, andra som har en lite friare inställning kan jag le lite åt att de faktiskt även i verkligheten skulle ha gillat att träffa sina nya grannar.
I den schackrutiga hyllan så flyttade jag faktiskt en del böcker mellan rutor för att få en spännande blandning. Och en som dessutom personifierar vår stora och mycket breda boksamling. Jag ville även att Daniels böcker skulle samsas med mina och inte separeras – det där är också känsligt för en del, jag vet många litterära par som inte har fogat ihop sina hyllor utan sparar dem i hans och hennes. Vi funderar på att ha varsin stringhylla som vi tänkt döpa till just ”hans och hennes” där vi plockar ur våra mest älskade favoriter ur de stora hyllorna. Men det får i sådana fall komma när vi får platsbrist, det har vi ju inte än på ett tag.
Jag frågade en gång en författare på vilken bokstav hon ville bli sorterad. Hon hade dubbla efternamn. Hon valde en bokstav och jag berättade då vilka författare hon hamnade emellan. Hon sa att det var ok :-)
På grund av nytillskott i bokhyllan som ibland sker i racerfart får författarna ändå nya grannar lite då och då.
Snyggt! Gillar speciellt det svartvita med rosa insprängt.
Själv har jag inte så många böcker eftersom jag är mer boklånare än bokköpare och jag har dem varken i alfabetisk ordning eller efter färg. Men böcker i samma serie står ihop för enkelhetens skull.
Om jag plockade fram alla mina gamla Kitty-böcker skulle det bli väldigt rött antar jag…
I min mormors lilla bokhylla har böckerna varit färgsorterade så länge jag kan minnas.
Varje form av sortering är ju per definition en generalisering och varje generalisering är i sig en värdeladdad representation. Att en färgsorterad hylla väcker anstöt såhär tror jag har att göra med att
1. Det bryter mot föreställningen om läsning som en relativt ensam, intellektuell och karaktärsbyggande verksamhet eftersom den blir ett så starkt uttryck i sig.
2. Den lånar estetiska drag från mode och inredning och det kan tyckas att böckerna blir mer pose än djup.
3. Böckerna avindividualiseras, de kan tyckas bli mindre värda som enheter endast värdefulla tillsammans i en växande representativ helhet.
4. Man måste vara relativt privilegierad för att ha råd att köpa så mycket böcker.
Men samtidigt: att Johanna Ö inte bara har böckerna som inredningsartefakter är ju bevisligen ett faktum, även en förmodat oladdad författarsortering ger signaler till betraktaren, även ”jag läser så mycket och har så mycket böcker att de ligger överallt” kan ju vara en pose – ett sätt att framställa sitt läsande i en viss dager.
Ja och jag antar att böcker för många människor ska signalera att man är intellektuell, då blir man upprörd av sådant här. Jag pratade med Katarina Graffman som är antropolog om hon hade sett något kring bokhyllor i sina studier. Det framkom vissa intressanta saker som jag också har med i en text i den bok vi ger ut i höst, om hur folk ser på bokhyllorna i sin hemmiljö.
Min ena syster (hon med biblioteket) sade en ganska rolig sak när vi diskuterade det faktum att folk verkar tro att jag är mer intresserad av heminredning än litteratur:
”De skulle se hur det ser ut i ditt hem i övrigt”
Jag ägnar ju min bokhylla ett ohemult stort intresse jämfört med övriga lägenheten, ska erkännas.
Jag har tydligen missat nåt…vad är det för bok ni ska ge ut???!!! *supernyfiken*
Vi ger ut en bok om läsning på Norstedts, kommer till bokmässan ungefär.
Oj, vad spännande! Det ser jag fram emot! =)
Aha! Ännu en bok att lägga till på önskelistan. Hoppas jag kommer till bokmässan i år också så kan jag köpa den direkt där. Mums!
[…] framkom med oönskad tydlighet. Och så i går, en slumrig semesterlördag när hon presenterade version två, då drog det igång igen. Hittills är kommentarerna 21 till antalet, och den bästa helt klart […]
fint!
tycker det vilar något skönt o lugnande över sorteringen o det blir en ny sorts konst – absolut inget att förakta!
ger oftast vidare mina böcker, men de jag sparar ska jag absolut göra nåt liknande med. just nu ligger de i ett skåp men när snickaren vaknar i mig ska här byggas bokhyllor! nån som har nåt bra tips på vad jag bör tänka på?
Tipsar för övrigt om ”Nattens Bibliotek” av Alberto Manguel där han ägnar väldigt många sidor åt olika sätt att sortera böcker.
Låter som en väldigt trevlig bok, ska genast undersökas.
Själv har jag i alla tider sorterat mina böcker så att jag tror att de ska trivas tillsammans med sina grannar. Ibland kan det vara författarna som ska trivas ihop och ibland kan det vara böckerna själva. För mig är logiken självklar, medan den för en utomstående är totalt obegriplig. Men vad gör det, jag hittar ju bland mina böcker.
Hej igen,
kanske verkade jag mer upprörd över den stilrena bokhyllan
än jag verkligen är. Folk får ha det som dom vill. Men i allmänhet
menar jag att det pågår alldeles för mycket estetiserande i svenska
hem. Vilket ohjälpligt leder till slöseri och överkonsumtion. Kollar
på Blocket ibland hur folk rear sina högst tio år gamla kök. Etc.
Även jag vill ha det vackert. Men det får kosta måttligt med pengar och
tid.
Har i många år haft bokhyllor där innehållet satts in hip som happ. För något år sedan gjorde jag om i grunden. Kan inte ägna hur mycket tid som
helst åt att l e t a efter böcker som jag för tillfället behöver.
Problemet beror antagligen på att jag inte är lika klar i huvudet
som de flesta andra.
Det var ju faktiskt rätt svårt att INTE uppfatta dina två kommentarer som upprörda, din poäng kom fram väldigt klart och tydligt där. Är du förvånad eller missnöjd med hur vi andra tolkat dem? I såna fall kanske bra att läsa igenom kommentarerna en gång extra innan man trycker på skicka. Och med tanke på att du är en regelbunden läsare av den här sajten så är jag nyfiken på hur och när vi har börjat se mer till ytan och utseendet än till innehållet i böckerna? Var hittar du de tendenserna?
helt magiskt juh! finaste ja sett på länge…
Tjusigt, var ordet!
Håller själv på att sortera om bokhyllorna. Har haft ”minnes-system” innan, dvs kommit ihåg var jag satt de nyinköpta böckerna. Nu har jag för många böcker, så jag har insett att jag behöver stöd för minnet. Har hittat ett smidigt program för detta: BookDB. Gratis att ladda ner från http://www.spacejock.com/BookDB.html.
Där kan man ange vilka kategorier och placering man vill. T ex rosa, i sovrummet, eller vit i vardagsrummet. Då kan man ha både ordning och estetik på samma gång!
Roligt tips, Mona! Jag vet att vi letade sådana program för ett tag sedan.
Och i övrigt: Man behöver alls inte tycka att färgsortering är snyggt, det är inte vad jag är ute efter. Om något, så tycker jag det vore flott om det kan göra att vi som kallar oss läsande personer kan avdramatisera oss och relationen till våra böcker litegrann. 90% klarar av det också, sedan finns det en liten klick som känner sig oerhört hotade.
Oh WOW vad snyggt! Vilken inspirationsbild. Nu behöver jag inte vara orolig för att gå sysslolös regniga sommardagar ;-)
Haha, gud vilket rolig diskussion! Tänka sig att något sånt som en bokhylla kan väcka sådana känslor! Undrar dock varför det vore ytligare att färgsortera sina böcker än att matcha färger på gardiner och tapeter? Tycker anyhow att hyllan är sjukt snygg!!
Jag var nyss på sköna laundomaten i Köpenhamn. Där finns denna bokhylla att finna. http://liten-arg-tant.blogspot.com/2009/07/sorterat-efter-farg-viii.html
Bokhyllorna är onekligen snygga, men blir det inte svårt när nya böcker tillkommer? Det är ju alltid svårt att hitta plats i en bokhylla oavsett vilket sorteringssystem man än väljer, men att dessutom behöva ta hänsyn till färgen på omslaget känns som att ge sig själv ytterligare svårigheter. Diskussionen har varit en av de roligare att följa!
Nej, man får vara litet smart när man sätter ihop hyllorna. Det syns inte på bilderna, men varje hylla är gjord med lite luft så det går att trycka in fler titlar. Annars skulle det blir jobbigt, att sortera om hela tiden.
Vilken fest. Det enda jag tänker är att jag personligen fick svårare att hitta bland böckerna efter färgsorteringen. Så jag flyttade om igen.
ser bra ut inför priden! snyggt
Fast det finns faktiskt folk som köper böcker efter färg. frågan kommer inte allt för sällan enligt mina bokhandels-kontakter.
– Jag är ute efter en ganska stor bok….den ska vara röd!
:)
[…] bokhora ser jag ett inlägg om färgsortering. En av medlemmarna har ersatt regnbågssorteringen med ett rutmönster. Men jag vet inte, färg är så godtyckligt på något sätt. Färg på en bok har bara med […]
Johanna Ö:
Ditt senaste svar till mig ”bevisar väl bara att de flesta människor är mer intresserade av att basunera ut sin egen (rätta) åsikt än att titta efter andras”. Citat från din text.
Jag tycker om när folk har olika åsikter och vågar stå för dem. Roligt
att du satte igång det här lilla meningsutbytet.
Har inga problem med de olika åsikterna, dock hade jag i en kommentar ovan skrivit om precis just det du tog upp i din kommentar, vilket också en annan läsare påpekade strax efteråt – att du kanske borde ha tagit dig tid att läsa igenom min kommentar innan du basunerade ut ditt eget påstående om att bokhora handlar om ytlighet och att inte titta i böcker och så vidare. Därav mitt svar till dig. Man ska inte alltid vara så snabb att publicera sin egen åsikt innan man tagit del av skribentens. För mig handlar inte det om åsikter och diskussion, utan just ett basunerande som jag har lite svårt att ta på allvar. Sådana ”diskussioner” brukar inte jag piggas upp utav direkt.
Som en regnbåge fylld av berättelser. Så fint.
Det är nästintill bevisat att många människor känner ett visst lugn av färgkordinerade bokhyllor. Jag sorterar även mina filmer efter färg. Och ja, när jag kunde se min bokmöbel från sängen så fann jag det mycket lättare att sova när böckerna stod i färg.
Jag är intresserad av både innehåll och utseende. Varför ser boken ut som den gör? Varför har den just den här färgen (Skulle jag hitta en blå utgåva av Röda Rummet skulle jag känna ro i mitt kaos) blivit vald till just den här boken? Deckare är oftast mörka, ungdomsböcker ofta grundfärgerna. Vart ligger detta i? Invanda mönster och antaganden? Därav är det spännande att se vilka författare och berättelser som hamnar bredvid varandra. Det svåra med färgordning är förstås att min utgåva av Anaïs Nins dagböcker inte får stå ihop.
Jag anser förövrigt att man ska ta hand om sitt hem. Det är där man bor, lever och sover. Det är där man hämtar kraft och ork för dagar som känns sådär. För vissa betyder det den gamla 60tals stringhyllan som är dyr för att trenden är sådan, för vissa är det ett bord hittat i en container och för mig är det (bland annat) färgkordinerade böcker. Att människor är olika är en grundtanke jag tycker alla ska ta till sig och respektera. Utan att ställa krav på någon annan än sig själv.
Åh Kajsa jag håller verkligen med dig. Av platsbrist (funktion…) fick min bokhylla bara plats i sovrummet och mischmaschet av färger och storlekar fick jag mig att gå bananas när jag skulle försöka finna ro. Nu har jag sorterat böckerna efter färg och det känns så mycket lugnare.Ska fundera på om jag ska göra samma sak med filmerna.
Man får ju faktiskt inte heller glömma att författaren själv varit väldigt delaktig i hur utformningen av omslaget ska se ut. Så det vore väl förmätet att säga att innehållet och omslaget inte har med varann och göra. Att dissa omslag på böcker är ju detsamma som att dissa författare, förläggare och formgivare.
Klok synpunkt tycker jag! Väldigt många författare slåss för sina omslagsidéer rätt hårt.
Paperback Lover:
Jag har gett ut ett tjugotal böcker på bl a Bonniers, Natur&Kultur, AlmqvistWiksell, men har sällan fått bestämma utformningen av omslaget – och inte en enda gång färgsättningen. (Det finns författare som får göra det, men jag tror min erfarnehet är den vanligaste.)
Min bok ”Rebellsjälar” fick pris som en av det årets vackrast formgivna böcker och ställdes ut på Nationalmuséum, men tyvärr var absolut inte författaren som kunde ta åt sig äran.
När det gäller översatta böcker så tror jag att de flesta populära författare – det vet vi ju alltför väl genom det trista som har hänt med Astrid Lindgrens böcker – inte hinner kolla färgsättning och layout på omslag.
Vilken otur du måste ha haft Lena! Jag känner flera bokformgivare och författare och min erfarenhet är att författaren absolut får vara med och tycka till väldigt långt in i processen, förutsatt att de tar för sig och visar intresse för detta förstås. En del författare struntar ju i den biten.
Vi på bokhora ger ut vår bok i höst och får absolut vara med och bestämma formgivningen på den, något annat hade varit otänkbart för oss. Samma gäller de flesta av mina författande vänner (och de är ganska många) och mina bokformgivarvänner brukar i vissa fall beklaga sig över att författarna petar alldeles för mycket i deras formgivning.
Detsamma här med mina tre böcker. Jag har fått vara med och diskutera omslagsskisserna från formgivaren (brukar även skicka ut de förslagen till de andra bokhororna för deras åsikter) och sen har jag fått min vilja igenom med vilket det ska bli i slutändan. Så jag tycker verkligen jag fått hänsyn tagen till mina önskemål. Med det menar jag alltså inte att jag önskat specifika färger eller illustrationer för det är ju formgivarens jobb, men alltså att de olika förslagen hon tagit fram gått genon mig. Och jag tycker alla mina tre omslag är skitfina!
När det gäller populära översatta böcker händer det rätt ofta att samma omslag hamnar litet här och där.
Jag var en gång på studiebesök på ett stort förlag som ger ut ”romantiska” icke-svenska böcker och där var man inte det minsta generad över att visa oss att de t ex hade en trave med omslag som skulle passa till romaner med en man och två kvinnor som centralgestalter. En annan trave innehöll omslag som skulle passa till kommande romaner med en kvinna och två män.
Jag umgås också, liksom JoÖ, med många svenska skönlitterära författare – både till barnböcker och till s k vuxenböcker. De berättar om att deras förlag rätt ofta plötsligt vill lansera en ny formgivare och då är det ibland svårt för författaren (’även ibland för de författare som hör till de mer kända) att få igenom egna önskemål. Ibland blir resultatet (tycker jag) väldigt bra, ibland mindre bra,
R&S verkar ha skött sig väl när det gäller JoL.
När det gäller utländska populära deckarförfattare, chick-lit-författare eller kända döda och levande romanförfattare som James, Woolf, Oates, Atwood ….. inte är det många av dem som hinner bry sig om hur omslagen till deras böcker ser ut i det lilla landet Sverige.
Än mindre hinner de vara delaktiga i den estetiska processen när deras böcker tranformeras till pocket!
Nå, det har vi väl aldrig påstått heller Lena, så vi behöver inte snurra till det om Oates eller döda författare designar sina svenska bokomslag själva eller ej. Eller vilka författare som har fått och vilka som inte har fått.
Klart är att många författare på ett eller annat sätt visst är delaktiga i processen kring hur deras böcker ser ut. Det var t o m ett seminarum kring framtagning av omslag på bokmässan i höstas som tydligt handlade om författarnas delaktighet och det blir dessutom allt vanligare att författarna får det. Sedan är det faktumet att det är formgivarna som är duktigast, självklart betydelsefullt. Förlaget måste ju lita till den som har kompetens och utbildning för saken. Som JoL beskriver det i sin process t ex.
Därmed sätter åtminstone jag punkt för den diskussionen, eftersom jag inte har för avsikt att sitta och treåringsräkna upp vilka som fått och inte fått tycka till om omslag. Istället föreslår jag att vi återgår till ursprungsämnet, nämligen bokhyllesortering.
[…] DN får tre kulturpersonligheter redogöra för hur deras bokhyllor ser ut. Bokhoran Johanna Ö har valt att färgsortera sina böcker, på ett vackert men kanske inte särskilt praktiskt […]
Jag tycker att det ser läckert ut med färgsortering, harmoniskt, får se om jag kan lyckas övertala cheferna om att få göra så med några hyllplan nu när vi nu packar ner och sedan packar upp böcker på nytt i den nya butiken i Uppsala.. ;)
[…] de snyggaste bokhyllor jag hittills beskådat är paret Ögren-Åbergs. Men det är klart, om en skriver böcker och en är en bokhora, då har man lite att leva upp till […]
Wow,riktigt snyggt!!! Nu blev jag inspirerad :)
En fråga bara (syns så dåligt på bilden) Blandar du inbundna böcker med pocket?
Föredrar du inbundna framför pocket,då de ser bättre ut?
Jag blandar! Och jag föredrar pocket om jag måste välja, men vi har en hel del inbundet också.
Ok,tack för svar :)
För har googlat detta huruvida folk prioriterar när de köper böcker. Och jag har lite svårt att förstå resonemanget att bara köpa inbundet. Visst,de håller längre,och ser säkert bättre ut…Men sköter man en pocketbok,så håller den med. Känns i min mening onödigt att lägga flera hundra på en bok man kan köpa för 50 kr. Får ju gärna synas att den är läst med :)