Jag är av den bestämda uppfattningen att böcker bör läsas under så kort tidsperiod som möjligt, annars är det orättvist mot boken. Jag tycker verkligen att man kan jämföra film och bok på den punkten. Vem skulle stycka upp en film på fler än 2 sittningar? Eller – mildare: det funkar inte för mig.
Under våra korta lässejourer i NY läste min roomie, Johanna L, ”The Brief Wondrous Life of Oscar Wao”, alltså ”Oscar Waos korta, förunderliga liv”. Emellanåt hörde jag fniss, ganska ofta talade hon gott om boken. Nyfiket frågade jag: ”Vad är dealen med Oscar Wao?”. Johanna föreslog att jag skulle läsa den själv istället, nu när den fanns på svenska och allt.
Sagt och gjort. Jag kirrade den i min lokala bokhandlare, där jag för övrigt är en ytterst oregelbunden kund men det är en annan historia, och sedan började jag läsa. Johanna hade varnat mig för fotnoter, så jag var beredd på dem, men däremot var jag inte beredd på alla oöversatta spanska fraser (treårig gymnasiespanska räcker inte riktigt till alla slangord, men här finns finfin ordlista, tack till Malin för tipset ) eller alla figurer som nämndes i fotnoter, mest av allt om diktatorn Trujillo, hans vapendragare och hans offer. Eftersom jag läste boken så sporadiskt, hann jag glömma vem Johnny Abbes García eller systrarna Mirabal egentligen var mellan gångerna. Det gjorde mig förvirrad, även om de inte hade någon bärande betydelse.
Handlingen då? Den kretsar kring Oscar, en rätt töntig kille med dominikanska rötter och kraftig övervikt, som bor i Paterson, New Jersey och aldrig får knulla (nej faktiskt inte, det handlar ganska mycket om Oscars misslyckaden hos tjejerna). Vi får träffa Oscar, hans syster Lola, hans mamma Belicia och Oscars morfar, alla har de blivit drabbade av familjens förbannelse, fukú. Dìaz kastar sin läsare mellan NJ, Dominikanska Republiken, mellan nutid, dåtid och allting däremellan. Han gör det med ett rappt språk som aldrig segnar ner, som aldrig tappar tempo, dessutom får man en rejäl dos dominikansk historia på köpet (det gick en dokumentär om Trujillo på SVT häromveckan – såg någon?). Summa summarum är ”Oscar Waos korta förunderliga liv” en ytterst läsvärd bok.
7 kommentarer
Och roomien håller verkligen med! Jag gillade Oscar sååå mycket. Väldigt intressant att få hela DRs historia, men favoritdelarna var ändå om Oscar själv. Och detta alltså trots att jag´inte riktigt fattade ett – två av språklagren, bara gammal gymnasiespanska och helt utanför sci fi-världen. Ändå!
Gav mig samma vibb som Jonathan Safran-Foer i början. Det är en trevlig vibb!
Jag instämmer, jag supergillar Oscar Wao. Jag skulle nog tom säga att för mig är det den optimala typen av bok: Flera berättarperspektiv och texttyper som stimulerar intellektet, relations- och känslomässigt djup, både rolig och gripande och ett språk som (trots de olika lagren) rinner som kristallklart vatten (översättn. är superb). OCH det känns att författaren har något viktigt att säga. Jag får också Safran-Foer vibbar (även om jag tycker att språket är mjukare,mer lättflytande hos Diaz) och ser def ett litterärt släktskap med Khemiri.
Om Trujillo: Läs Bockfesten av Mario Vargas Llosa. Fantastisk!
En av de bästa böckerna jag läst i år- och hänvisningarna till Santo Domingos historia gör det hela än mera intressant och det fick mig att låna hem just ”Bockfesten” av Vargas Llosa(som Sally ovan också rekommenderar). Skrämmande läsning om en dikator utan några som helst skrupler.
Johanna K: De nada :)
Det är definitivt en bok jag vill läsa igen, bland annat för att den har så många olika nivåer och nyanser och jag är övertygat om att jag missade många av dessa vid den första läsningen. Jag tror att den kommer ”växa” lite till vid nästa läsning, visa sig vara både djupare och bredare.
Utan att ha läst färdigt de sista sidorna (troligen i kväll) så har jag blandad känslor för denna boken (engelska versionen).
Det började intressant med Oscar men jag tappade bort mig i de historiska tillbaka-blickarna, dock fick den ny fart när det handlar om Oscar igen…
Oscar verkar ju vara trevlig men är ibland svår att förstå.
Betyget blir bara hyfsat bra (kanske lite för ”skruvat” och vad vill författaren säga egentligen?).
Vill oxå varna för de irriterande fotnötterna (liknande Paul Auster-boken jag läste nyligen) och de ”oöversatta spanska fraserna” som jag inte förstår alls och det känns som man förlorar vissa delar av boken!
Nästa bok: ”The End of Mr Y” av Scarlett Thomas…
[…] av samma bok, och hon irriterade sig på att spanskainslagen saknade översättning. Följ länken till hennes sida så har hon länkat till en tjej som faktiskt gjort en ordlista till boken. Helt […]