Ja, för nu är det påsk! Det vill säga, nu är jag i Vittangi och påskfirar en vecka för sent, tillsammans med Daniel och föräldrar och ena systern och två hundar och en katt. Det är fint!
Jag har förstås satt igång att påskekrimma så det stänker om det. Två deckare har det blivit hittills. Den ena en Peter Robinson som jag bytte till mig på senaste bokbytet (av någon anledning har jag lyckats samla PR inbundet, precis som med Åsa Larsson. Så då fortsätter jag, även om jag inte sorterar hyllan alfabetiskt, så gillar jag ändå någonstans tanken på att en serie ändå är så strikt att man inte varvar pocket och inbundet).
Den andra var ”Mamma, pappa, barn” av Carin Gerhardsen. Ni vet, Hammarbyserien som har blivit en sådan succé. Jag läste den första förra sommaren och nu har alltså tvåan kommit. Jag tyckte lite sisådär om ettan, men den här var sträckläsning! Ämnet också här något som engagerar – såväl pedofili som barn som far illa på andra sätt – och fortfarande är bihistorien om kvinnliga polisen Petra spännande och intressant.
Ja, jag gillar den här serien och kommer fortsätta följa den. Tyvärr var Daniel i Paris den natten jag läste, jag kan villigt erkänna att jag var förfärligt mörkrädd efteråt. Jag läste nämligen den sent på natten och när tidningsbudet kastade in DN på hallmattan så kissade jag nästan på mig, på riktigt var det otroligt nära att jag började gråta av rädsla. Inte för att boken är så gastkramande hemsk, inte som Temple Gaults gestaposkor, men jag blev otroligt stressad av den lilla flickan som är instängd i en lägenhet och inte kan ta sig ut när mamman blivit mördad. Det är det ena brottet, det andra, med en sextonårig mördad flicka, är också engagerande eftersom hon kommer från en sådan där trasig familj som påminner lite om Åsa Anderberg Strollos tjej i ”Bryta om”.
Och så är det bra fluff igen, inte bara kvinnliga polisen Petra som brottas med sin våldtäkt från den första boken, också kommissarie Conny Sjöberg börjar få ett komplicerat privatliv nu. Det blir riktiga cliffhangers på båda de personerna faktiskt.
Men så kommer inte trean förrän nästa år! Det här är som att titta på TV på nittiotalet, man får vänta så länge på varje avsnitt.
