Proudly presenting: Sarah Dessen

Jag har hipp som happ fått ett läsprojekt i höst – Sarah Dessen. Hon är en ungdomsförfattare från USA som har skrivit flera böcker, men som jag av någon anledning inte läst förrän nu. Efter att ha plöjt (verkligen!) den första ”The truth about forever” så lånade jag på mig flera till från bibblan. Och sen har jag helt enkelt fortsatt plöja på samma besatta sätt. Här kommer de allihop i kronologisk läsordning i ett lååångt inlägg.

30 okt: ”The truth about forever”, jisses, vad jag gillar! Jag har en liten svacka med svenska ungdomsböcker, och då är det så skönt att läsa något sånt här som faktiskt inte finns i så hög grad i Sverige. Välskriven underhållningslitteratur. I Sverige ska det ofta vara hyfsat stora problem för att vara en ”riktig” ungdomsbok (problem som anorexi, alkoholism, självskadebeteende) medan det i USA kan vara mer vardagliga saker som behöver åtgärdas. Vardagliga betyder dock inte att de är beskrivna på ett dåligt eller ytligt sätt. För fler i samma genre kolla in John Green, David Levithan, Maureen Johnson. Och nu Sarah Dessen.
”The truth about forever” är en jättefin bok om Macy som kämpar för att vara och ha perfekt koll på allt och alla. Men hur kul är hennes liv? Och hur mycket av det har hon valt själv? Pga lite oväntade omständigheter en sommar börjar hon umgås med helt nya människor (varav en manlig) som får henne att tänka om och … rätt? Superfint som sagt, fantastiskt pirr, så bra gestaltat, allt flyter på så ojoj.

8  nov: ”This lullaby” handlar om Remy som har en sista fri sommar mellan high school och college och den ska bli k-u-l. Hon är en ganska tuff tjej som haft flera killar men aldrig varit riktigt superkär. Och nu är det ju verkligen inget läge att bli det eftersom hon snart ska flytta tvärs över hela landet för att gå skola, så party är det som gäller. Hon och tjejkompisarna, sol, fester, k-u-l. Allt går enligt planerna ända tills hon råkar träffa en annorlunda kille. Inte alls hennes stil, men… Det är något med honom.
Dessens persongalleri är så bra att jag blir avundsjuk. Man läser inte om samma personer om och om igen, hon lyckas hela tiden skapa nya, och nya och väldigt likeable. Och så det här med pirret! Killarna i hennes böcker, de är verkligen all that and then some.

23 nov: ”Dreamland”. Det här var den mörkaste historien hittills. Caitlins storasyster Cass är typ perfekt, bäst på allt hon gör. Hela framtiden är utstakad för henne, och den börjar med Yale. Men Cass sticker. En sommarmorgon har hon lämnat en lapp att hon bara måste dra, de ska inte leta efter henne.
I tumultet och förtvivlan som uppstår pga detta så blir Caitlin ganska osynlig. Hennes föräldrar är så fokuserade på att hitta Cass, och Caitlin får göra lite som hon vill. Rogerson, en snygg kille med en farlig grr-utstrålning, är ett exempel på vad hon vill. Han är motsatsen till de trevliga men tråkiga fotbollskillarna hennes kompis dejtar. Han är liksom motsatsen till henne själv också. Men? Just nu är hon ju inte riktigt sig själv. Så, Rogerson, it is.
Det börjar lagom farligt och spännande, men den där första instinkten om honom visar sig efter ett tag vara rätt.
Återigen, de vanliga adjektiven om Dessens böcker, och nu också med en tyngre konflikt. Hon lyckas med det. Mycket bra historia på den här vinkeln.

14 dec: ”Just listen”. Annabel är en till av dessa perfekta tjejer. (Hmm, ser vi ett tema?) Fotomodellande som extrajobb efter skolan, bra vänner, kul liv, går bra i skolan… Hon hade det där åtminstone. När hon kommer tillbaka efter sommarlovet möts hon av ett ”whore!” från sin fd bästis och sen total tystnad. En ”Speak”-liknande historia där det även råkar ingå en anorexidrabbad storasyster (igen…). Ännu en mörkare Dessen-bok, och nog den jag uppskattat minst. Den känns inte riktigt lika säker och levande som de andra, även om den är okej. Hon har en hög lägstastandard ju. En rolig grej dock – favorittricket. Remy från ”This lullaby” gör ett kort men uppskattat gästspel.

Sammanfattningsvis, kanske inte så svårt att räkna ut det här, men jag kan rekommendera Sarah Dessen. Trots att jag har klippt fyra i tät följd så har jag inte blivit less eller känt det som att jag får samma historia med några nya namn bara. Det är ju inte så illa pinkat. Framförallt väldigt bra karaktärer, är nog mest imponerad av det i hennes skrivande. Och så pirret. Jag kan liksom se hela Katarina von Bredow-målgruppen suga i sig detta. Ja, och det faktum att det bekymmersfrittt svänger från lätt till tungt. Gillar typ allt med dem! Än så länge finns ingen på svenska, men roligt nog så ska just mitt förlag översätta ”Along for the ride”. Den kommer innan midsommar 2010. Det blir ju flott!