Plötsligt fick jag ett nästan fysiskt sug efter att läsa psykologiska spänningsromaner i brittisk miljö, så jag gjorde lite internetefterforskningar för att se vad genren har att erbjuda. Att Ruth Rendell/Barbara Vine är mästarinnan säger väl sig självt, men vad heter hennes arvtagare? Sophie Hannah har fått fin kritik för ”Lilla hjärtat”, som marknadsförs som en psykologisk thriller (så mycket mer tilltalande än ”kriminalroman” eller – allergivarning! – ”polisroman”), så den klickade jag hem. Köpte även ”The Other Half Lives” utifall att min första Sophie Hannah-utflykt skulle ge mersmak. Gillar ju att ha en buffert att ta av närhelst nästa oerhört specifika bokcraving sätter in.
Vad mer? Patrick Redmond är rätt ojämn men kan, när han är bra, skapa den där klaustrofobiska spänningen jag gillar. Han brukar bjuda på en hel del Londonporr dessutom. Alltså ger jag hans senaste, ”All She Ever Wanted”, en chans fastän jag blev besviken på”Marionetter”. (”Händelser vid Kirkston Abbey” gillade jag däremot.) Ruthans senaste, ”Portobello”, fick givetvis också följa med. Har varit sugen på den länge nu, och jag gillar gesten att låta genrens överprästinna få leda vägen. (Någon annan som alltid måste köra teman på era bokbeställningar…?)
Nu undrar jag om några läsare delar min svaghet för psykologiska thrillers i brittisk miljö och kan tipsa om fler böcker i liknande stil? Jag vill alltså ha Hitchcockstämning; suggestiv, krypande spänning – gärna med så lite poliser som möjligt – och hemskt gärna lite Londonporr. Mord är inget måste utan det otäcka får gärna vara av det subtila, tvetydiga slaget. Anyone?
22 kommentarer
Jag delar också din svaghet men har inga tips att komma med. En mordfri spänningsroman vore underbart, är döless på alla mordutredande deckare. Fast ärligt talat skulle jag nog läsa det mesta i den väg bara det utspelade sig i Storbritannien. (Gillar också London, men favoritstaden är Oxford.)
Nicci French är ju ganska bra på det där suggestiva. Länge sedan jag läste French, så jag minns inte så noga om det är just London, men brittiskt är det ju iaf – och just inga poliser (väl!?)
Bra tips där! Har velat läsa Nicci French länge. Visst är det en pseudonym för ett gift par?
PS: Sträckläser ”Lilla hjärtat” just nu. Huvva så obehaglig den är! Kanske inte bästa lektyren för den som nyligen fått barn, men bra.
Jepp. Nicci Gerrard och Sean French.
Tar ut mina två Nicci French från bokhyllan och läser baksidestexterna igen, de låter otroligt spännande.
Ändå minns jag att jag tyckte att de var riktigt dåliga, den andra tog jag mig knappt igenom. Fast jag minns inte varför så egentligen borde jag inte skriva det här.
Nu var det som sagt länge sedan jag läste, men den här minns jag som bra iaf: The safe house: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0140270361
och Catch me when I fall: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0141024100&r=1
//Lotta
just ja, glömde! Killing me softly: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0446696889&r=1
Hu, ryslig! (bra alltså…)
Läs ”Oskyldigt blod” av P D James. En av hennes allra bästa och en av de få där hennes hjälte Dalgliesh inte är med.
Margaret Yorke! En gammal goding.
Min favorit är ”No Medals för the Major” (”Den du minst anar”), men det finns åtskilligt at välja på.
Frances Fyfield har skrivit några ruggiga psykologiska deckare under pseudonymen Frances Hegarty.Rekommenderas! Jag håller också med om Margaret Yorke.
PD James, M Yorke och E George är jag ”gammal bekant” med, men Minette Walters kan var rätt Ok också. Reginald Hills Främlingars hus blev en överraskning för mig, eftersom han har lämnat den vanliga detektiv-löser-mord stilen och valde en kombination av familjehistoria-religion i genuint brittisk landsbyggdsmiljö som ger rysningar och blev, självfallet, en streckläsning…
Annars hans gamla thrillers går under pseudonymen Patrick Ruell. Även de rekommenderas.
Jag blev nu nyfiken på Nicci-French paret :-).
Jag har fastnat för en författarinna som heter Susan Hill. Hon har skrivit några slags deckare, men ganska psykologiska http://www.susan-hill.com/ Vet inte om de finns på svenska – men läser du engelska kan jag rekommendera henne.
John Harvey är så BRA – visserligen är det polisromaner men ge honom en chans. Skildrar Nottingham så levande att jag blev tvungen att printa en karta över stan och åka dit förra sommaren. Hans serie om Resnick är oslagbar. Tror inte de är översatta till svenska men många läser ju engelska lika gärna. Läs och njut….
En riktigt bra debutant är Elly Griffiths med boken ”Flickan under jorden”.
Lagomt sparsmakad och går aldrig på tomgång som så många pladdriga deckare lätt gör
Ah, tips på mörka deckare efterfrågas :) då måste jag bara rekommendera en bok som jag läst nyligen, Dead Lovely av Helen Fitzgerald. http://www.fantasticfiction.co.uk/f/helen-fitzgerald/dead-lovely.htm
Den fick mig att bli chockerad, skrattande, illamående, leende och att flera gånger utropa ”nejnej hon kommer inte att…” ”jo..hon gör det!!!”. Det är ingen vanlig deckare/mystery och det är väldigt få poliser i den. Däremot är det ett antal personer som verkar helt ”vanliga” men visar sig kunna göra val som är helt galna men som de just då på något skrämmande sätt får för sig är rätt. Den utspelar sig till stora delar i skotska höglandet och har ingen Londonporr men det tycker jag inte den behöver. Det är en annorlunda, skruvad, mörk, grotesk, ohyfsad, framfusig bok med högt tempo och många goda skratt. Helen Fitzgerald skriver bra och utan krusiduller, det var en uppfriskande läsning (men kanske inget för de mest känsliga då man får krypa in i rätt otrevliga tankegångar),jag slukade den på två dagar(ståendes i kö i matbutik, på buss, i sängen,överallt) och sprang sedan genast iväg för att köpa nästa bok med samma huvudperson…
Låter lovande!
Läs John Goddards böcker. De är verkligen suggestiva och spännande!
En av mina favoriter. Jag gläds dessutom åt att han kommer med en nyskriven thriller i år!
Robert Goddard, heter han. ;) Men hur som helst, jag håller med om att hans böcker är riktigt bra, spännande och läsvärda.
En som jag minns särskilt bra är ”Fångad i ljuset”, för i den är verkligen nästan INGENTING som man tror…
Vad menar du med Patrick Redmond bjuder på en hel del Londonporr? Det har jag inte upplevt. Jag har både läst Marionetter och Händelser vid Kirkston Abbey. Gillade båda men Händelser vid Kirkston Abbey” var helt klart bättre. Han har ju även skrivit Ögonsten som jag påbörjat, men har haft svårt för att avsluta för den väcker mycket obehag hos mig. Kan det vara något? :)
Jomen, är det inte mycket Londonskildringar i Marionetter? Eller tänker jag på fel bok?
Ögonsten har jag sett i mina föräldrars bokhylla. Du har precis sålt in mig på den! )
Håller med om tipset om John Harvey-böckerna! Har läst de sex första i serien om Resnick – en sympatisk, frånskild polis som lever ensam med sina fyra katter som är döpta efter jazzmusiker. Min käre make gjorde inför en födelsedag en sökning utifrån deckarförfattare som jag gillar annars, tex Peter Robinson, Ian Rankin osv. Då blev tipset att läsa John Harvey och det har funkat klockrent! Men det handlar om rätt så klassiska polisdeckare, tycker jag. Inte så mycket psykologiska underströmmar.
Det enda lilla problem jag har med de första böckerna är att de känns så väldigt daterade men å andra sidan är det roligt att få följa en karaktär ända från början, precis som jag har gjort med Alan Banks och John Rebus.
För många år sedan läst jag en kuslig psykologisk thriller av någon som hette Celia Dale – A helping hand! Tror att hon skrivit fler böcker men vet inte om de är i samma genre.