Vad kan man göra en lat söndag med skapligt fint väder? Jo, man kan ju läsa en BOATS* – trots att man egentligen hatar’t. Ibland tycker jag att gränsen mellan BOATS och memoarer är hårfin, vad är memoar och vad är BOATS? I fallet Helena Richardsson finns dock inga sådana bryderier. Det är en klockren BOATS. Däremot ingen amerikansk, smetig BOATS, det är någonting med Richardssons språk som gör att jag förhåller mig väldigt nyktert till hennes historia. Tvärtom önskar jag att hon hade öst på med lite mer stråkar, för nu tycker jag faktiskt att ”Rädda Felix” blir rättså långtråkig på sina håll. Vilket är synd. För hur det nu än må vara med genetik/etik-frågan så är ju boken ett självklart inlägg i PGD/HLA-debatten, som jag må ha missat, kanske för att jag inte har kollat, för att jag inte vetat vad PGD eller HLA står för, men någonstans handlar ju Richardssons bok om den framtid som även jag kommer att leva i. Jag vet så väldigt lite om vad läkarna faktiskt kan åstadkomma i sina laboratorium, frågan är så stor, det finns så många ”om” och ”men”, vi tar inte den diskussionen här.
Tillbaka till hur jag förhåller mig till ”Rädda Felix”. Richardsson kämpar alltså, ibland mot i stort sett hela världen, för att få föda ett barn som ska rädda livet på hennes yngste son som har en sjukdom som hennes äldste son sakta håller på att dö av. Jag är, som bekant, inte mamma själv. Förmodligen hade jag läst boken med andra glasögon om jag hade varit det, däremot kan man inte skriva en bok enbart för att föräldrar ska läsa den. Men man kan skriva en bok för att enbart de som är intresserade av ämnet ska läsa den och duh – ”Rädda Felix” handlar ju om just PGD/HLA, men jag har lite för lite kunskap i ämnet så jag tycker att boken tillslut blir nästan ointressant. För mycket turer, för mycket sprutor och för mycket dumma dom (dom är i det här fallet de kristna läkarna). Ibland skäms jag när jag skriver att jag önskar att en bok var kortare, för då tror jag att någon ska skriva att jag är en latmask som borde hålla mig till Pixiböcker, men ärligt talat, böcker kan ju faktiskt bestå av alldeles för mycket fluff och det gör ”Rädda Felix”.
Kort sagt: en BOATS kan vara smetig, full av detaljer som jag inte vill ta del av, helt enkelt tråkig eller faktiskt riktigt bra. ”Rädda Felix” är okej, men inte mer. Man kan läsa bättre BOATS en solig söndag.
* = Based On A True Story
