JoL : Kommentarerna på recensionen av ”Flickvännen” får mig att häpna. Förbannade män, eller okej ”irriterade”, som inte har läst en rad av boken men som tvärsäkert kan uttala sig om hur den är, eller pläderar att de minsann aldrig kommer att läsa den. Det är den här tvärsäkerheten som får mig att häpna, att de är så provocerade.
Och sen har vi kraven på moraldebatt. Du som har läst hela, behövs det en moraldebatt? Är den ett inlägg i den frågan?
JoÖ: Ja alltså… Moraldebatt kan väl alltid behövas, på många områden. Och visst, man kan tycka att Karin inte reflekterar över sin egen roll i de kriminella handlingar som John utför, men hur långt ska man egentligen ta flickvännernas ansvar? Det är alltid kvinnorna som ska stå för ”Det rätta”. Moraltanterna. Jag tycker att John är den som ska ha huvudansvaret för att han är kriminell, inte Karin. Jag är faktiskt trött på att vi kvinnor ska ta ansvar för Gud och hela världen!
Dessutom – vem hörde någon säga att Jens Lapidus ska ta ansvar när han skriver om (och i vissa fall även romantiserar) kriminella män?
JoL : Exakt. Det är ju verkligen inte första gången vi läser en roman ur en (med)brottslings perspektiv, men nu är det tydligen väldigt mycket moral i det. Varför? Det finns ju tusen deckare som har fläskat på med mycket värre innehåll än ”Flickvännen” och det har varit okej.
Och att Karolina Ramqvist (enligt en av kommentarerna) inte tar avstånd ifrån kriminalitet i tevesofforna, eh..? Har tex just Jens Lapidus blivit ställd mot väggen i de frågorna? Hans böcker, precis som hennes, är ju skönlitteratur. Det är som att säga att ingen skulle kunna skriva om incest, pedofiler, narkotikasmuggling, whatever, i fiktiv form, för bara att man är intresserad av de ämnena gör automatiskt att man stödjer dem? Hallå? Väldigt många ämnen skulle ju behöva tas avstånd ifrån i såna fall, och väldigt många författare kan ställa sig i den kön. Rada upp tevesofforna, vi har mycket att göra!
JoÖ: Det finns ingen anledning till att Karolina ska ta avstånd från sin romankaraktär under stora gester. Visst kan och ska man se den som ett inslag i samhällsdebatten men så är boken skriven att det är alldeles uppenbart för var och en som läser den (påfallande många kommenterare har ju som sagt inte läst) att det inte är så att Karolina tycker att det är okej att leva som trophy wife till en kriminell.
Det är fint om boken skapar debatt, men inte av det här slaget som lägger allt ansvar på författarinnan. Se till att väcka frågorna istället! Karolina har gett sitt bidrag, vad ger vi andra?
17 kommentarer
Vad glad jag blir för att ni tar upp det här! Tänkte precis samma sak, och blev sjukt irriterad, om de griniga gamla gubbarna. Man misstänker ju rätt mycket att det mera är att en kvinna har skrivit om klassiska gubbgrejor som irriterar än avsaknad av ”moraldebatt”.
Jag måste ju ta och läsa den där boken, det känner jag. Om inte för annat så för att få ha en åsikt.
Ja, en del av kommentarerna verkar litet underliga. Moraldebatt tycker jag är helt okej, men då ska den väl handla om vilken moral man har om man tycker att det är okej att leva på pengar som har sitt ursprung i andras lidande, inte om författarinnan tar avstånd från gangsters eller ej. Hon har skrivit en roman (och av vad jag kan förstå har hon inte precis gjort gangsterlivet särskilt glamoröst). Jag blev väldigt sugen på att läsa boken.
Karolina Ramqvists krönikor i DN är nästan alltid är lysande. Jag tycker att hon är den mest briljanta skribenten i sin generation. Att jag troligen inte kommer att läsa hennes nya bok hänger bara samman med att jag inte hinner. Nuförtiden blir det nästa bara biografier för min del. Jag försöker att klämma in en och annan skönlitterär bok, i huvudsak kanoniserade mästerverk. Just nu handlar det om att gå igenom Doris Lessings författarskap som jag, alldeles för sent, upptäckte i somras. Alice i ”Den gode terroristen” är en fantastisk karaktär.
Har helt missat att det blivit debatt om boken, men har läst rätt många recensioner och tycker den verkar riktigt intressant. Naturligtvis skall en författare kunna skriva om brott, likgiltighet etc utan att klistra något slags skylt på med ”jag tar avstånd, jag är inte sådan själv”. Vad är det för nattstånden moral?
Jag tillhör inte Ramqvists fanclub, men det här verkar vara ett fascinerande verk.
Som jag förstår var det väl inte i första hand kriminaliteten KR ville undersöka utan relationen mellan könen. Då är det väl det hon ska få lov att fokusera på.
Men beträf. hennes krönikor tycker jag inte att de är oförståeliga, däremot kan de vara exkluderande. Hon är inte till lags, bjuder inte in. Har man själv ingen ingång till ämnet hjälper hon dig inte heller in. Men är man redan inne kan man ha rätt kul.
Jag kritiserar inte Karolina Ramqvist eller hennes roman, eftersom jag inte har läst boken. Vad jag hade invändningar emot var att ingen av de KRITIKER (både manliga och kvinnliga) som skrivit om boken lyft fram moralaspekten. Jag tycker fortfarande att det är märkligt, med tanke på att vi i samhället ofta läser om organiserad brottslighet som ett reellt hot mot det öppna demokratiska samhället. Jag tycker även att det är tråkigt att den sortens diskussion inte anses angelägen överhuvudtaget.
JoÖ ställer frågan: Hur långt ansvar har en flickvän för hennes pojkväns handlingar ? Det är en bra ansats till diskussion
Men Magnus J, hur många böcker i krimlitteraturen har det skrivits med just denna aspekt som du vill debattera? Och hur ofta tas en moraldebatt upp i samband med dem? Är det ngt du generellt alltid kräver, eller var det just nu i relation till den här titeln? För ”Flickvännen” är ju varken den enda eller den första i sitt slag. Om jag skulle gissa, det kan vara precis därför kritikerna inte närmat sig den diskussionen den här gången.
Dessutom, som JoÖ också säger, om man läser boken så har man betydligt lättare att få en uppfattning om vilket ämnet i den är. Kanske är det så att det du efterlyser inte är särskilt relevant i den? Ännu en möjlig orsak till en utebliven diskussion.
Johanna L: Du kan ha rätt; den uteblivna diskussionen kan bero på att moral inte är särskilt relevant i boken. Men varför är moral inte relevant? Boken handlar trots allt om yrkeskriminella maffiakillar och inte om fotbollsproffs.
I krimlitteraturen åker mördaren oftast fast på slutet och sätts i fängelse. Författaren gör alltså ofta ett moraliskt ställningstagande genom bokens slut. Krimlitteraturen skall givetvis diskuteras utifrån moraliska aspekter den också. Och självklart inte ENDAST utifrån moraliska aspekter. Aase Berg skrev för övrigt en lång, engagerad och intressant artikel i expressen för typ ett år sedan där hon starkt ifrågasätter moralen i deckargenren och moralen hos läsaren som slukar dessa böcker. Aase Berg skrev om något som få andra kritiker lyft fram. Det är just det som är min poäng här; NÅGON enda kritiker i Aftonbladet, Sydsvenskan, Expressen Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Bokhora kunde ha lyfta fram den moraliska aspekten i en bok som ustpelar sig i kriminell miljö.
Hej, ser först nu att jag blvit indragen i en diskussion här … 1. Vad en författare har för image bidrar på gott och ont till om man får lust att läsa verket. Jag uppfattade att KR försökte framställa sig som coolt ambivalent (”kolla in mig, jag hängde i Kungsan på 80-talet, jag är lite FARLIG”.) Det kändes lika töntigt som att se Horace Engdahls uppblåsthet – jag skulle aldrig läsa en bok av honom heller. Lapidus har jag aldrig ens övervägt att läsa. 2. Alla bra maffiagrejer handlar om moral, moral och moral. Gudfadern, Saviano, Sopranos osv handlar om hur maffialivet bryter ner människor, korrumperar deras själar. Tony Soprano, t ex – han får massvis av chanser att växa till en riktig man i förhållande till sin fru och sina barn, men väljer att förbli en maffioso – vilket skapar hans ångest. En moralhistoria. 3. Det är sött att ni tar för givet att människor alltid väljer nick utifrån sitt eget kön. 4. Efter den här diskussionen måste ju även jag läsa boken förstås. Det finns få saker jag gillar bättre än att ha fel, så om boken är bra återkommer jag. Under tiden fortsätter jag följa er sajt!
Hej Börje. Well, visst är det så att alla de här historierna du pekar på ovan handlar om moral, men det krävs sällan av författarna att DE ska gå ut i morgonsofforna och ta avstånd från de dilemman som deras romanfigurer (eller manusförfattarnas karaktärer för den delen) ställs inför. Jag ser inte att du gör det i din kommentar ovan heller. Du bara pekar på att moraldilemman finns. Ja, det gör de i Ramquists bok också.
angående punkt 3 så baserade åtminstone jag det snarare på din mailadress (som inte syns för andra läsare) än på ditt nickname – men det kan ju naturligtvis också vara en helt felaktig iakttagelse. Ibland finns det ju par som delar på mannens mailadress. Eller kvinnor som föredrar en manlig mailadress. Men eftersom man nu väljer att gömma sig bakom ett anonymt nickname så får man ju någonstans ta konsekvenserna av att folk drar felaktiga slutsatser också. Det antar jag att våra läsare också skulle göra om vi kallade oss för Jesper, Harry och Johan X3 istället. Utan bilder.
Hej Johanna Ö! Nej nej, jag menade inte alls att låtsas att jag själv är kvinna, förlåt om jag gav det intrycket. Jag menade bara att man i en diskussion på nätet inte kan utgå från att alla är den de säger sig vara. Jag har själv chattat med ”Britney Spears”. För övrigt håller jag fortfarande inte helt med dig – menar du att Saviano eller David Chase (Sopranos skapare) skulle ha smitit från de moraliska frågorna i intervjuer? I så fall har vi läst helt olika intervjuer. Jag tycker att de har varit tydliga med att fördöma gangsterlivet.
Men stunt i det. Det är fullt möjligt att jag överreagerade i tv-soffan. Jag uppskattar Ramqvist som krönikör och efter det här måste jag ju verkligen läsa boken också!
Men kan ni som läst boken inte delge oss något litet om hur ni uppfattar Karins moral? Tycker ni att det skiljer sig något åt mellan Johns och Karins moral? Om ja, är det fruktbart att koppla ihop deras respektive moral med deras klassbakgrund? Känner ni er stärkta i er egen moraluppfattning efter att Ni läst boken ?
Börje: Det känns som att du jämför äpplen med päron. Saviano lever under dödshot från maffian, det har i praktiken kommit att bli hans livsuppgift att upplysa om och kämpa mot den. Att försöka påtvinga ett likhetstecken mellan honom och Karolina Ramqvist känns lite orättvist mot dem båda.
Och ett tillägg – om du i en första kommentar skriver en väldigt ”klappa på huvudet”-klingande kommentar som Det är sött att ni tar för givet att människor alltid väljer nick utifrån sitt eget kön får du nog acceptera att folk tror att du försöker skapa förvirring kring ditt genus.
Daniel A: Du har rätt på båda punkterna. Det är svårt att diskutera i såna här små kommentarrutor, särskilt när man snabbt rafsar ner några rader medan chefen tittar åt ett annat håll.
Hur det än är så har vi förhoppningsvis väckt läslust kring Ramqvists bok!
Angående moraldiskussionen – egentligen är skillnaderna mellan Karins och Johns moral inte särskilt stora. Möjligen – fast det vet vi ju inte eftersom boken är skriven utifrån Karins perspektiv – så får Karin jobba lite mer med att tvinga undan tankarna på vad det faktiskt är som möjliggör deras livsstil. Hon har ju inte gjort ett lika aktivt val som John tänker jag, han har valt att försörja sig på kriminalitet, hon har valt en man som har valt att försörja sig på kriminalitet. Olika perspektiv. Och jag tycker kanske man vet för lite om Johns klasstillhörighet, fast det kanske går att förutsätta att det är den lägsta kasten på något sätt, men det behöver ju inte vara så. Vet för lite om VARFÖR han blev kriminell, det är en pusselbit som saknas. Men som sagt, det handlar ju inte om John, utan om Karin. Karin har ju förkastat hela sin medelklassuppväxt för något annat som är både en mer förmögen livsstil och det lägsta av det lägsta på samma gång. Hon flyttar sig i två riktningar på något sätt.
Jag känner mig inte stärkt, tvärtom tycker jag att det blir mer att diskutera efter att ha läst boken. Det är positivt! Tycker jag dårå.
Äh, det blev flummigt nu.
Johanna Ö: Tack för ett seriöst svar. Det var intressant läsning. Jag blir mer och mer intresserad av att läsa boken.
Man får väl anta att Karin som förkastar sin medelklassbakgrund aktivt sökt sig till någon som inte tillhör medelklassen. Det låter troligt att John tillhör den ”lägsta kasten” med tanke på hans ”yrkesval”. John söker sig uppåt; skaffar sig materiell status, makt genom rädsla, samt flickvän ifrån medelklassen.
Karin söker sig…neråt? Eller är det neråt ? Hon har ju trots allt kvar sin medelklassbakgrund + materiellt överflöd. Hon begår inga brottsliga handlingar och kan därmed inte åka fast. Hon riskerar inte livet i uppgörelser med andra gäng. Hon har inte barn ihop med John som binder dem ihop.