• Recensioner
    • Recensioner

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      Bonusfamiljenmysteriet är löst – en berättelse om att…

      2022-04-142022-04-14

      Marcus

      Bonusfamiljen driver mig till vansinne

      2022-01-092022-01-10

      Marcus

      Vi for till Villekulla

      2021-12-062021-12-07

      Marcus

      Liam Norbergs märkliga bibliotekshistorier

      2021-11-132021-11-13

      Marcus

      Efterlysning – vems hand pryder mitt bokomslag?

      2021-04-242021-05-05

  • Bokpodden
  • Om oss
  • Recensioner
    • Recensioner

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      Bonusfamiljenmysteriet är löst – en berättelse om att…

      2022-04-142022-04-14

      Marcus

      Bonusfamiljen driver mig till vansinne

      2022-01-092022-01-10

      Marcus

      Vi for till Villekulla

      2021-12-062021-12-07

      Marcus

      Liam Norbergs märkliga bibliotekshistorier

      2021-11-132021-11-13

      Marcus

      Efterlysning – vems hand pryder mitt bokomslag?

      2021-04-242021-05-05

  • Bokpodden
  • Om oss

Bokhora

Serier: Lottaböckerna

AV Helena 2009-04-022009-04-01
2009-04-022009-04-01

dalfsdlpfl

När jag var elva år fick jag överta mammas flickbokssamling; flera pappkartonger fulla av Wahlströms klassiska flickböcker med röda ryggar. Kitty, Kaja, Jolly och MaryLou får ursäkta, men ingen av dem hade en chans från och med den dagen jag lärde känna Marie-Sofie Månsson, mer känd som Lotta. I Lotta fann jag, och min mamma åtskilliga decennier före mig, en bundsförvant och förebild. Medan Kitty oavsett tidsera är sval och tråkigt Syster Duktig-perfekt är Lotta befriande mänsklig. Temperamentsfull, pratig, olycksbenägen, ofta direkt pinsam – och, i alla fall i de inledande böckerna,  totalt oförmögen att leva upp till det ljuvt behärskade flickideal som pådyvlas henne. Hurra!

Merri Vik, pseudonym för Ester Ringnér-Lundgren, skrev sammanlagt 47 böcker i Lottaserien under åren 1958 och 1991. Konceptet är detsamma i samtliga böcker: Lotta, Sveriges mest otursförföljda tonåring, hamnar i knipa men allt löser sig i slutändan. Ibland, som i ”Skärp dig, Lotta!” eller den mer deckarbetonade ”Fara på taket, Lotta!” får hon rentav leka hjältinna också. Upptågen varvas med skildringar av Lottas stora, högljudda familj, bästisen Giggi, lärare och klasskamrater – och så Paul, den äldre, avlägsne kusinen som i de första böckerna retar gallfeber på henne men sedan blir hennes stora, länge obesvarade kärlek.

Det är vardagsnära, humoristiskt och äppelkäckt, dock med en torrt ironisk biton som räddar böckerna från att bli för mycket. Som så ofta är fallet är de tidiga böckerna bäst – det är i 50- och 60-talsmiljöerna som Lotta och hennes vänner hör hemma. Att läsa en tidig Lottabok är att förflytta sig tillbaka till en mer oskuldsfull tid, en era av klassiska konditorier, helsvenska läskedrycker (att Merry hann sluta tillverkas långt innan jag upptäckte Lottaböckerna var en stor sorg), idylliska somrar på ”panget” och helylleintressen. En typisk lördag tillbringar tonåriga Lotta och Giggi på skogspromenad med matsäck och fotriktiga skor – gissa om det var skönt för en liten helylletjej som var hemma och läste eller umgicks med familjen medan mina jämnåriga spydde hembränt i ett dike att hitta (förvisso fiktiva) personer med ÄNNU större präktighetsstämpel! Men som sagt: det är i de tidiga böckerna som präktigheten funkar bäst. När Lotta och Giggi, nu i tjugoårsåldern, ägnar de sena åttiotalsböckerna åt att SYLTA och SAFTA (när de inte pratar heminredning och bakning) är det förtjusande arkaiska bortblåst och jag börjar muttra om förslösad kvinnokraft.

Det är också i dynamiken mellan Lotta och bästisen Giggi, snarare än i Lottas trånande efter den hopplöst träige Paul, som jag finner kärnan i Lottaserien. Tillsammans med Giggi är Lotta framåt, rolig och slagkraftig, med repliker som, om man är lite välvillig (och inte så lite anakronistisk) påminner om en folkhemssvensk lightversion av Gilmore Girls. Så här kan det låta när de är i farten:

– Himmel, klockan är halv fyra! Och jag, som lovade mamma att gå in och hämta torsken, som hon har ringt om. Vi skulle ha den till middagen.
– Du är en torsk själv, sade Giggi oberörd av mina matbekymmer, om du envist påstår, att bruna ögon är falska. Jag känner massor med brunögda människor, och de är hemskt bussiga och pålitiliga. Det andra är bara skrock och dumt prat alltsammans, och det vet du lika bra som jag. Du vill bara inte erkänna det.
(…)
– Men hej så länge i alla fall, sade Giggi. Och köp inte någon brunögd torsk, för då lurar han dig säkert. Han är säkert en förklädd abborre.

(Ur ”Skriv upp det, Lotta!”)

Här kommer vi in på en övergripande problematik när det gäller flickboksserier: så fort hjältinnan får sin drömkille blir både hon och serien trist. För visst gillade man de första Anneböckerna bättre än de senare, då hon var upptagen med att skriva brev till sin älskade Gilbert eller uppfostra barn? Lottaböckerna lider av samma syndrom. Så fort Lotta får sin Paul (och VARFÖR vill hon ha honom över huvud taget, killen får ju Daniel Westling att framstå som rena charmknutten?!) tonas hennes tokiga sidor och upptågsbenägna personlighet gradvis ner tills vi slutligen hamnar i Stepfordfrudoftande sylta- och saftaland i de avslutande böckerna. Synd på så rara ärter.

Det krävs nog ett par rejält rosaskimrande nostalgiglasögon för att kunna läsa Lottaböckerna idag, och jag är inte alls säker på hur böckerna står sig bredvid Gossip Girl, prinsessdagböckerna och de där mormonvampyrerna. Kanske är Lotta för mossig och ålderdomlig för dagens unga läsare, det skulle inte alla förvåna mig. Jag vet bara att jag – trots allt – aldrig slutat älska Lotta. Särskilt de tidiga böckerna får agera middagssällskap åt mig när jag är ensam hemma, och så fort kroppstemperaturen stiger över 37 grader tröstar jag mig med en Lottabok eller fem. Lottaböckerna är fniss, avslappning, igenkänning och nostalgitripp i bokform, och jag hoppas att mina döttrar en dag kommer att få lika mycket glädje av dem som jag haft.

Mina fem bästa Lottaböcker:

1. ”Skärp dig, Lotta!”
2. ”Det är Lotta, förstås!”
3. ”Fara på taket, Lotta!”
4. ”Skriv upp det, Lotta!”
5. ”Se dig för, Lotta!”

Matig och bra hemsida tillägnad Lottaböckerna
Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren (där jag själv är medlem)
En till Lottafrälst bokbloggare

18 kommentarer
Helena

Föregående inlägg
”Manuskriptet” – Henrik H. Langeland
Nästa inlägg
Astas bok är numera min bok

18 kommentarer

Kajsa 2009-04-02 - 13:29

De är fina men, som du skriver, extremt helylle. Man kan tycka att Jolly var en rätt frisk fläkt i jämförelse, hon var lite vildare (gick på fester, drack vin och blev ”lullig” osv), men egentligen är ju både Jolly- och Lottaböckerna uppbyggda på samma sätt. Tokig tjej råkar ut för saker och alla tycker att ”ah men, TYPISKT DIG” men sedan ordnar det upp sig på slutet. Jag har ganska svårt att se att dagens ungdom skulle uppskatta de här böckerna, annat än för de snygga retro omslagen.

Reply
Paula S 2009-04-02 - 14:14

Dottern (17 år) gillar Lottaböckerna. Vi har samlat massor på loppisar under somrarna på Österlen.

Reply
Helena 2009-04-02 - 14:19

Kul att höra att Lotta fortfarande tilltalar unga tjejer! Man får ju som sagt ta präktigheten med en nypa salt, se det som ett tidsdokument från en svunnen, oskuldsfull tid.

Reply
Emma 2009-04-02 - 16:13

Men det ar ju just präktigheten, detaljrikedomen och att de ständigt GÖR vettiga saker (turer i skogen,utflykter, syr, fixar och donar – oftast med ett väldigt bra syfte) som är sa underbart!

Jag älskar dem och jagar fortfarande de enstaka som jag fortfarande inte har!

Reply
Cattis 2009-04-02 - 22:36

Jag vill minnas att det var från Lotta-böckerna jag lärde mig att det blev bättre schwung när man målade en husvägg om man samtidigt sjöng ”Ritch ratch filibom-bom-bom” och att ost som blivit varm är ”svettig ost” :) Jag älskade Lotta-böckerna!

Reply
Lisa 2009-04-03 - 01:38

Oj oj oj,
jag levde i den tiden.
Älskade WW-böckerna (de enda man hade råd med) men aldrig denna Lotta.
Har några ex,
försökt med barnen: Fullkomligt misslyckat.
Barnbarnen ska jag bespara, har nu lastat dem i en låda på väg till second hand. Förmodligen för vidare dumpning på något lämpligt
kommunalt ställe för återvinning (av papper).
Annat var det med ”Barnenn i … (hm) skogen” och annat som andades verkligt äventyr och strapatser.

Reply
Andrea 2009-04-04 - 13:50

Åå dessa böcker har jag läst.
För några år sedan frågade jag mamma om några böcker att läsa; då plockade hon fram Lotta-böckerna.
Jag minns att det var väldigt mysiga att läsa.

Reply
Cornelia 2009-04-04 - 21:13

Jag vill nästan gå så långt som till att säga att Lotta-böckerna räddade mitt liv.
Har kommit över mammas gamla böcker, plus några från loppis och CDON. Fattas en fem stycken, kanske.
Man får inte nog av dem!
Visst är de präktiga och väldigt oskyldiga, men det är ju just det som gör dem så fina! När man läser dem, känns inte tonårslivet så grått, hårt och fullt av press och komplex som det är för oss unga tjejer nowadays. Folk är inte elaka mot varandra, karaktärerna är inte sådär vidrigt ”perfekta” och de präglas inte av ångest, droger och sex som de flesta ungdomsböcker gör idag. Och ändå så funkar dem, för oss som försöker hitta ut ur det där leriga tonårsträsket. ;)

Reply
Ellinor 2009-04-05 - 13:03

ÅÅÅÅH, jag fick också kartonger med Wahlströms röda-ryggar-serier av mamma och älskade förstås Lotta, men jag har aldrig vågat läsa om dem. Jag har dock ett helt gäng med diffusa minnen av den där Paul och av att hon snavar och tappar saker, men allra tydligast minns jag att Lotta och Giggi åt lakritsbåtar och mjölkchoklad ur en godispåse som de skickade mellan sig, eventuellt på en balkong. Varför minns man sådana detaljer, varför?

Reply
Cecilia 2009-04-07 - 18:12

Har inte läst just Lotta-böckerna, men jag har aldrig riktigt tyckt om de där serierna som Kitty och liknande. Jag föredrar de nyare ungdomsböckerna och jag reagerade lite på det som ”Cornelia” sa i en tidigare kommentar att:

”Folk är inte elaka mot varandra, karaktärerna är inte sådär vidrigt “perfekta” och de präglas inte av ångest, droger och sex som de flesta ungdomsböcker gör idag”.

För jag anser att det är just det här som gör att en bok känns äkta. Att en del av karaktärerna är elaka mot varandra är ganska vanligt. Även ångest, droger och sex hör ju lite till vardagen för dagens undomar. Vilket jag tror är en av anledningarna till att de flesta ungdomar inte tycker om de lite mer oskuldsfulla böckerna som t.ex. Lotta och Kitty. Eftersom de inte kan relatera till dem.

Reply
Marie 2009-04-19 - 22:23

Jag älskar Lotta, och precis som du åker dem fram när jag är sjuk. Eller när jag känner mig lite nere. Även om mina feministiska åsikter gör att jag ofta irriterar mig på dem så älskar jag det fortfarande (fast som du säger så är det lättare att irritera sig på Paul än att älska honom…) Jag tror att Lotta varit viktig för mig eftersom det finns en sån himla glädje och fascination över de små sakerna, och att både Lotta och Giggi står på sig och på många sätt är superkoola kvinnliga förebilder. Även om de är helylle så är de t.ex. inte alltid ytliga, utan fånar sig och tramsar helt öppet.
(Och jo, jag är strax över 20.)

Reply
Rebecca 2009-05-01 - 15:31

Underskatta inte ungdomen, jag är sjutton och ÄLSKAR Lotta! Har gjort det sedan jag fick mammas boksamling för rätt många år sen :)

Reply
Helena 2009-05-01 - 18:37

Härligt att höra! Det finns hopp. :D

Reply
clara 2010-07-20 - 11:33

hej! jag tycker också mycket om lotta-böckerna, och dom har jag fått överta av min mamma. jag tycker också mycket om jolly-böckerna, de är också roliga!

Reply
Barbabok 2010-07-20 - 15:47

Lotta-böckerna är underbara! Jag gillar att de är lite gammaldags, ser det som ett charmigt tidsdokument när hennes pappa missar ett bra radioprogram och att de gör vinterutflykt med sparken och sådana saker. Tyvärr tror jag med att Lotta är för mossig för dagens yngre bokslukare. Har också läst lite Jolly och tycker nu i efterhand att de är snudd på plagiat, faktiskt. En annan favorit är Jill-böckerna av Ruby Ferguson, men helst ska det vara den tidigaste översättningen från 60-talet :)

Reply
Linnéa 2010-07-25 - 16:11

Jag är 17 och fick ta över mammas Lotta-samling när jag var runt 12, har älskat dessa böcker ända sedan dess! De är så otroligt mysiga och man känner igen sig på många sätt i dem. Så charmiga, och man vill åka tillbaka ett flertal år och vara med på den tiden de utspelar sig, för det verkar så mysigt! Haha. Har efter att jag fick böckerna samlat de vi inte har (tillsammans med mamma) och nu fattas bara två. Fantastiska är dem i allafall!

Reply
Fyra generationer kvinnors läsning | Lottens Bokblogg 2012-03-08 - 18:03

[…] Jag själv, född 1967 I hög grad så läste jag samma böcker som min mamma och mormor gjort, inte bara exemplen ovan utan även böckerna om de glada, optimistiska och goda flickorna Pollyanna och Kulla Gulla. Men alldeles min egen upplevelse var impulsiva Lotta, beskriven i en serie böcker av pseudonymen Merri Vik. En serie med många likheter med Fröken Sprakfåle, men placerad i en modernare miljö. Den första boken kom 1958, sen sista 1991, långt efter att jag slutat läsa dem. 47 stycken totalt! För mig andas de 70-tal. Lotta lever vardagsliv och böckerna är nästan som dagböcker, i jagform. Man tar vara på sig själv, gör vad man själv vill, med stark koncentration på att vara kompis. Hon är käck, men också impulsiv, romantisk, svartsjuk, känslig och trampar ofta i klaveret. Mer om Lottaböckerna kan ni läsa hos Bokhora. […]

Reply
Susi 2015-02-22 - 12:05

Stadsbiblioteket, Sveav. 73 i Sthlm.
Fri entré.

4 mars kl. 18:30 Mark Levengood om Lotta-böckerna!

Berättelser och samtal med programledaren och skriftställaren Mark Levengood, P1-journalisten Lotta Malmstedt samt sällskapets Marianne Ringnér.

Lotta-böckerna av Merri Vik – med B. Wahlströms röda ryggar – har lästs av hundratusentals.
Lotta är sig lik! Det är Lotta förstås! Skärp dig Lotta!
Sammanlagt blev det 47 st. böcker.

Programmet arrangeras i samarbete med Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren, som skrev Lotta-böckerna under pseudonymen Merri Vik.

Reply

Kommentera Avbryt

Save my name, email, and website in this browser for the next time I comment.

Annons

bokhora på instagram

  • Vi auktionerar ut en massa signerade bcker fr Musikhjlpen Allahellip
  • Facebook
  • Instagram
  • Email
  • RSS
Footer Logo

Gå högst upp på sidan