Seriesöndag fick tyvärr ingen start förra veckan och nu är det redan måndag, så därför går vi hårt ut och presenterar en av de absolut starkaste böcker, oavsett genre, som jag någonsin läst, nämligen: Alison Bechdels ”Fun Home”. Nu har den äntligen kommit på svenska: ”Husfrid – En tragikomisk familjeberättelse” och Caroline Åberg har gjort ett fantastiskt jobb med översättningen.
”Husfrid” har egentligen tre huvudpersoner Alison, hennes far och huset de bor i; som hennes far restaurerar och pysslar med in absurdum. Alison delar egentligen inte så mycket med sin far förutom litteraturintresset och först några veckor innan faderns död, förmodligen begick han självmord, får hon veta att han, liksom hon, är gay.
Om du tillhör de som aldrig läser serier i vanliga fall tycker jag att du ska ge ”Husfrid” en chans. Det här är så litterärt att det snarare är det som skulle kunna avskräcka, inte att det är tecknat… Litteraturreferenserna haglar och jag ser det som en brist hos mig själv att jag t.ex. inte läst så pass mycket Joyce, Proust eller Camus som man nästan skulle kunna behöva för att riktigt hänga med i alla svängar, och överväger faktiskt att det kanske är dags att ta tag i att läsa ”Odysseus”. Men är glad att jag iallafall har koll på min Fitzgerald… Den blekblågrågröna färgen sätter stämningen och eftersom en bild säger mer än tusen ord så kommer här en sida:
Boken hamnade på Times lista över ”Ten Best Books of 2006” och på New York Magazines motsvarande lista.
Alison tecknar även sedan många år serien ”Dykes to Watch Out For” som nyss kom ut i en samlingsvolym ”The Essential Dykes to Watch Out For”. Uppskattade även den mycket, men den är en mer vanlig stripserie om än med ett mer ovanligt tema.
4 kommentarer
Ah! Där är ju Seriesöndagen! Vi kan alltså sluta tjata nu ;-)
Jepp, ”Fun Home” är väldigt bra! Vi gav samlingsalbumet åt en kompis till födelsedagspresent, hoppas på att få låna det i sinom tid! :)
Kul att seriesöndag är igång!!
Åh, lånade hem den här på måfå från biblioteket och den var s-u-v-e-r-ä-n-t bra. Fantastisk historieupplägg, bilder, klimax, ordval m.m.
Och jag måste hålla med att man inte känner sig lika hemma på Proust och Camus som författeskan. Bakläxa där.
Men jag ger boken 10/10 i betyg.