Sedan barnsben har Tintin varit mig en trogen följeslagare. Jag köpte en del av albumen och lånade övriga ivrigt på biblioteket även fast bibliotekarierna ibland rynkade på näsan. Största favoriterna var nog albumen ”Tintin i Tibet” och ”Blå Lotus”. När jag inte läste albumen så lyssnade jag på dem på kassett, som för mig gjorde att Tomas Bolme för evigt kommer vara förknippad med Tintin. Kassetterna har jag kvar hemma i mitt barndomshem, kanske hämtar jag dem till jul, blev faktiskt lite lyssningssugen…
När min sambo var sjuk för ett tag sedan så började han läsa om de album jag hade i bokhyllan och frågade efter några av de jag inte har. Så nu har jag precis tagit och införskaffat ”Månen tur och retur”, del 1 & 2, och imorse läste jag ut dem. Konstigt nog var det för första gången, de flesta andra av Tintin-albumen har jag nog läst ett 20-tal gånger styck. Tidigare var dock albumen publicerade/numrerade i helt knasig ordning och den nya svenska utgåvan har därför omnumrerat albumen så att man kan följa äventyren i den tänkta ordningen. Minns att man ibland blev förvirrad när det refererades till vissa karaktärer som först dök upp långt senare.
6 kommentarer
Jag älskade Tintin som barn, förälskad upp över öronen i den unge journalister med luggen.
För mig är Tomas Bolme också för evigt förknippad med Tintin. Han var också Tintin i svenska versionen av filmerna. Kanske inte höra honom i andra sammanhang utan att tänka på Tintin.
Jag tror att jag har Tintin ”att skylla” för både min reslust och äventyrslust. Fast lika modig som Tintin blir jag aldrig.
Det var Tintin vi lyssnade på i bilen när vi gjorde långresor när jag var liten. Nostalgi!
samma tomas bolme-tintin för mig. vet inte hur många ggr jag lyssnade till den gula kassetten ’plan 714 till sydney’ : )
”Krabban med guldklorna” var den enda Tintin-kassett jag hade. Jag läste också seriealbumen och tittade på de tecknade filmerna (jag minns att det var nån scen i filmen ”De sju kristallkulorna”, eller om det var ”Solens tempel”, som jag tyckte var skitläskig) och jag har fortfarande kvar ”Det svarta guldet” på – tada! – LP-skiva.
@Martina
Det var säkert mumien! Jag var skiträdd för mumien när jag var liten, hur han kommer till liv och kastar en kula på stackars professor Kalkyl.
Ja, det är mycket möjligt att det var mumien, professor Kalkyl var inblandad i det hela iallafall. =)