Den här veckan blir det snack om Tove Jansson i Seriesöndag. Jag råkar komma bort lite från ämnet och passar även på att tipsa om en av Tove Janssons romaner: ”Den ärliga bedragaren”.
Hur ser ditt förhållande ut till Tove Jansson? Är det barnböckerna, Muminserierna eller hennes romaner som står dig närmast?
9 kommentarer
som finlandssvensk har jag känner jag väldigt starktför tove, till en början mest serierna, när jag blev äldre muminböckerna (som jag inte skulle rubricera som barnböcker precis) och numera ocksa romanerna. men mumintrollen är ju ända bäst, oavsett form!
Illustrationerna hos gjort till hennes barnböcker är fantastiska surrealistiska kreationer. Underbar färgpalett. Hennes historier är jag dock inte lika förtjust i.
Sommarboken blev jag och mina väninnor alldeles tagna av för ett par år sen…Fantastiska beskrivningar av flickan Sofia och hennes farmor. Vem är egentligen mest vuxen?
Tycker du skriver bättre än framträder live, tror du kan göra det bätte om du förbererder dig mer. Ha ”På minutens” regler när du spelar in.
Bra försök dock.
”Pappan och havet” är – vid sidan av Virfinia Woolfs ”Mor fyren” som den liknar på många sätt – en av mina favoritromaner.
Tove Janssons ´(och henns brors) serier är kvalitativt väldigt ojämna, tycker jag – men de som nu kommit ut i samlingalbum är finfina.
Ni som är serieentusiaster – vad säger ni om det som hänt i Stockholm med det världsberömda Sereieteket? Varför har det inte blivit någon proteststorm? Är ni nöjda med den lösning som blev?
Inte jag.
Lena> För mig som inte bor i stockholm, vad har hänt med serieteket?
Serieteket – som inte lånar ut barnserier – har tvingats lämna sina fina lokaler med stora fönster vid Sergels torg
Det är numera inklämt (så man kan passera detiutan att märka det) i mellanvåningen på Kulturhuset.
Men . tackom och lovom – vår seriespecialistbibliotekarie finns fortfarande i tjänst på det sorgligt hopkrympta serieteket ( i alla fall när jag var där senast).
Jag läste och älskade böckerna om mumintrollen när jag var liten – mellanstor – vuxen. Nu läser jag Vem ska trösta knyttet och Hur gick det sen? för min femårige son. Jag är hemskt nöjd och glad över att han vill att jag ska läsa dem om och om igen… Och hans mormor gick med honom och såg Vem ska trösta knyttet som dockteater för litet sedan. Och jag är bara fjärdedels finlandssvenska (på pappas sida)…
Sommarboken läste jag i gymnasieåldern, men minns inte mycket av. Kanske borde jag läsa igen?
Mitt förhållande till Tove Janssons litterära skapelser är mycket varmt. Började med Mumin i serieform i fem-sexårsåldern (inspirerad av pappa) och läste dem många gånger trots att en hel del uppenbarligen gick mig över mitt barnahuvud. Läste naturligtvis också Muminböckerna, och återvände till dem både i tonåren och i vuxen ålder. Har läst några av hennes mer uttalat vuxeninriktade romaner och novellsamlingar också, bland dem tyckte jag allra mest om Sommarboken.