Häromdagen dissade jag den chick lit som jag har läst i sommar, men jag har faktiskt läst någonting som jag tycker var väldigt bra på sistone. ”Sorgesång” av Siri Hustvedt. ”Att jag inte har läst Siri förut?”, tänkte jag gång på gång under läsningen. Jag tycker så mycket om författare som ställer lite krav på läsaren, som vågar låta oss skapa egna bilder inuti våra huvuden.
Johanna L har redan skrivit om boken här, så jag bryr mig inte så mycket om att återberätta handlingen. Däremot vill jag gärna berätta att jag var på Stadsbiblioteket och lyssnade när Johanna pratade om Siri med Majgull Axelsson och Håkan Bravinger i våras; vilken fantastisk ingång till litteratur! Jag hoppas att jag får lyssna på fler samtal om författare som jag är nyfiken på, men som jag ännu inte har läst. Bland annat pratade trion om kvinnliga författare som skriver ur ett manligt perspektiv och vice versa. ”Sorgesång” handlar om just en man, nämligen psykoanalytikern Erik Davidsen, och som jag ser det finns det tre historier i boken: historien om Eriks pappa och dagböckerna som han skrev som ung, historien om Eriks syster Inga och hennes döde make och historien om Eriks hyresgäst Miranda.
Hustvedt presenterar kärleksfullt sina karaktärer med alla kvaliteter och brister, hon binder ihop en praktfull väv av sina historier och språket – åh språket! Allting är så himlans bra!
Att jag sedan inte har något särskilt minne av de allra sista sidorna kan bero på såväl att jag sträckläste ut boken frampå småtimmarna som att det faktiskt var lite fånigt, många passager i ”Sorgesång” var hursomhelst så fina att jag nästan önskar att jag vore en sådan där marginalkladdare. Jag hade gärna strykt under några särskilt mästerliga stycken.
Jag hoppas att ”Sorgesång” får följa med på många strandbesök nästa sommar (då den sedan länge finns i pocket).
2 kommentarer
Tack för tipset!
Åh! Åh! Vilken pepp!
Jag har alldeles nyss läst ut ”Vad jag älskade” och kan bara inte begripa att det tog mig ända tills NU att upptäcka denna roman och framför allt – denna fantastiska författare. Försöker se det som att jag nu har en massa bra läsning framför mig istället för bakom mig. Jag längtar verkligen efter att läsa ”Sorgesång”, men jag måste nog vänta på pocketversionen eller låna på bibblan (jag har nämligen hört att man kan göra det också, tss).