Min mamma rapporterar att hon lyssnar på Marianne Cedervalls bok ”Svinhugg” som ljudis. Fint! Allra mest fint för att Marianne och förlaget har gjort en rolig variant på inläsare – som Mirjam hör vi gotländska Susanne Alfvengren, det passar bra eftersom boken utspelar sig på Gotland och Mirjam också är gotländska.
Men som Hervor hör vi min gamla musiklärarinna Gun Olofsson! Det passar också bra, för Hervor kommer från nån liten obskyr by uppe i Norrland. Det gör Gun med. Så dialekten blir rätt till Hervors sätt att uttrycka sig. Jag som har läst boken tycker att Gun är ett utmärkt val för att göra personen Hervor när hon överförs till ljud.
Vad boken handlar om? De två medelålders kompisarna Mirjam och Hervor som via affirmationer bestämmer sig för att försöka ta livet av tre män som en gång gjort Mirjam väldigt illa. Så Hervor tycker att Mirjam gott kan försöka tänka ihjäl de uslingarna. Men jag tror att Hervor, som är något av en sådan där klok gumma som vi har lite varstans hemmavid, hjälper till mer än vad Mirjam faktiskt förstår.
Och så är det även lite kärlek och romantik på gotländska emellanåt, när det hinns med för allt affirmerande.
Jag vet att det här också ska bli en serie, om Mirjam och Hervors fortsatta öden och äventyr, så jag hoppas nästa bok är lika bra. Det är liksom mysrys, inte riktigt deckare, men spännande ändå!
Marianne Cedervall har bott i Vittangi i över 20 år, det blir förstås lite extra speciellt. Vår lilla by avlar sällan fram särskilt många författare. Och Marianne är inte född där, men på något sätt blir det lite Vittangi över det ändå.
(Vittangi är alltså min hemby om någon nu undrade)
1 kommentar
Jag har också lyssnat på Svinhugg och tycker som du att det är en mycket lyckad inspelning. CD:n går nu runt i läsecirkeln och mina
stickande vänner väntar på att maskorna skall få extra flyt med hjälp av Miriam och Hervor. En gotländska (i förskingringen) som lyssnat på den har köpt två ex som presenter när hon i sommar besöker ön.