Åh. Jag blev just precis klar med ”Upptäckaren” av Jan Kjaerstad. Svårt att tycka till och säga något nyanserat och/eller storslaget om den på stört, så andra med mer distans får gärna göra det.
Jag tycker bara att det tog sin goda tid att komma igenom trilogin om Jonas Wergeland, men att det var värt det. Definitivt. Imponerande och fascinerande prestation. Och egentligen känns det som att jag borde läsa igenom den igen nu för att förstå allt och upptäcka mer, fast det kommer inte att hända inom en överskådlig framtid. Så jag nöjer mig med ett ”åh” för tillfället. Ett lättat, glatt och utmanat ”åh”.
Wergeland = klart och betalt
Föregående inlägg
5 kommentarer
Håller med om:
1. tar tid
2. är värt det
3. funderar på omläsning
4. Åh.
Är vi kanske en och samma du och jag?
Men istället för omläsning tänker jag ta någon av hans andra romaner. Och så kommer det ju en ny till hösten som redan fått strålande recensioner i svensk press.
Vi måste prata om Jonas Wergeland nästa gång vi ses, Boktoka! Jag känner ett stort behov att dryfta den med andra läsare.
Den kommande, ”Jag är bröderna Walker” alltså? Får kika på den.
Läste böckerna för för ett par år sedan. Och läste om… Tyckte mycket om dem. Läste dem på pendeltåget till jobbet och det hände att jag missade att gå av på rätt station.
Jag kan också rekommendera hans bok ”Tecken till kärlek”. Mycket bra…
Roligt att höra att han kommer med en ny snart!
Tecken till kärlek är fruktansvärd: patetisk, pretentiös, fånig. Tycker jag. Och jag tyckte mycket om Wergeland-trilogin. Hoppas mer på Kungen av Europa, som det inte blivit av att läsa än.
Tegn til kjærlighet vat ju helt fantastisk, men på tok för lång. Den hade kunnat bantas med närmare femtio procent.
Jag kände lite likadant med Foføreren. Jeg er brødrerne Walker däremot var ju fantastisk rakt igenom.