Alldeles nyss tillkännagavs vilka böcker och författare som har en chans att vinna Augustpriset i år:
Årets svenska skönlitterära bok
”Spill: en damroman” av Sigrid Combüchen
”Ränderna” av Magnus Florin
”Livdikt” av Johan Jönson
”Darling River” av Sara Stridsberg
”Kioskvridning 140 grader: en wästern” av Peter Törnqvist
”Ingersonetterna” – Magnus William-Olsson
Årets svenska barn- och ungdomsbok
”Syltmackor och oturslivet” – Anna Ehring
”Jag finns” – Maja-Maria Henriksson
”Här ligger jag och blöder” – Jenny Jägerfeld
”Jag tycker inte om vatten” – Eva Lindström
”Det händer nu” – Sofia Nordin
”Tänk om…” – Lena Sjöberg
Årets svenska fackbok
”Vargen: den jagade jägaren” av Henrik Ekman
”Den röda grevinnan: en europeisk historia” av Yvonne Hirdman
”Mask: litteraturen som gömställe” av Kristoffer Leandoer
”Cocaina: en bok om dom som gör det” av Magnus Linton
”Maria Eleonora: drottningen som sa nej” av Moa Matthis
”Resa i Sharialand: ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien” av Tina Thunander
Några spontana reaktioner från min (tyvärr i dagsläget rätt skönlitteraturfixerade) horisont: Ett stort, jublande JAAAAA! till ”Darling River”-nomineringen. Min solklara favorit i den skönlitterära kategorin, tätt följd av ”Spill”, som väl måste ses som sällskapets lågoddsare. Råkade i ett mindre genomtänkt ögonblick lova att äta upp min vintermössa om Combüchen mot förmodan skulle bli nomineringslös, så det var ju för väl att jag slapp. Det lär ju bli en vargavinter i år. Vad tycker ni om nomineringarna? Några namn ni saknar? Själv hade jag gärna sett Anne Swärds namn bland de nominerade i den skönlitterära klassen. I en artikel som publicerades i DN i torsdags kommenterade jag att det varit ett oerhört starkt år för kvinnliga (skönlitterära) författare. ”I min värld är det i och för sig nästan alltid det, fortsatte jag (gud så skumt det känns att citera sig själv!), ”men nu borde det verkligen också synas i nomineringslistan. Gör det inte det så kan man börja ana en stor konspiration mot kvinnliga författare”. Och tja, två kvinnor av sex möjliga? Ingen Swärd eller Sandberg? Nu har jag inte läst någon av de manliga skönlitterära Augustkandidaterna, men nog är det trist att kvinnliga författare – well, kvinnor över huvud taget – aldrig får vara i majoritet? Särskilt när det varit ett så exceptionellt starkt åt för svensk skönlitteratur skriven av kvinnor. Faktum är att jag inte kunde komma på en enda titel när jag i huvudet gick igenom årets skörd av manliga prosaister och poeter. Jaja, jag ska sluta tjata. Om inte annat för tillfället. Vinnarna utses måndagen den 22 november: innan dess hoppas jag ha läst flera av de nominerade, inte minst på barn- och ungdomssidan.
32 kommentarer
Att ni inte skrivit om någon av de nominerade fackböckerna var ju inte förvånande. Men endast en av sex nominerade skönlitterära böcker! Men så är ju inte heller Augustpriset något tyngre litterärt pris, utan främst ett verktyg för förlagen att sälja fler exemplar av sin lättare populärlitteratur.
Jag håller just nu på och läser ”Spill” (jättebra!) och det tror jag att även Johanna L gör, så recension på den kommer snart. Men det är ju väldigt svårt att förutse vilka skönlitterära verk som kommer att Augustnomineras… om man inte är klärvojant, då. Att två av de andra kandidaterna är lyrik kan också förklara avsaknaden av recensioner här; ingen av oss är särskilt stora lyrikläsare tyvärr.
Jag vet inte om jag håller med om att August är ett verktyg för att saluföra lättare populärlitteratur. Ingen av de nominerade i den skönlitterära klassen är ens i närheten av att passa in på den beskrivningen, det rör sig tvärtom om oerhört litterära författare som kanske uppskattas mer av kritiker än den breda massan. Möjligen var ett par av valen under det tidiga 2000-talet lite publikfriande i bemärkelsen att det var breda, lättlästa romaner som uppskattades av många, men det behöver ju absolut inte vara dåligt.
Vi får gå tillbaka ända tills 2003 då Augustnomineringarna i den skönlitterära klassen senast dominerades av kvinnor (Kerstin Ekman, Sigrid Combüchen, Eva-Marie Liffner och Anne Swärd) så nog känns det tråkigt alltid, särskilt med tanke på att det getts ut så många fina romaner skrivna av kvinnor det senaste året :-(
Precis.
Jag saknar Sandbergs roman! Hade verkl hoppats på den.
Vilken Sandberg menar du då?
Kristina Sandberg ”Att föda ett barn”.
Ah, ok.
Har inga invändningar mot valen, eftersom jag inte läst någon av de nominerade böckerna.
Finns det någon av de nominerade böckerna som man kan hävda är skriven i Strindbergs anda?
Både Unni Drougge och Maja Lundgren säger sig ofta skriva i Strindbergs anda och de har skrivit romaner i år båda två.
11 kvinnliga , 7 manliga författare.
Nu är jag nyfiken på Lilla August!
Måste läsa Darling River. Springer ut och köper den nu!
Å, Florin! Han är bäst!
Hoppas verkligen att det är kvalité och inte kön som avgör nomineringarna, annars blir jag tvungen att ordna ett könsbyte för att komma på tal i barn och ungdomsklassen, där sex av sex är kvinnor.
Av dem jag läst hittills är Sofia Nordins Det händer nu enastående. Fantatstisk gestaltning och ungdomar som slipper vara anorektiska och drogpåverkade och vada runt i oceaner av elände. Till och med deras föräldrar är mestadels okej. Hjärtvärmande läsning!
Tidigare i år har det varit flera manliga författare nominerade i barn- och ungdomsboksklassen – jag ser det därför bara som en tillfällighet att det blev många kvinnor i år.
Jag tycker inte att ”Det händer nu” är Sofia Nordins allra bästa bok även om denna också är mycket bra,
I den här klassen blir jag glad om den fina diktboken vinner (det är en brist på poesi för barn) eller Eva Lindströms bilderbok (äntligen!) eller Jenny Jägerfelds starka ungdomsroman.
En bok i den här klassen har jag inte läst och kan inte bedöma (Anna Ehring), men i övrigt är jag mer än nöjd med juryns val.
Trots att jag älskar, älskar både ”Spill” och ”Darling river” håller jag tummarna för att den fantastiska ”Ingersonetterna” ska vinna vuxen-skön-klassen.
Men jag tror inte att min tumhållning hjälper.
Sex utmärkt bra böcker. 2010 är ett bra bokår!
Jag har inga invändningar eller preferenser angående vilka böcker som har nominerats. Men angående det här med könsfördelningen så måste jag hålla med Niklas ovan – visserligen är det till männens fördel i vuxen skönlitteratur-klassen men i facklitteraturen är det omvänt förhållande (4-2) och på barn- och ungdomssidan är det bara kvinnor. Värt att uppmärksamma det också.
Har knappt läst någon av de nominerade men jag förstår att Darling river av Stridsberg är med på listan. Första romanen jag läst av henne, fantastisk. Har skrivit om henne här:
http://varldenskabrinna.blogspot.com/2010/10/darling-river.html
Jag har inte läst alla nominerade på barn och ungdomsfronten och ifrågasätter inte urvalet. Allra bäst blir det om man bortser ifrån könsfördelning och enbart går efter kvalité, som juryn säkert har gjort. Det blev bara lite märkligt när Helena inledningsvis påpekade att kvinnor aldrig får vara i majoritet. :)
Drömmen vore om urvalet dessutom gjordes utan författarnamn på böckerna. Då skulle det bli riktigt spännande.
Fast 11 av de arton nominerade är ju kvinnor= majoritet. Men det kanske bara är skönlitteratur för vuxna som räknas??
Jag syftade på den skönlitterära kategorin i mitt inlägg eftersom det var den kategori jag blev tillfrågad om i intervjun (och den kategori jag känner att jag i dagsläget har koll på). Men totalt sett dominerar de kvinnliga författarna i år, det är ju korrekt, och jag tror och hoppas förstås att det är böckernas kvalitet som talar. Just därför tycker jag – utan att ha läst herrarna i den skönlitterära kategorin, som säkert är alldeles ypperliga – det är synd att författare som Anne Swärd och Kristina Sandberg inte nominerats när de skrivit så starka och läsvärda romaner i år. Men det kanske är prosa/poesi-kvoten som spökar också; inte minst den här läsaren kan nog må bra av att påminnas om att skönlitteratur är mer än bara romaner… Jag håller med Mattias, betydligt fler än sex skönlitterära verk hade förtjänat en nominering i år. Och det är väl ett tecken på att svensk skönlitteratur lever och har hälsan?
Frida, anledningen till att jag inte kommenterat b&u och facklitt är enkel: jag har ännu inte läst någon av böckerna och kan helt enkelt inte uttala mig. Tänker råda bot på det asap. Är särskilt sugen på Sofia Nordin eftersom jag tyckt så hemskt mycket om både hennes tidigare ungdomsromaner och ”vuxenromanen” Utanmyr.
Jag håller på att få en ny favorit i ungdomsklassen. De första kapitlen i Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder, är underbart skruvat levande. Total närvaro och väldigt, väldigt underhållande.
Jag tror vi alla kan komma överens om att det här året var ett sådant år då fler än sex författare förtjänade en nominering.
Jag hoppas på att Stridsbergs bok vinner i klassen skönlitteratur. Men, jag har inte läst de andra författarna, Spill har jag dock varit placerad i min varukorg på adlibris sedan en tid tillbaka:)
Bland faktaböckerna hoppas jag på Hirdmans bok, en bok vars innehåll jag emellanåt kommer att tänka på. Stämningar, händelser och dylikt.
Rörande diskussionen ovan kring nomineringar och kön. Jag delar Helenas och andras tankar kring nomineringarna. Synd att så få kvinnor nominerats detta år, också… Det är en förenkling att säga att boken ska gå före kön, å ena sidan en självklarhet men också en förenkling. Argumentationen förutsätter att det finns en absolut sanning om vad som är bättre och bäst. Med den typen av argument väljer man att bortse från strukturer som speglar samhället – likt hur en del vill göra kvinnors lägre lön till en privat angelägenhet och inte till ett strukturellt problem som speglar samhället. Det finns troligen en uppsjö av böcker med augustpriskvalifikationer bland årets bokskörd – nomineras sex böcker och författare. Återigen väljs böcker med i huvudsak manliga författare. Glädjande att fördelningen i fackboksklassen är jämnt fördelad. Egentligen föga förvånande att kvinnorna dominerar inom barn- och ungdomslitteraturen.
Jag tycker självklart att kultursektorn skall göra som inom friidrott och längdskidåkning.
Inför manliga och kvinnliga klasser inom varje tävlingsgren.
Då slipper vi allt tragiskt könskrig som enbart förtvinar den svenska kulturen ner till rutten aska.
Istället kan vi anordna vackra baler och spela skön musik.
Jag lovar: både friidrott och längdskidåkning är mycket trivsamma mänskliga arenor. Nästan alla är glada. Det är trevligt.
Ni ser ju inte så glada ut på i bilden i ert blogghuvud..
Skratta. Kultur skall vara roligt.
Livet är kort.
Ni vet väl, alla som skriver om män kontra kvinnor i Augstpriset, att det är otroligt stora skillnader i antalet pristagare när det kommer till kön (15-6). Och att det är så att det ofta är ett kvinnligt överskott i nomineringslistan på BU, men att det ändå(!) är fler män än kvinnor som vunnit BU-priset. Och att det i övriga klasser är övervikt även på nomineringssidan behöver väl knappast ens nämnas.
Jag och Daniel har gjort en ordentlig genomgång av detta inför ett DJTV-avsnitt en gång, plus att TT Spektra sedan hakade på och grävde än mer i det där, jag tror det var förra året.
Så nog finns det anledning att som Helena gör, reagera.
Övervikt på nomineringssidan för männen alltså.
Män och kvinnor skall inte tävla mot varandra. Det är destruktivt för utvecklingen.
Män och kvinnor skall tävla om varandra.
Så bygger man ett samhälle.
Gör därför könsklasser.
Män kommer i vart fall i första hand vilja läsa manliga författare. Det sitter mitt inne i det limbiska systemet.
Fastmonterat.
Det är helt självklart att man ska reagera över att det är flest män som nomineras till priset i skönlitteratur för vuxna och framförallt tycker jag att man ska reagera över att det så ofta är en manlig författare som vinner priset. Att fler kvinnliga författare nomineras till barnpriset tycker jag tyvärr bara känns som ett alibi för att få ge det ”stora” priset till en man. Och ja- jag tycker att vuxenpriset är viktigare.
Jag kan avslöja att det skulle kännas himla trist att skriva ungdomsböcker om det verkligen var sant att mina böcker valdes bort i nomineringarna för att ge alibi åt den skönlitterära klassen – där det ändå blev två kvinnliga nomineringar av sex möjliga. Men jag vägrar tro att urvalet är könsstyrt. Det har helt enkelt skrivits väldigt många bra böcker i år.
Ska erkänna att den här debatten påminner mig om när det för något år sedan blev ett himla liv för att begåvade tjejer med höga betyg kvoterades bort från Veterinärlinjen, med följden att kvoteringen snabbt togs bort. Att samma bortkvoteringsöde i många år drabbat begåvade killar som sökt till andra linjer blev det aldrig någon debatt om.
Niklas, Här ville jag kommentera ditt inlägg om ”Här ligger jag och blöder”, men hittar ingen svara-knapp där.
Jag har läst alla årets nominerade barn- och ungdomsböcker (utom mellanåldersboken – kul att en sådan blev nominerad, det är ovanligt) och tycker att de alla är bra, men inte sensationellt bra,.
Till exempel är begåvade Sofia Nordins ”Förlåt Elina” starkare än årets ”Det händer nu”.
Eva Lindström är som vanligt en härligt underfundig konstnär – jag blir inte besviken om hon vinner.
Men – en nominerad ungdomsbok gör mig glad. Jenny Jägerfelds bok,
Jag håller med dig!
Den är nästan lika stilistiskt skön som den bok som jag skulle ha föreslagit till nominering om jag suttit i juryn, nämligen Johanna Thydells nya och originella och roliga ungdomsromanstjärnskott.
Jag tror inte att det finns könstänkande (eller ålderstänkande eller …) i nomineringsjuryns arbete, Och den stora jury som slutligen avgör VEM som får priset har ju inte det allra minsta sammanträde utan varje jurymdlen tyckar alldeles på egen hand.
Jag har läst väldigt få av de nominerade böckerna och kan därför inte avgöra hur de är i relation till de jag faktiskt läst men jag saknar ju verkligen Sandbergs ”Att föda ett barn” dels för att den förstås är väldigt bra men också för att den är skriven på ett såpass intressant sätt. I ungdomsboksklassen saknar jag Johanna Thydells ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” men Sofia Nordins bok som är den enda av de nominerade som jag (än så länge) läst är väldigt, väldigt bra.
Hur ska de kunna välja mellan ”Här ligger jag och blöder” och ”Jag finns”?