Efter två utflykter i Italien är nu Carol Goodman tillbaka på hemmaplan, i småstäderna längs Hudsonfloden i ett New York fjärran från Manhattans skylines och människohav. ”Arcadia Falls” handlar om Meg, som efter att hennes make hastigt dött flyttar med sin tonårsdotter till Arcadia College, där ett jobb som lärare i folklore och litteratur väntar. Arcadia, pittoreskt beläget bland berg och dalar, har ända sedan 1900-talets början varit en tillflyktsort för Manhattans konstnärliga societet, och Meg hoppas att flytten kan ge henne och dottern den omstart de båda behöver. Knappt har de hunnit packa upp förrän de inser att skönheten och lugnet på platsen är bedräglig. När en av skolans elever försvinner blir det startskottet för en räcka mystiska händelser, som tycks ha sitt ursprung i något som hände på Arcadia under 1920-talet, när den lilla klick som grundade skolan och gjorde platsen mytomspunnen genom sina sagor och konstverk bodde där. Meg hittar en dagbok som tillhört Lily, en av Arcadias konstnärliga pionjärer, och dras allt längre in i en härva av lögner, svek och onda sagor.
Ni som läst Carol Goodmans tidigare romaner – ”Arcadia Falls” är hennes sjunde – sitter förmodligen och nickar igenkännande nu. Förföriskt vacker natur i staten New York? Check. Ett olöst gammalt mysterium som försätter protagonisten – en kvinnlig halvmisslyckad akademiker mellan trettiofem och fyrtio – i fara? Check. Litterära och kulturella referenser? Check. Dåtid möter nutid i form av invävda berättelser, gärna i sagoform? Check. Välskrivet, atmosfäriskt och mysrysigt? Check. Ja, här finns ju till och med en internatskola, precis som i Goodmans debut ”The Lake of Dead Languages”!
Visst, om man är på det kritiska humöret kan man väl anklaga Goodman för att arbeta med en alltför liten verktygslåda. Men – jag tycker det är skillnad på en igenkännbar tematik och upprepning. Goodman har lyckats hålla mitt intresse uppe i sju böcker, så pass att jag alltid köper hennes böcker i inbunden upplaga så fort de kommit ut på engelska. Och trygghetsnarkomanen i mig gillar att jag vet vad jag får med Carol Goodman: stabil, om än inte världsomvälvande, litterär spänning med vackra miljöer och suggestiv stämning. För mig är den obligatoriska mordgåtan sekundär; jag läser Goodman för miljöernas skull. Även om Meg, i likhet med sina litterära föregångare, är synnerligen sympatisk är det tillbakablickarna till förra seklet som jag får mest behållning av. Det blir ju lätt så med romaner som utspelar sig i flera tidsskikt, att ett spår tar över. Jag hade gärna läst ännu mer om triangeldramat mellan Lily, Vera och konstnären Virgil Nash och sugs in i dagboksanteckningarna så till den milda grad att jag blir lite sur när fokus återigen styrs in på nutidens Arcadia. Minns en liknande problematik med sagoinslagen i ”The Seduction of Water”. Goodman lyckas dock väva samman trådarna på ett snyggt och tillfredsställande, om än aningen förutsägbart (oundvikligt när persongalleriet är så litet) sätt och när jag lägger ifrån mig ”Arcadia Falls” längtar jag redan efter nästa bok.
Om ni delar min faiblesse för stämningsfulla spänningsromaner med historisk-kulturella inslag och ännu inte upptäckt Carol Goodman – grattis! Ni har många fina lästimmar framför er. Dessvärre tycks den svenska översättningen helt ha kommit av sig, så om ni föredrar att läsa på svenska finns bara ”De döda språkens sjö” att tillgå. Vad hände där egentligen, Forum?
8 kommentarer
Åh, jag har aldrig läst Carol Goodman, men jag blir verkligen sugen nu. Och eftersom jag genomled en boxningsmatch i lördags (på tv) istället för att läsa, så är jag verkligen värd en tur i cyberspace för bokshopping, väl?
Gud ja! På tal om boxning (I’m not a fan, otippat nog…), har du läst Joyce Carol Oates essäbok ”On Boxing”? Fångade t om mitt intresse. Fast det är ju Oates, förstås.
Tror att du skulle gilla Goodman! Börja med ”The Lake of Dead Languages” och ta det därifrån.
[…] jag har hört ett flertal gånger, men utan att…tja, direkt uppmärksamma. Tills jag läser Helenas recension av Arcadia Falls. Tänker lite Den hemliga historien, blir lite sugen. Nickar uppskattande […]
Ja vad tusan hände egentligen. Jag fick beställa den från Bokbörsen dessutom eftersom det inte gick att få tag på någon annanstans. Nu har jag däremot kommit över mitt engelskaproblem och läser dem nästan hellre oöversatta.
Har precis läst ut Arcadia Falls och gillar allt, utom möjligen själva knorren på slutet som i mitt tycke är väääl krystat.
Ska ge Goodman en chans till, återstår att se vilken det blir.
Jag har just läst ut Arcadia Falls efter att ha hittat den genom ditt inlägg. Har fått inse att jag i allra högsta grad delar din faibless, och ser mkt fram emot att läsa mer av Carol Goodman! Stort tack!
Roligt att jag bidrog till att du upptäckte Goodman! Om du gillade Arcadia Falls tror jag att även de andra böckerna kommer att falla dig i smaken.
Å, jag läste ut ”Arcadia Falls” för en vecka sedan, och idag kom en sändning från AdLibris med The Lake of Dead Languages (+ ”Justice Hall” av Laurie R King, en Mary Russell och Sherlock Holmes-historia, och ”Coal Run” av Tawni O’Dell). Härligt paket, eller hur? :)