Jag känner egentligen inte Unni Drougge mer än att jag brukar växla ett par ord med henne på lite olika mingel. Till exempel på bokmässan i Göteborg när vi ses ute i vimlet. Jag är fortfarande lite starstruck när jag får tillfälle att prata med Unni. Jag tycker hon är en cool och viktig röst i den feministiska debatten och jag beundrar henne för hennes ork att stå rak så hårt som vindarna brukar vina kring henne. Vi är många som hade vikt oss för länge sedan.
Nu kommer Unni med en ny bok, ”Bluffen”, den första i serien om Berit Hård, denna kvinnliga hjältinna som är lite för mycket av allt. Lite för tjock, lite för kåt, lite för smart, lite för obekväm. Lite för mycket för att behaga alla sorters män.
När jag började läsa var jag litet orolig. Boken inleds nämligen med att Jan Guillou utsätts för ett mordförsök och jag är rädd att det ska bli någon slags vendetta mot honom (det finns ett förflutet här, som jag inte ska gå in på nu) – sådana böcker blir sällan särskilt bra. Det är böcker som man mår bra av att skriva men som bör stanna i byrålådan.
Jag borde ha vetat att lita på Unni, det har vi sett förr i böcker hon producerat. Hon må drivas av något i sitt skrivande, men hon vet att balansera upp tankar på hämnd, hon vet att hålla sig på rätt sida linjen för det allra mesta. Tjuvnypas lite kan väl få vara tillåtet antar jag. Det blir ju lite roligare så.
Och i den här romanen är hon faktiskt väldigt rolig! Även om jag tycker att hon är som allra roligast när Berit vänder gubbarna därhän och är ute på egna äventyr. Det är en romanhjältinna som jag blir väldigt förtjust i, nästan mot min vilja. Boken blir någon slags svartsatirisk deckarvariant, svårbestämd men rapp och kul och många gånger tänkvärd. Jag är inte säker på vad jag tycker om att hon har plockat in även sig själv i boken, på något vis känns det nästan lite onödigt och knölar nästan bara till det. Jag tror att det ska vara någon slags motvikt till att hon fläker ut de där gubbarna, liksom visa att hon fläker ut sig själv med. Men det behövdes alls inte denna gång, det här är en annan typ av roman än de hon tidigare skrivit och då blir det här draget onödigt.
Visst ska man se den här romanen som en kritik mot den svenska mediescenen. Det är trångt om platser där, på många sätt, och härskartekniker är det gott om. I ärlighetens namn inte bara från gubbsen, det finns kvinnor också. Men nu ger sig Unni på att skildra det utifrån tunga makthavare – både Jan Guillou och Leif GW Persson skildras inte alltför smickrande – och det är klart att det väcker viss uppmärksamhet och att det också gör det mycket enklare att avfärda den här romanen. Det är väldigt synd. Jag tycker att ämnet förtjänar att diskuteras och jag tycker att Unnis bok är ett utmärkt sätt att påbörja debatten.
14 kommentarer
En usel bok av Drougge. Igen.
okej, ämnet förtjänar att diskuteras, men vad är ämnet??
<som jag skriver ovan: den svenska mediescenen som den ser ut med härskartekniker och trångt med plats.
Johanna Ö. Kan man läsa ”Bluffen” som ett exempel på hur man skriver en bästsäljare? Unni använder deckargenren som de senaste åren rönt störst kommersiella framgångar. Unni väljer att skriva en trilogi, vilket visat sig vara framgångrikt koncept för andra författare inom samma genre. Unni väljer att använda kända personer (Jan Guillou och Leif GW Persson) i sin bok, vilket tidigare visat sig locka läsare till sig.
Har ”Bluffen” blivit en bästsäljare?
Med tanke på att ”Bluffen” varit ute till försäljning i lite drygt en månad (recensionsdatum var 2 oktober) så är jag tveksam till om man kan dra några slutsatser kring bästsäljeri. Unni har ju redan tidigare använt sig av de här knepen, med stor framgång dessutom. Så jag tror nog att hon vet vad hon gör när hon skriver.
Men rent generellt så tycker jag att Unnis bok inte alls hamnar i samma genre som Läckberg/Larsson. Den är väldigt annorlunda trots att den innehåller de ingredienser som flera av de senaste årens bästsäljare också gör. Jag tror inte på den här som någon bästsäljare, den innehåller för många allvarliga moment och den ska nog snarare ses som en debattbok som är tänkt att väcka känslor och diskussion, än att vara en deckarförströelse med coola hjältinnor.
Johanna Ö: Vilken position anser du att Unni har på den svenska mediescenen? Tror du att ”Bluffen” kommer att förändra Unni position på den svenska mediescenen?
Unni har ju definitivt gjort sig ett namn på den svenska mediescenen – det är en arena hon har varit aktiv på i decennier faktiskt, så konstigt vore det kanske annars. Men hon är också persona non grata i många sammanhang. Det är mycket dubbelt kring Unni och hon är stark som står pall, precis som jag skriver i början av min recension. Jag tror inte att Bluffen kommer att förändra det. Hon kommer att vara omtyckt i vissa läger och mindre omtyckt i andra. Jag tror inte heller att det är Unnis avsikt att skriva sig till en förändrad position. Jag tror att hon faktiskt vill lyfta de här frågorna om hur svensk media fungerar. Det har mycket lite med hennes egen position att göra och mer med samhället i stort.
Men det är bara vad jag tror.
Hon är bara BÄST!! En modig och stark kvinna!!
Helt underbar bok. Så elak! Sannolikt ”sann”, och så skönt med utskrivna vardagsföreteelser. Vilket flyt. Så väl hanterat språk – det saknar de flesta svenska deckare tycker jag (GW undantagen…) Det är klart att den inte blev en kioskvältare, för utmanande för media att skriva mer än nödvändigt om. Har hört den via Katarina Ewerlöfs utmärkta uppläsning. Väntar på nästa!
Berit Hård är oemotståndlig. Gillar cynismen och humorn. Språket passar storyn perfekt. Instämmer med Johanna att delarna med Unni själv blir lite för mycket.
[…] mer: Unni Drougge, Massolit förlag, Adlibris, Bokus, DN, Bokhora, Dagens bok, Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna […]
Unni Drougge är en enastående, sensationell författare i Sverige.
Säljer hon i Europa ? Tyskland ? Ryssland? Kan man hjälpa till med det..eventuellt ?
…Enda problemet är att man inte kan lägga ifrån sig en bok av henne när man väl börjar det intensivande slukandet…
Tack, Unni, fär att du skänkt oss lässensationerna ! !
[…] mer: Unni Drougge, Massolit förlag, Adlibris, Bokus, DN, Bokhora, Dagens […]
Oj oj, ska bli intressant att läsa denna – bättre sent än aldrig! Föll för den – och fick recex från Massolit förlag – från början främst för att bokomslaget är så snyggt (inte det ovan, utan det med en svarthårig Berit som röker: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186649116) och för att det var mord(försök?) på Bokmässan. Mysigt/roligt värre! Och Johanna Ö; håller med om att en deckare (mer eller mindre genretypisk) som utspelar sig på ”den svenska mediescenen som den ser ut med härskartekniker och trångt med plats” är både lockande och välbehövlig! /Bokdetektiven