Böcker för de lite, lite större

När jag följer Tages första dygn i livet slås jag av att det nu är nästan exakt ett år sedan jag själv befann mig på BB med två små prematurgrodor och ett till bristningsgränsen fullt hjärta. Tanken är ofattbar – på två helt olika plan. För samtidigt som jag inte kan fatta vart det här året har tagit vägen så är en existens FB (Före Barn) helt omöjlig att föreställa sig. Det är ju så med barn att de så totalt och definitivt barrikaderar sig i ens hjärtan, liv och medvetanden att alla minnen från FB-tillvaron snabbt raderas, lite som i ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind”. Jag varken kan eller vill föreställa mig hur mitt liv skulle se ut utan Elsa och Agnes. Förmodligen skulle jag få sova mer, och få en hel del fler böcker lästa, men det där känns – oj, vad jag inte trodde att jag skulle skriva det här för ett år sedan! – rätt oviktigt. Jag har blivit en av De Där Människorna. Antar att Bridget Jones skulle kalla oss ”smug parents” som en förlängning av hennes ”smug marrieds”. Vi som, med något lätt Carolafrälst i blicken, berättar för allt och alla att livet börjat först när man fått barn.

Hur går det med flickornas läsande då, kanske ni undrar? Tja, som ni ser på bilden ovan om ni närstuderar de nötta kanterna är de bokslukare i bokstavlig bemärkelse. Böcker kan väl vara kul ibland. När eftermiddagsvilan hägrar är det skönt att sitta i mammas eller pappas knä och lyssna på Alfons, Max och Bamse – men framför allt är det gott! Och roligt att riva sönder… (Senast igår blev en Jack Kerouac-biografi några sidor kortare.) Av den anledningen har jag inte vågat på allvar introducera deras fina julklappsböcker. Jag inbillar mig att Stina Wirsén och Ann Forslind gör sig bäst i helt – och läsbart – format. Då är det tur att barnbokstillverkarna tänker på sina klåfingriga läsarkrets och ger ut böcker helt i papp, mjukplast och andra rivresistenta material. Just nu är badböckerna ”Dags att leka, magiska fisk!” och ”Dags att vakna, magiska anka!” storfavoriter hos båda tjejerna. Materialet är inte bara badvänligt, utan figurerna ändrar färg när man lägger boken i vatten! Lika roligt varje gång. Som bonus går de inte att tugga sönder.

Det är som ni förstår omöjligt att fundera kring vem av tjejerna som kommer att bli den största bokälskaren i framtiden, men om jag får gissa ligger Elsa bra till. Den senaste månaden har hon börjat peka och prata – jag använder nu verbet i dess lösaste bemärkelse, för några direkta ord andra än ”mamma” har hon inte uttalat än – när hon sitter och läser. Sätter man en bok i händerna på henne kan hon i godan ro sitta och kommentera innehållet sida för sida, och hon vill gärna göra sin röst hörd när det vankas högläsning. Sedan roar hon sig gärna med min boksamling också, som här med en av mina alla Lottaböcker. Agnes, aka mitt lilla mänskliga plåster, är mer road av att sitta och gosa med mamma, som ni ser.