Okej. Då är det dags för den tredje delen i vår bokcirkel om ”Och katten tog en mus”. Här hittar ni del 1 och 2. Där pågår en ”livlig” debatt. Det diskuteras hemligheter och Lehane. Det vill du inte missa.
I dag ska vi snacka lite vidare. Alltså yvigare.
Man väl får säga att ”Och katten tog en mus” är en väldigt mörk ungdomsbok. Cormier tar inte sin läsare i handen på slutet och säger att allt ska bli bra. Faktum är att han målar svartare och svartare och i slutet finns det verkligen inget hopp alls (eller finns det?). Jag reagerade väldigt starkt på slutet. Jag gillar det verkligen. Allt annat hade känts tillrättalagt, orealistiskt (eller hade det?). Ifall någon blir nyfiken på att läsa den här boken sedan, vill jag ju verkligen inte spoila, men den unge Adam cyklar sin runda varje dag, träffar samma personer, han vill inte förstå, kan inte förstå och de vuxna står bredvid och funderar på vad Adam vet och vad de ska göra med honom, vad de kan göra med honom.
Och nu undrar jag vad ni tycker. Får en ungdomsbok vara så här himla nattsvart? Har författaren inget ansvar alls mot sina unga läsare? Finns det andra exempel på böcker med samma dystra final? Finns det några exempel på böcker med onödigt glättigt slut? Vad tycker du?
P.s. Du behöver såklart inte ha varit med i cirkeln innan för att kunna delta i diskussionen. Frågan är ju väldigt öppen och gäller böcker som riktar sig mot en yngre läsargrupp, i stort.
7 kommentarer
Ungdomsböcker med glättigt slut finns det väl ungefär en miljon av. Se bara på ungdomsböcker från diverse bokklubbar, urk. Jag vet, skolan jag jobbar på är med i en och har varit med i fler tidigare så jag har läst ett helt gäng.
En bok med lite svartare slut tycker jag känns uppfriskande, som något nytt. Och hur hemskt är inte det egentligen? Livet är ju faktiskt inte glättigt rosafluffigt jämt och ständigt.
Det finns många som tycker att sorgligt, hemskt och förfärligt = själva definitionen av ungdomsböcker. Dessa personer brukar efterfråga gladare, mer ”normal” litteratur om ”normala” människor. Jag håller inte med dem, utan instämmer snarare med Emma. I omlopp har vi mängder av käcka glättiga böcker. Men att detta med mörka slut i ungdomsböcker skulle vara något nytt kan jag inte riktigt hålla med om. Har inga direkta exempel nu i ottan, men nog var väl Peter Pohls Mikael-serie rätt hård? minns ni hur Ylva genomborrades av spjutet, när Mikael äntligen funnit en vän?
Så Ka och Emma, jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det ni skriver, men jag tror att ingen av er tycker att författaren är skyldig sin unga läsare ett jädra dugg när det kommer till tillrättalagda slut. Har jag uppfattat er korrekt?
Ja. Mig i alla fall. Jag tycker att det som kallas för verkligheten, med alla dess olyckliga vändningar och slut, ska få finnas med i all litteratur. Jag förstår heller inte varför man envisas med att göra skillnad mellan böcker för unga och böcker för sk ”vuxna”. Död åt curlingen!
Jag håller också med. Det enda jag kan tycka att en författare är skyldig sina läsare är att behandla dem med respekt! Att i det här fallet ge sina läsare ett tillrättalagt slut – som det faktiskt hade varit om det hade ordnat upp sig fantastiskt bra för Adam och han hade cyklat in i soluppgången – det hade varit att underskatta läsaren oavsett ålder. Att hålla sig till den inslagna vägen är det ärligaste, en rosalullig början blir ett skimrande rosalulligt slut, och en mörk historia slutar i kolsvarta f*n. Ärligt.
Gillar Kas tanke om böcker för unga och böcker för vuxna. Det som slagit mig så många gånger, det är att de högstadie- och gymnasieungdomar som jag möter har en underbar definition av ”ungdomsbok”: en bok som handlar om ungdomar. Jag gillar den, men vad säger ni om den?
Johanna, du har förstått mig rätt. Jag tror att en del tonåringar/ungdomar behöver skakas om lite med ett mer ”realistiskt” slut för att inte hamna i någon sorts Harlequinträsk som de sedan aldrig kommer ur.
Tina O, en ungdomsbok kan nog handla om mycket annat än bara ungdomar men det fungerar nog bättre som definition än det som verkar vara gängse idag. Jag läser mycket av det som står på ungdomshyllan på vårt bibliotek och jag är inte ungdom så jag vet inte riktigt om jag tror på det här med en uppdelning. Dessutom kan jag ibland känna att de ungdomar som läser mycket gärna vill läsa sådant som är ”svårare” och därför passerar ungdomshyllan som innehåller mycket som är bra.
[…] Bokhora har det diskuterats om en ungdomsbok får ha ett mörkt slut. Jag är ganska kluven. […]