Alltid handlar olikheter inte om att komma från andra länder. Via våra egna minoritetsfolk finns det också mycket motsättningar och okunskap att hantera. Själv är jag ju i princip tornedaling (det är luddigt ibland var gränserna går) och har läst finska som hemspråk i skolan, så kanske räknas också jag till minoritetsfolk, tornedalingar gör ju det. Ett annat minoritetsfolk är samerna. I min klass i grundskolan fanns det sex stycken samer och jag tyckte nog inte att det var så särskilt speciellt med dem, annat än att de var borta från skolan ett par veckor varje höst, för att det var rengärde på gång. Det var ingen mobbing av dem eller något sådant. Men jag har förstått att så har inte skolgången varit för alla samer, ens i modern tid.
Ann-Helen Laestadius skriver ungdomsböcker om halvsamiska Agnes, som har en svensk pappa och en samisk mamma. Fast hennes mamma vill inte kännas vid det samiska blodet och inte heller språket. Det vill däremot Agnes, som börjar åka upp till mommo och moffa i Övre Soppero för att hälsa på. Och kanske lära sig samiska. För den där snygga samekillen lockar ju, och drar.
Det är fint om att hitta sin identitet som ung same, men också tillbakablickar hur det var för Agnes mamma som same, och anledningarna till att hon avsvurit sig sitt ursprung.
Förutom att de två böcker Ann-Helen har skrivit alltså utspelar sig i mina hemtrakter (Sopperobarnen har alltid gått i skola med oss i Vittangi) så har jag tyckt om att läsa dem för perspektiven. Det är en annan värld, och ändå lever vi i samma. Man lär sig ganska mycket om samisk kultur och sedvänjor, på ett behagligt och skönt naturligt språk.
Fortfarande finns väldigt mycket motsättningar mellan samer och svenskar däruppe, och jag tror att just förståelse behövs i båda lägren.
Läs! Båda böckerna och så vet jag, för Ann-Helen skrev faktiskt en gång ett Facebookmeddelande till mig och tackade för att jag pratat om böckerna i radio och då passade jag på att fråga, att det nog kommer mer om Agnes framöver. Härligt!
”SMS från Soppero” heter den första och nummer två heter ”Hej vacker”.
5 kommentarer
Håller med, det är väldigt fina böcker som Laestadius skrivit!
Tycker mycket om böckerna om Agnes! Har haft dem på flera bokprat och eleverna gillar dem också helt klart.
Jag har läst Sms från Soppero och gillade temat mycket. Här står minoritetsproblematiken (eller majoritetens problem?) i fokus samtidigt som en tonårings ”vanliga” berättelse. Och det går att känna igen sig som invandrare och klassresenär i flera beskrivningar av utanförskap och hur identiteten tvingas ”välja sida”: ska jag vara det ena eller det andra? För inte kan jag vara både och..?
Däremot är den språkligt ganska torftig och det gör den lite tråkig. Och eftersom huvudpersonen och hennes omgivning agerar så tillrättalagt blir den lite pråktig, så där som en amerikansk ungdomsserie kan vara, eller som är vanligt i högstadielevers texter: den samiske killen hon träffar säger precis rätt saker och självklart är hon snygg och alla charmas av henne. När problem uppstår löser de sig ganska snart och på ett sätt som inte riktigt känns trovärdigt, inte minst i dialogerna.
Men boken är på grund av sitt tema värd att läsas så jag kommer snart att läsa den med mina elever. En bok kan ge mer än en språklig upplevelse.
Vet du Camilla – jag tror att en grej med språket i den här, är att böckerna utspelar sig där de gör, med personer som inte har svenska som modersmål. Vår svenska däruppe ÄR lite torftigare. Med det inte sagt att det är hela orsaken förstås, men jag tror också det är ovana att höra den varianten av svenska. Liten kombination!
Tack för ditt svar! Men… Jag vet inte, jag. Tänker att Mikael Niemi inte alls skriver torftigt och att dessutom ha med samiska eller tornedalsfinska (som Niemi tar in även i ungdomsromanen Kyrkdjävulen) berikar hela upplevelsen. Precis som Junot Diaz gör med spanskan/spanglish i sina romaner. Fast här är det något annat, kanske är det den vanliga ungdomsbokens svårighet: att man förenklar språket för att inte riskera att skrämma bort unga läsare. Nåväl, den är läsvärd för sitt innehåll.