”Flickan med glasfötter” – Ali Shaw

Det där med att läsa innantill är knepiga grejer. I alla fall om man är lagd åt det lättsuggererade hållet, då ett relativt ovanligt, tvåstavigt förnamn i kombination med en relativt vanlig begynnelsebokstav på efternamn plus en boktitel man inte känner igen räcker för att drabbas av totalt tunnelseende.

I flera månader levde jag således i villfarelsen att ”Flickan med glasfötter” var en ny roman av Ali Smith, författaren till ”Flicka möter pojke” och ”Jag är allt du drömt om”. Det är bäst att säga det för säkerhets skull, i händelse av att någon som läser det här drabbats av samma märkliga sjuka som jag (litterär demens? Illusions of grandeur de livres? Bör jag söka hjälp?): ”Flickan med glasfötter” är INTE en ny roman av Ali Smith. Författaren till boken, Ali Shaw, är förvisso britt, men man, född 1982 och debutant och skriver faktiskt inte alls särskilt likt sin nästan-namne. Möjligen delar de en livlig fantasi och dragning åt det sagolika. Låt nu inte det stoppa dig från att läsa boken! Det här är en alldeles förträfflig debut: originell och välskriven (apropå en invändning jag läst någonstans, minns tyvärr inte var: ja, jag tycker faktiskt att det bör påpekas när en bok är välskriven eftersom det verkligen inte är något att ta för givet – tyvärr) med ett sug som gör det omöjligt att sluta läsa.

”Flickan med glasfötter” utspelar sig på St Hauda’s Land, ett avlägset beläget ölandskap där säregna saker händer. Ortsbefolkningen är vana vid att skymta djur som inte går att hitta i någon uppslagsbok, eller att folk drabbas av märkliga åkommor, men när storstadsbon Ida, som tidigare tillbringat en sommarsemester på St Hauda’s Land, återvänder till ett kargt och vintrigt landskap drabbas även hon av öns magiska kraft. Hennes fötter är på väg att förvandlas till glas. Bokstavligt talat, alltså. Med hjälp av särlingen Midas Crook, som bott på St Hauda’s Land hela sitt liv och hellre umgås med sin kamera än med människor, försöker hon hitta ett botemedel. Kan Ida räddas, eller är det för sent? Samtidigt som Idas märkliga förvandling sprider sig från fötterna och uppåt blir banden mellan henne och Midas allt starkare. En trevande kärlekshistoria med magisk-realistiska förtecken: så kan man, i en mening, sammanfatta ”Flickan med glasfötter”.

Att få magi att framstå som trovärdigt är inte det lättaste, men Shaw lyckas, mycket tack vare sitt sätt att skriva. För fastän det vilar något drömskt och sagolikt över såväl språkbehandling som tematik så är detaljerna, oavsett det gäller något prosaiskt och världsligt (ett stycke grå himmel över ett lika grått hav) eller magiskt (ett kärr där en människokropp helt förvandlad till glas ligger) oerhört exakta. De många miljöbeskrivningarna – till skillnad från flera av mina bokhorekolleger är jag definitivt i miljöbeskrivningsbranschen, i synnerhet när det tillhör berättelsen något – präglas också av den där exaktheten. När jag blundar kan jag se St Hauda’s Land framför mig, känna doften från hav och mark; så lyckad är Shaws känsla för plats, och det är förmodligen därför jag så totalt köper Idas tillstånd utan att vilja läsa in något symboliskt. Precis som jag aldrig tvivlar på Gabriel Gárcia Marquéz när han i ”Hundra år av ensamhet” låter en av sina huvudrollsinnehavare flyga iväg när hon viker tvätt, eller på Joyce Carol Oates när en stor, vit rovfågel snappar åt sig ett av barnen Bellefleur, ifrågasätter jag aldrig Idas metamorfos. Shaw får det overkliga att kännas verkligt. Annars är det ju otroligt lätt att författare med magiska ambitioner – jag talar nu alltså inte om rena fantasyförfattare, där köper jag magin förutsättningslöst, utan sådana som står med en fot i ”vanlig roman”-fåran och en i magifåran – magplaskar och orsakar ofrivilliga skratt, men så är alltså inte fallet här.

En eloge till Bra Böcker, annars profilerade på underhållningslitteratur, för att de satsat på Shaws berättelse. Deras kategorisering ”spänning” känns dock lite apart. Det råder inga tvivel i min värld om att det är en roman Ali Shaw skrivit, och en jäkligt bra sådan, dessutom. Jag väntar med spänning på nästa alster från Ali Smith Shaw.

Uppdatering! Se där, nu är misstaget korrigerat: ”Flickan med glasfötter” kategoriseras nu av förlaget som roman och inget annat. Det är bra med ifrågasättande bokhoror ibland…