Herregud. Nog inser man – om man inte gjort det tidigare – att det finns fog för Jennifer Weiners och Jodi Picoults upprördhet över den mediala överexponeringen av Jonathan Franzen (och den systematiska underexponeringen av samtida kvinnliga författare) när ALLA stora tidningar rapporterar om att Franzens glasögon kidnappats (och lyckligen återfunnits) i London. Googlingen ”Franzen glasses” genererar 160 000 träffar. Googlingen ”Jennifer Haigh” (superläsvärd amerikansk författare, har bland annat skrivit familjedramat ”The Condition”) genererar 149 000 träffar… Jag lovar, snart har Jonathan Franzens glasögon fått fler spaltmetrar tillägnade sig än majoriteten av USAs kvinnliga romanförfattare… Meyer och Oates undantagna, givetvis.
Och på mitt nattduksbord ligger ”Freedom”, nu till hälften utläst. Det är välskrivet, ambitiöst, snyggt gestaltat och med ett brett, svepande perspektiv som för tankarna till de stora 1800-talsförfattarna. Med andra ord: jag gillar. Ändå längtar jag inte hem till sängen (”Freedom” är min sängbok på grund av omfånget; på bussen har jag med mig en något nättare pocketbok) så att jag kan fortsätta läsa. Jag misstänker starkt att det är superhypen Orvar som spökar. Kanske dags att uppsöka den där mossiga stenen och avsluta läsningen under den?
5 kommentarer
kan förstå det. Det gäller i största allmänhet, just medial överexponering när det gäller sk manliga genier och finns det kvinnliga genier? Och vad kallas de då?
Stört.
Grymt!
http://bahiia.wordpress.com
Läs gärna min lyrik! /a
Kansek någon form av prenobelprisrelaterad nyhetstorka.
Jag håller med om att det är tröttsamt med kulten kring ”den maliga genierna”. Det känns lite 1900-tal tycker jag.
[…] och författare som inte direkt fick mig att jubla hjälpte inte. Alls. (Skrev ganska mycket om detta på Bokhora när det begav sig och fick både medhåll och mothugg. Väldigt intressant, detta, med […]