Jessica
Tja, ”En jävla helg” av Helen Zahavi kan nog passa bra…
Helena
När hjärtat gått sönder vill man ju absolut inte bli påmind om någonting som över huvud taget kan relateras till kärlek, så mitt tips är skräck. Ju blodigare och våldsammare, desto bättre!
Johanna K
Jag rekommenderar ett par facklitterära böcker i något ämne man vill veta mer om. Då kan man tänka på hur himlans mycket smartare man kommer att bli och att det bara är (ytterligare) en förlust för hjärtekrossaren. Är det till exempel ”Välkommen till paradiset” man väljer blir man kanske dessutom väldigt förbannad på sakers tillstånd och byter fokus. Ilska är ett steg i rätt riktning.
Johanna L
Jaa.. Jag kan säga vad som är fel iallafall: chicklit. Man blir så jäkla förbannad när de övergivna och förkrossade hjältinnorna hittar en ny man, som de blir allvarligt förälskade i, efter två veckor. Som om man tror på det? Bah!! Säger som JoK ovan, facklitteratur. Det är säkert bra.
Johanna Ö
Jag brukar gå på Märta Tikkanen när det är lite stökigt, men jag vet inte om det alltid är att rekommendera. Jag kan inte ens förklara varför riktigt. Eller jo, för att hon är tuff och stark. En bra förebild.
16 kommentarer
”Fräls oss ifrån kärleken” av Suzanne Brögger!
Eller egentligen finns det rätt många titlar av Suzanne Brögger som är att rekommendera, typ ”Créme Fraiche”, ”Ja” osv.
Håller med Helena. Deckare, thrillers, action. Typ Dennis Lehane eller Harlan Coben. Men nu var det länge sedan jag var hjärtekrossad så jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag läste sist tårarna rann över någon obesvarad kärlek.
Claire Bretécher piggar alltid upp. (”De frustrerade” till exempel).
BÄRA MISTEL
av Sara Lidman
Fungerade när jag var 16 år och läste den första gången.
Fungerar också våren 2010.
Och så håller jag med Kajsa om ”Fräls oss ifrån kärlelen” – men jag brukar som bibliotekare rekommendera låntagare med diagnosen ”brustet hjärta” att inta läsningen av denna häftiga bok tillsammans med dess pendang/motbok – nämligen Suzanne Bröggers kärleksroman:
JA
Instämmer med Kajsa och Lena: Fräls oss ifrån kärleken. Men också en jädra massa böcker av Inger Edelfeldt, särskilt Kärlekens kirurgi.
Jag blir tröstad varje gång av Fight Club. Den sköna attityden ”Just Let GO!” är fantastisk.
Jag håller med alla som skriver att blod och action är bra hjälp mot hjärtesorg. För mig funkar det dock bäst att läsa något av typ Rosamunde Pilcher. Något som känns som en varm och fluffig filt runt hjärnan och som gör att man kan koppla bort omvärlden för en stund. September av sagda författare funkar extremt bra för det ändamålet, men min favorit-Pilcher är ändå Snäcksamlarna.
Ulf Lundells ”Saknaden”. För att han i den visar att han vet precis hur det känns…
När Catullus blir dumpad av Lesbia skriver han först om hjärta, svek och smärta. Men när han hämtat sig en aning författar han en del brutala smädedikter till sin forna älskarinna. Det känns gött!
Bitterfittan!
Prova nostalgi! När jag vill bota min blues återvänder jag till mina rötter och plockar fram sånt jag älskade som barn, tex Astrid. En timme eller två i Pippis sällskap så mår jag genast bättre. Funkar varje gång.
Serier. Anders Nilsens Big Questions eller någon mastig klassiker av typen Watchmen.
En dåres försvarstal av Strindberg tror jag skulle passa ypperligt när man fått sitt hjärta krossat.
För min del är det tveklöst Amy Hempel. Vad som helst av henne är bättre än det mesta annat när det kommer till brustna hjärtan. För mig, då.
Jag har en absolut favorit på detta området. Den är tjock men har hjälpt mig – Borta med vinden. Jag sträckläste den Slutraden säger allt.
Två systrars söta, för chokladen som onekligen behövs efter hjärtekrossen. Och så något som får en att skratta och hjärtat att svälla till sin rätta form igen. Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst tex.