Efter ”Lazarusprojektet” läser jag ”Nowhere man”. Så himlans bra, han är, den där Aleksandar!
Jag läser högt för kamrater, pojkvänner och föräldrar. Så här: Jag läser en jättebra bok just nu. Jag måste få läsa högt för dig! Det är sällan det händer. Den inledande sidan sätter tonen direkt. Fötter som liknas vid fyrar, gardiner som kommenterar blottade kroppsdelar med darrningar, toalettpapper liknas vid maneter. Jag älskar’t!
Dessutom är boken skitsnygg och trots att det må vara en smula ytligt gör det mig glad att läsa en snygg bok. Det blir liksom lite extra kul att ta upp den på tunnelbanan.
Åh, jag önskar att den aldrig ska ta slut, samtidigt som jag vill läsa hela tiden.
2 kommentarer
Men! Hur coolt omslag var inte det! Jag tror jag köper den bara för det.
Det finns en scen mot slutet där Döden i Venedig brukas på ett rådigt vis. Hilarious!