Dags att dissa lite chick-lit. Jag har kanske förläst mig på genren, men jag går verkligen inte igång längre.
Jenny Leebs ”På grund av Leon” är egentligen rätt ok och jag har gillat det jag läst av Leeb tidigare, men den här gången vinner hon inte över mig. Vännerna (eller egentligen de f.d. vännerna) Maja och Angelicas liv och leverne engagerar mig inte det minsta och jag vill bara slå lite vett i den lite väl ofta ljugande Maja. Jag tycker ungefär lika illa om henne som Elsa i ”Elsas mode”, men Leeb är ändå en avsevärt mycket bättre författare än Sofi Fahrman. Det hjälper dock inte utan jag kände mig bara tom efter att jag hade läst ut den.
Meg Cabots ”Babbeldrottningen i New York” orkade jag inte ens läsa ut eftersom jag tyckte den var så grymt fjantig och jag blev verkligen allergisk mot alla pinsamheter. Fattar faktiskt inte varför jag ens trodde jag skulle kunna stå ut när jag dessutom verkligen hatar titeln så mycket att jag får rysningar… Babbeldrottningen?
Så, är det mig det är fel på? Har jag kanske hamnat i en ny fas där jag inte längre identifierar mig med ”hjältinnan”? Eller är det så att det här faktiskt bara var två rätt så tråkiga böcker?
5 kommentarer
Jag har läst Jenny Leebs ”Stella och Sebastian”, och jag tyckte väl inte den var så mycket att ha. Finns mycket bättre chick-lit där ute, så jag har inte läst ”på grund av Leon”.
Jag har även läst Meg Cabots ”Babbeldrottningen”. Jag läste den och vad jag kommer ihåg så hatade jag den inte, men jag minns ingenting av den, så det är väl också ett betyg :)
Babbeldrottningen i New York var useless. Del ett i serien: Babbeldrottningen gillar jag dock mycket, Cabot har en tendens att skriva antingen fantastiskt eller också skriver hon riktiga clunkers/bottennapp. Och den bok du hade oturen att läsa nu tillhör verkligen den senare kategorin. Jag håller med om att boken var fjantig, jag var tvungen att avbryta läsningen ett flertal gånger bara för att spana på omslaget och se att: jo, den ÄR verkligen utgiven:D
Annars kan det ju vara att du är less på chicklit också….Ibland skulle det vara bra att ha en termometer som kunde mäta ens bokbetyg och tala om för en om man inte var på humör för boken eller om den verkligen var värdelös. Nu börjar jag bli osäker…kanske Babbeldrottningen inte var så bra som jag minns..
Jeg tror man kan gå veldig lei chicklit… Jeg leste en del chicklit i perioder -alt var jo ikke like bra, men det var grei underholdning, og enhver ny Marian Keyes-bok ble kjøpt umiddelbart. Nå synes jeg stort sett alt i genren er elendig, og den nye til keyes (som ikke er så ny lenger…), har jeg bare sett uinteressert på i bokhandelen. Jeg tror rett og sett genren er såpass smal og ensformig og stillestående at det kommer til et punkt hvor alt kjennes som om man har lest det før -bøkene i seg selv har neppe blitt så mye dårligere.
Litt synd, egentlig -hva skal jeg lese nå når jeg trenger lett underholdning…?
Personligen så tycker jag att På grund av Leon var en väldigt bra, underhållande bok.
Håller med dig lite grann om att Babbeldrottning var lite fjantig men Meg Cabot har gjort många sämre böcker än så. Ta till exempel Så blir du populär. Det är en bok som är härmad, en dålig romantisk komedi i bokform. I början under En prinsessas dagbok genombrottet skrev Cabot bra men nu känns det som om hon massproducerar böcker för att tjäna pengar.
Den första chick-lit boken man läser tycker man är jättebra för det är just den första men när man har läst ett antal så tycker man ju att det börjar bli lite tråkigt.
Jag håller helt med, tyckte ”Grevgatan 22” var underhållande och gillade även ”Stella och Sebastian”, men ”På grund av Leon” blir lite platt fall enligt mig…