Kampen fortsätter

Jag har läst ”Min kamp 4” av Karl Ove Knausgård. För att variera mig så ska jag inte brista ut i de vanliga ”underbar, fantastisk, galet bra!” nu. Det blir ett ”jo, helt okej” istället. Efter att ha hållit toppklass i tre böcker så blir det lite dipp nu. Faktiskt förväntad. I den här har han precis gått ut gymnasiet och flyttar direkt upp till Nord-Norge där det är lärarbrist så de tar alla som vill jobba. Knausgård hamnar i en pytteliten fiskeby där han ska ta hand om några olika klasser under ett år. Han själv är då bara två år äldre än en del av eleverna.
Extremt mycket av hans tankearbete läggs på tjejer – hur få en, vad göra med henne? Det finns några söta bland eleverna och ett par i byn. Den här historien har han på sätt och vis berättat förr i sin första roman ”Ute av verden”. Av den anledningen har det blivit massa diskussioner kring 4:an. Alla trodde historien i ”Ute av verden” som handlar om en lärare som blir förälskad i en för ung elev var påhittad, men är den det? Jag har inte läst debuten, men det som händer i 4:an känns som en ganska uppblåst mediastorm. Inte för att avfärda den uppenbara konflikten om det hade hänt, men.. Much ado about nothing? Rätt enahanda också. Jobb, tänka på tjejer, jobb, tänka på tjejer.

Det som är mycket mer intressant är pappan, igen. Föräldrarna har skilt sig nu och pappans förändring börjar. Bitarna kring det och där de för första gångerna pratar med mamman om sina liv tillsammans, åh. Vad hon föll för hos pappan, hur han var och sen blev. Vad hon visste om hur han var mot sönerna. Hur de kan börja se på honom med vuxnare ögon och som en person. Inte bara uppfatta honom som auktoritetsfiguren ’pappa’. Mycket bra.
Och så skrivandet givetvis. 4:an avslutas med att han precis kommit in på Skrivekunstakademien i Bergen. Hello 5:an!! Vi kommer säkert att ha det toppen, du och jag.