Inte min egen unge, den tjatar jag hål i huvudet på folk med, men väl Patti Smiths ”Just kids” – jag tycker inte alls om! Och det gör mig så ledsen. Vill verkligen, tycker allt är upplagt för en smash. Det är språket och jag är väl dum som fortsätter men historien driver mig ändå framåt. Varje gång jag träffar darling Popjunkare så säger jag att bah! Just kids, den är ju inte BRA alltså!
(håller på med en och samma bok skitlänge nuförtin, jag är så himla TRÖTT)
10 kommentarer
Oh no, det här bådar ju inte gott, men läste du den på engelska eller svenska? Kan tänka mig att mycket går förlorat i översättning när Patti Smith har sitt speciella flow i språket. Mycket tråkigt i alla fall om min gamla tonårsidol har gått och författat ihop något trivialt. Hoppas inte, men jag ska ge den en chans!
Men åh det är ju en alldeels underbar bok, jag bara älskade den från första sidan! I sommar ska jag til och med ”läsa om” den som ljudbok just för att den är så bra, så hoppfull, så sorglig och så vacker! En bok som är som livet. Just life!
Jag förstår verkligen inte hur ni kan dissa den! Den var helt underbar och det var oerhört längesen jag kände mig så öm om hjärtat när jag läste Patti Smiths livshistoria under hennes ungdom.
Jag tycker att hon skriver mycket bra. Koncist och konkret. Det finns hela tiden en värme och ömhet i det tillbakablickande berättandet om människorna, konsten, staden etcetera. Jag blir fascinerad, inspirerad och berörd av den här boken.
Språket var förvånande nog inte så bra, nej. Men som inbiten Patti Smith-älskare tyckte jag mycket om att läsa om hennes liv, människorna, de magra åren.
Läste på svenska, kanske är det därför?
Men… jag tyckte att boken var oerhört intressant (jag läste på originalspråket)- just skildringen av Pattis ungdom, hennes målmedvetenhet och så kärleken- en eviga kärleken till Mapplethorpe. För mig var ”Just Kids” en väldigt fin läsupplevelse – en god bild av 60-70-talen gav den också.
Jag tyckte det var en otroligt vacker bok. Hennes sprak ar sparsamt som en fairytale saga, som reflekterar storyn som ocksa ar sago-liknande aven om det ar en memoir. Jag alskar ocksa hennes fetishistiska forhallande till saker, speciellt klader (han koper en baudelaire rock och blir en poet).
Ska illustrera vad jag menar när jag är i närheten av en dator och inte bara via tfn. Berättelsen är nog tusen ggr bättre på originalspråk.
Ja jag väntar på att Johanna Ö konkretiserar vad i språket som inte är bra och vad hon istället hade förväntat sig.
Även ”Snowflake” kan väl förklara vad som inte är bra eller ge exempel på meningar som inte är bra.
Just kids är något av det mest fantastiska jag läst. Historien, förhållningssättet, men framför allt – språket. Men självklart ska man alltid (om man kan) läsa på originalspråket, dvs författarens egna ord.