Läs- och länktips i Halloweentider

I helgen firar USA och numera en stor del av övriga västvärlden Halloween och istället för att hänfalla åt det uppenbara – kulturimperialism, bla bla bla, den omåttliga amerikaniseringen av vårt samhälle, bla bla, och vad är det egentligen för fel på våra gamla högtider? – vill jag, ni kan kalla mig Pollyanna, lyfta fram de positiva aspekterna. För om vi lägger eventuella snobbreflexer åt sidan så måste det väl ses som positivt att skräcken hamnar i centrum, om så för några ynkliga dagar? Okej, vi skräckälskare lever som vore det Halloween året om (förutom utklädningsmomentet då) men jag tycker det är roligt att skräcken som såväl litterär som cinematisk genre syns på bred front dagarna före och runt Halloween. Som nu när The Guardian låter Kate Mosse, aktuell med ”The Winter Ghosts”, lista sina tio favoritspökhistorier. Många av titlarna på listan är favoriter även hos mig : Edgar Allan Poes ”The Tell-Tale Heart”, M.R James underbara spökhistorier i brittisk landsortsmiljö (”Oh Whistle and I’ll Come To You My Lad” är en av de allra ruggigaste), Henry James’ mästerliga ”The Turn of the Screw” och så förstås Susan Hills ”The Woman in Black”. Hittade dock flera för mig okända författare och berättelser som givetvis ska kollas upp så fort det bara går. Blev särskilt nyfiken på ”At Chrighton Abbey” av Mary Elizabeth Braddon och ”The Listeners” av Walter de la Mare, något som läst dem?

Vill ni ha mer tips på spökhistorier? Då föreslår jag helt fräckt att ni kollar in den här intervjun som Jessica gjorde med mig i november 2007 innan jag själv började skriva här. Misstänker nämligen att en ny text på samma tema skulle generera nästan exakt samma författarnamn och boktitlar… Om jag ska försöka mig på en uppdatering vill jag gärna lägga till Arthur Machens ”The Great God Pan” (läses med fördel i anslutning till Stephen Kings ”N” – återfinns i ”Just After Sunset” – som inspirerats av Machens berättelse från 1890) och Susan Hills senaste roman ”The Small Hand”, som är en tät och underbart mysrysig spökhistoria med en aura av det tidiga 1900-talets skräckmästare. Faktum är att det, trots flera subtila nutidsmarkörer, tog mig ett bra tag innan jag insåg att den faktiskt utspelar sig i nutid och inte i början av förra seklet. Det menar jag naturligtvis som en komplimang. Riktigt lika otäck som ”The Woman in Black” är den inte, men helt klart läsvärd ändå. Sedan ska jag nog ta och plocka fram ”The Winter Ghosts” ur bokhyllan lagom till helgen. Jag gillade ju själva premisserna för ”Kryptan” och den stämning som Mosse förmedlade, men höll på att bli tokig på allt slängande med franska termer som till råga på allt översattes så att en aura av parlör infann sig. Exempel: ”han är skriftställare, litterateur, och och sitter i styrelsen för en tidskrift om vackert illustrerade böcker, beaux livres”. Så fruktansvärt enerverande! Synd på så rara ärter. Boktoka gillade i alla fall ”The Winter Ghosts”, som är föredömligt kort och således förhoppningsvis helt befriad från parlörvibbar. Hoppas att jag också kommer att gilla.