På Svenska Barnboksakademin kan du läsa krönikor skrivna av akademins ledamöter och hedersledamöter. Bland annat skriver Katarina Kieri väldigt intressant om att det när det diskuteras barn- och ungdomsböcker så handlar det ofta om de tänkta läsarna, om ett slags pedagogiskt syfte. Jag frågade mig härommånaden hur hemsk en bok för unga egentligen får vara. Det är ju ingen som ställer samma fråga om böcker som rör vuxna. Min enda invändning är att krönikorna är lite i kortaste laget. Krönikörerna hinner ju inte mer än plantera en tanke hos läsaren, innan sista tecknet är skrivet.
Läs tankeväckande krönikor hos Barnboksakademin
Föregående inlägg
1 kommentar
Åh, vad bra! Pedagogiskt och politiskt korrekt ska det vara för barn & ungdomar, inte undra på att många ungar tappar läslusten- eller aldrig hittar den.