Lika som bär

På tal om den fantastiska Gillian Flynn, förresten: när jag läste ”Sharp Objects” tyckte jag mig känna igen omslaget. Ett vagt déja vu som kröp omkring i mitt undermedvetna som en sömnig orm. Det tog mig ett bra tag, men till sist kom det till mig. Det påminner ju om det brittiska omslaget till Neil Gaimans ”American Gods”! Inte in i minsta detalj, men känslan – och färgskalan – är densamma, inte sant? Har vid flera tillfällen noterat att den sorts böcker jag ofta faller för har liknande omslag, mörkt vatten, övergivna motorvägar, skogspartier, dovt grågröna toner, och även i det här fallet känns målgrupperna besläktade med varandra. Undrar om förlagen har särskilda bildbibliotek för olika subgenrer? Vore intressant att veta.