Lyckad och mindre lyckad tågläsning

Det är verkligen inte speciellt ofta jag har möjlighet att vara ute på skolbesök och prata om mina böcker (eftersom jag själv jobbar som lärare, lite svårt att ta ledigt), men nu har jag haft några såna dagar senaste veckorna. Som har råkat sammanfalla med askmolnet från Island. Det har blivit väldigt många timmar på tåg… Säga vad man vill om det, miljövänligt och allt, men jag var liiite matt till slut efter allt resande. En positiv sak är iallafall att det blir lästid. Här ser ni en del av skörden:

Det känns ju extra tråkigt när man inte gillar sina egna inköpsförslag… Jag tipsade om Aatish Taseers ”The temple-goers” till Dieselbibblan och de var snälla och nappade, men sen tyckte jag inte om den. I sak kan jag se att den är intressant. Det är den. Handlar om det nya Indien, med en ung indisk man (kring 30 tror jag) som flyttar hem till Dehli efter några år i USA. Han har fått ett lovande utlåtande av en lektör på ett amerikanskt förlag och ska skriva om sin roman, och sen förhoppningsvis få den utgiven. Hans tjej ska också skriva, vara journalist. De är av ganska hög kast och klass, har släktingar med pengar. På ett gym träffar den blivande författaren en annan man, en personlig tränare. Han är från ett lägre kast, mycket ambitiös, vill jobba sig upp och lyckas, är framåt och driven, och mycket karismatisk. Men han har ju de osynliga reglerna emot sig.
Problemet med boken är… att den känns ytlig, trots allt det här. Personerna blir inte så levande, historien å ena sidan mycket innehållsrik men aldrig med tillräckligt intressant innehåll. Det är något som saknas. Ett djup eller en värme, eller en röd tråd. Jag börjar inte bry mig om tränaren, inte heller om författaren, och läste 2/3 av den på pin kiv. Too bad!

Min backupläsning på en av tågresorna var Anna Grues ”Judaskyssen” som blev en positiv överraskning. Inte något mästerverk, men en krimroman om en ung solochvårare där flera perspektiv skickligt balanseras och drivs fram. Lite Inger Frimansson-vibbar. Bra underhållning, inte det lättaste och ytligaste, utan den känns och fängslar de timmar jag läste den. Hon lyckas få ihop allting på ett trovärdigt sätt, och här kände jag mig både engagerad och intresserad.

En av resorna tog mig till Malmö, och det var verkligen jätteroligt. Besökte två skolor som hade jobbat främst med min första bok, ”En liten chock”, på ett ambitiöst sätt med boksamtal och bloggskrivande. Väldigt intressant att få läsa och sen diskutera den med dem!
Det var tex ganska många som tyckte det var dåligt att jag hade så lite miljö och personbeskrivningar, och det är ju helt medvetet från min sida. Miljöbeskrivningar tycker jag själv är supertråkiga att läsa i böcker (jag brukar skumma), och personbeskrivningar tycker jag funkar bäst om man bara får någon detalj och sen själv får måla upp en bild av hur tex ”en rödhårig och väldigt söt tjej” ser ut. Men det tyckte inte de här eleverna. De ville veta, ordentligt, uttalat. För vuxna, inte så viktigt, för ungdomar, mycket viktigt. Kanske något att tänka på inför nästa bok.

Hann med en promenad ner till Turning Torso också, som jag aldrig sett förut. Vet ni att det är en vallgrav runt det huset?! Symboliskt, eller! Och det är väl inte så långt ifrån det ställe där ”Yarden” utspelar sig?
Jag gillade Malmö massor, vill dit igen. Och mitt i stan ligger ju kvarteret Korpen, ni vet, den svartvita filmen med Thommy Berggren och Keve Hjelm. ”Låta lunchen glida över i a la carte.” Any day, Keve, any day. Det är precis vad jag drömmer om också i den här stressiga avsluta-terminen-perioden.

Sen några dagar efter Malmö blev det Kalmar, och sen i måndags Helsingborg. Och nu kommer jag tusan inte att röra på mig på en månad. Pust!