Jag har varit på ib-kurs med massa andra svensklärare i helgen. (Ib är mitt gymnasieprogram, international baccalaureate.) Som vanligt var det otroligt stimulerande. Massa prat om litteratur fast inte så mycket från vinkeln vad vi läser eller gillar, utan mer om hur vi jobbar och vad man ska/kan göra med den. Men ändå, alltid lite fokus på texter och innehåll, och där fick jag ett lyriktips som jag blev riktigt sugen på. Hör och häpna! Jag är ju en mycket lyrikängslig person som tänker ”det där kommer jag aldrig förstå” så fort jag hör ordet strof ungefär. Nu ska jag trots det ge mig ut på jakt efter Wislava Szymborskas bok med samlade dikter 1945-2002, en bok som har ett moln på framsidan.
Enligt tipsaren är hon så bra, han sa faktiskt en av de allra bästa författarna, för att hon är till synes enkel och lätt att läsa, men sen finns det massa där under ytan. Och han lät så övertygande!
Well well, tänkte jag. We’ll see about that.
Men jag skriver ändå upp tipset nu på offentlig plats för att inte komma undan. Jag ska göra ett försök. Jag är inte rädd. Senast den 31 dec 2010 sker en rapportering här. You can quote me on that.
8 kommentarer
Ja, hon är helt fantastiskt bra! Man bara hisnar inför hur mycket hennes till synes enkla dikter innehåller.
Jag läser inte själv så mycket lyrik. Utom Szymborska. Hon är ett undantag. Hon är lätt att läsa. Man kan läsa rätt igenom och ha nöje av texten. Sen kan man fundera lite och få lite fler insikter. Det är svårt att förklara. Men hon är bra!
Det är underligt, lyrik tillhör ju faktiskt den genre som man verkligen skulle ha nytta av att ha som ljudböcker, till skillnad från populärlitteraturen!
Vad lustigt. Jag läste nyss ut Lilla stjärna av John Ajvide Lindkvist och där refererades till Szymborska.
Szymborska är bra, våga läs!
Min mest överraskande erfarenhet som vikarierande gymnasielärare i svenska här i Stockholm för ett par år sedan var att 16-åringarna var mycket mer intresserade av lyrik än de visste att de var.
(Jag själv föredrar som min privata läsning lyrik, bilderböcker och ungdomsromaner.- det finns många samband mellan de genrerna).
Tonåringarna kom att frossa i diktläsning , också av egna dikter.
Ibland handlade det om låttexter, men lika ofta om poesi som (ännu inte) är tonsatt. Alla elever utom en vågade efterhand läsa högt för klasskamraterna. Hon som inte vågade läste bara för mig.
I en klass fick vi begränsa diktläsandet till bara en per elev och lektionstillfälle.Efter varje uppläsning frågade jag eleven som läst varför han/hon valt just en dikten och berättade något om författaren eller om något annat som anknöt till innehållet eller formen.
Min undervisning var på samhällsprogrammet, Brännkyrka gymnasium.
Du behöver inte förstå! Det lärde jag mig äntligen för något år sen: Man behöver inte förstå. Bara fångas av känslan, rytmen, orden, bilderna.
Ibland förstår jag lite grann, men det går bra ändå.
Medan jag säger ordet FRAMTID
blir första stavelsen förfluten
Medan jag säger ordet TYSTNAD
bryter jag den
Medan jag säger ordet INGENTING
skapar jag något som inte ryms
i något intet.
Wislawa Szymborska i
Nära ögat