Del 1 av Murakami-festivalen.
Del 2 kan man också kalla för ”the man, the myth, the concept”. Precis så tycker jag Murakami känns. Å ena sidan framstår han som otroligt ödmjuk, vanlig, enkel och snäll. Men å andra sidan, inget tvivel om att han i all denna enkelhet ändå har en hel del krav på hur det ska vara omkring honom. Litteraturhuset berättade tex att de (utöver att tjata i flera år) fått skicka en delegation till Japan för att prata med Murakamis people för att detta besök ens skulle komma på fråga. Han verkar förvånad över sin popularitet, men jag tror egentligen inte att han är så tagen av den. Jag tror snarare han har blivit väldigt bra på att kontrollera och pytsa ut den!
Men för att börja från början. Efter prat om honom i två och en halv dag var det på måndagskvällen dags för hans eget prat. Biljetterna till det evenemanget tog slut på en sekund. EN. Vi fick biljett i ett av de angränsande rummen där man fick sitta och se honom på storskärm. (I salen där han var fick det bli ståplatser eftersom det i systemkraschen sålts mer biljetter än det skulle.) Det kändes såklart lite som en besvikelse, men flyget var redan bokat och ledighet begärd. Och med övriga inramningen så är jag ändå skitglad att jag åkte dit.
Det var strikt förbjudet att fota eller ta upp ljud. Strikt. (Se vad jag menar med kontrollen.) Inga bilder på Murakami på storskärm från mig alltså.
Han började med att prata lite allmänt om hur han upplevt Oslo. Att han sprungit i Slottsparken varje dag under den fyra veckor långa vistelsen och att bara ett fåtal människor känt igen honom. Att han och hans fru åkt runt på norska landsbygden och häpnat över alla tyska campingbilar. Det fanns så många sorter! Att han verkligen gillat den svala norska sommaren i jämförelse med den japanska. Och att han njutit av vila efter att ha skrivit klart sin största roman, ”IQ84”.
Sen följde en novelluppläsning som blev otroligt bra tack vare norska skådespelerskan Gisken Armand. Hon hade sån inlevelse att författaren själv blev helt tagen vissa stunder.
Efter en liten paus kom Murakami in tillsammans med Frode Grytten. Gryttens första fråga var den han fått av norska journalister i flera år. Vad är det för speciellt med Murakami? Murakamis svar: inget alls. Iallafall inte nu när han inte skrev. När han jobbade var han kanske lite speciell, men annars bara en vanlig man. Precis som de vanliga män han gillade att skriva om, fast de sen råkar ut för mycket ovanliga händelser.
Det viktigaste för honom när han skrev var att han inte hade en plan. Han ville att det skulle vara som att drömma. I drömmar vet man aldrig vad som händer sen, och inte när man läser andras böcker heller. Den känslan eftersträvade han. Att sätta sig vid datorn och låta vad som helst komma. En sheep man. En talande katt. En brunn.
Hittills hade han aldrig råkat ut för writers block eller såna svårigheter. När han var less på att skriva själv jobbade han med översättning, och så kunde han växla tillbaka. Han kände sig som en lyckad författare i det avseendet.
Han berättade också att det mest var här i väst som folk hade så svårt att stoppa in honom i ett fack, om han var postmodernist eller något annat. I Asien diskuterade man inte lika mycket sånt, man bara läste.
Den nya romanen ”IQ84” kallade han för sin största. Det är ett svar på Orwells ”1984” fast Murakamis version handlar inte om framtiden. Han vill skriva om nutiden. Det var Sep 11 som gett honom idén till den här. I övrigt berättade han inte precis vad den handlade om utom att den utspelar sig i Japan, men översättningar är på gång på både norska och svenska.
En del i publiken verkade ha blivit besvikna på Frode Grytten, men jag tyckte han var helt okej som utfrågare. Det blev inte världens bästa flyt mellan dem men det såg jag mest som beroende på språkförbistringen. Murakami må vara översättare från engelska till japanska, men han var inte flytande på engelska när han pratade. Grytten fick liksom skala av alla nyanser och hålla det väldigt enkelt. Svårintervjuat då ju.
Som sammanfattning kändes det ändå så speciellt. Som han sa själv, han är inget speciell, men det är ju det man vill med Murakami. Jag hade inte väntat eller önskat mig en stor diva med stjärnkarisma – tänk en Ranelid-typ, utan bara en vanlig man. Det var ändå intressant hela tiden under de två timmarna att höra och se honom. Han var glad, stillsam, nedtonad, hade ironisk humor. Och även fast vi satt ja, trollbundna, av honom är jag rätt övertygad om att jag skulle kunna passera honom på gatan nu och inte känna igen. Och det är nog helt idealiskt för både Murakami och mig!
12 kommentarer
Tack för ännu en spännande rapport! Jag önskar fortfarande att jag hade haft möjlighet att ta mig dit… Helt bisarrt egentligen att den där lille stillsamme mannen lyckas skapa sån hysteri bland sina fans att man gladerligen åker flera hundra mil bara för att få se honom på en skärm :) Jag försöker komma på någon annan författare jag skulle göra samma sak för, men kan inte hitta någon.
Första 2 delarna av IQ84 kom ut föra året i juni i Japan (2 separata böcker) och det blev en gigantisk succé. Sista delen (bok 3) kommer ut nu under denna sommar.
Översättningen blir nog färdig och utgiven september 2011 i USA och England. Det svenska vet jag inte…
Vet någon om det blir i 3 volymer eller en riktig maffig tegelsten här i väst?
1Q84 del ett och två kommer på svenska i vår.
Jag är så avundsjuk. Älskar Japan och japansk litteratur!
Va bra att få en riktig recap av evenementet. Jag är fortfarande lite småirriterad av att jag inte var där… Tänker att det säkert blir nog skriverier om IQ84 när de dyker upp i Skandinavien. Och hoppas att du snart hittar en anledning till att komma tillbaka till Oslo igen!
IQ83 är totalt 1657sidor i den japanska versionen (3 volymer).
Det är ju helt klart något att se fram emot i svensk översättning. Guuud vad jag längtar!
Som jag förstår det kommer del ett och två att ges ut samtidigt i ett band, och sedan del tre separat senare.
Men på översättarna lät det som både den svenska och norska versionen skulle komma redan i november samtidigt med den engelska.
Bara att hålla tummarna!
Nej den svenska kommer i två band i vår (tidigare eller samtidigt med den engelska). Del tre kommer sedan en halvår eller ett år senare.
Åfan, då får man hålla sig med andra ord. Speciellt som de svenska översättningarna brukar vara överlägsna de engelska.
Tack för infon Håkan!
Ja de är värda att vänta på. Vibeke Emond har gjort en suverän översättning.
Kul att läsa din rapport. Önskar att jag fått en biljett. Men med tanke på att de tog slut så snabbt, är det i alla fall en tröst att det inte berodde på att jag var för seg som jag inte fick någon. Håller med Calliope att det är nog den ende författare jag skulle kunna resa långt för, för att få höra. Blev det någon signering?
En del fikk kjøpt signerte bøker i bokhandelen på Litteraturhuset, men de ble fort utsolgt. Det var ikke anledning til å gå frem til ham og få signert en medbragt bok.