Jag började ju läsa i ”Myggor och tigrar” häromveckan och eftersom jag vet att minst hälften av er sitter på era händer just nu för att hindra er från att mejla mig och höra vad jag tycker, tänkte jag bara att jag skulle nämna att jag tycker att det är briljant på sina håll, men lite långrandigt på andra håll. Så jag tänker inte läsa de sista 100 sidorna just nu.
Jag har börjat sluta (!) läsa ut böcker, jag vet inte vad det är för en skum vana och jag vet att många förmodligen blir förfärade, ändå är jag allt mindre intresserad av att veta hur historien slutar. Som vanligt skyller jag på att jag har mycket att göra och jag därför är lite för stressad för att läsa böckerna från pärm till pärm – icke desto mindre saknar jag att veta hur historien ska sluta speciellt mycket.
När jag här skriver att jag har börjat sluta läsa ut böckerna, handlar det om var femte-sjätte bok eller så. Jag gör det inte med varenda historia, men vad förut hade varit otänkbart är nu en möjlighet. Jag väljer själv när jag vill sluta följa huvudpersonen och vi kan väl verkligen vara överens om att det inte alltid är författaren som vet bäst där. Jag tycker inte ens att det är ett särskilt dåligt betyg. Jag är lite trött på att lägga alla dessa utlästa böcker på hög, jag är mest intresserad av formuleringar för tillfället. Det var länge sedan jag var med om något riktigt språkfyrverkeri, men en förmiddag med en förträfflig liknelse som sockerbit till kaffet är en bra början på helgen.
Kanske plockar jag upp ”Myggor och tigrar” om en månad, ett halvår eller när jag blir pensionär. Sådant kan man ju förstås aldrig veta. För den här gången får den återgå till sin plats i bokhyllan.
17 kommentarer
En av de sämre böcker jag läst. Kan icke fatta att den blivit utgiven över huvud taget.
Mig fascinerade den av lite blandade orsaker:
http://kvalster.blogspot.com/2008/03/jag-har-blivit-kvinnohaterska.html
Inte minst frågan om hon är galen på riktigt, eller låtsas i konstens namn, eller om det som liknar galenskap kommit till nästan slumpartat, i och med det medvetet oredigerade skrivsättet.
Vilket bland annat också ledde till en liten korrespondens:
http://kvalster.blogspot.com/2008/04/frfattaren-mot-lsaren-rond-1.html
Jäpp…
Myggor och tigrar var rätt seg. Eller mycket seg. Pompeji var mycket bättre.
Jag brukar läsa en tre-fyra böcker samtidigt så när jag blir lite less på en bok byter jag till en annan och till slut är alla utlästa :)
Det är roligt hur folk brukar ha en stark uppfattning om huruvida det är okej eller inte att lägga ner en bok. När jag var yngre tvingade jag mig själv att läsa ut en bok även om den inte föll mig i smaken, men nu på senare år tänker jag som du – varför slösa bort energi på dåliga böcker när det finns så många bra? Just myggor och tigrar tyckte jag om, kanske inte för att den var spännande så mycket som för att jag tyckte den var intressant. Eller den gav mig en känsla av skräckblandad förtjusning på något sätt, och jag kommer läsa Mäktig tussilago när den kommer. Men man blir lite orolig för författaren när man läser den, om den nu verkligen handlar om hennes tankar. Ännu intressantare vore ju om hon använder sig av knepet att låtsas att det handlar om henne för att väcka skandal, fast det egentligen är fiktivt..
Fast det är synd att du inte läser slutet på Myggor och tigrar tycker jag, för mig gjorde det hela boken… Som jag också tyckte var rätt seg och tradig på sina ställen. Annars tycker jag att det är helt rätt att sluta läsa ut böcker man inte gillar!!!
Tid är en lyxvara i dagens samhälle. Det är inte värt att lägga ner för mycket tid på något som inte är värt det. I synnerhet inte när det finns FÖR MYCKET kultur som man ”måste” insupa innan man dör.
Lägga ifrån mig böcker som bara är halvlästa? Det har jag bara gjort när jag insåg att Stephen Kings Svarta Tornetböcker på engelska var för jobbiga och ointressant fantasyaktiga för mig :) Lundgrens bok tyckte jag var rätt okej ändå.
Livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Jag lägger ständigt ifrån mig böcker som jag tröttnar på. Det finns andra bättre som förtjänar min tid.
Jag röstar för att du ska läsa slutet! Det ger en otroligt viktig dimension till boken, och har märkligt nog knappt diskuterats i media. Jag tycker inte man kan förstå boken utan det.. Fast jag lägger också ner böcker innan slutet ibland!
Jag håller med helt och hållet. Utan slutet faller historien.
Själv hoppade jag över delar av upptakten till slutet. När Maja Lundgren inte förstår att hon ska gå från resturangen. Jag tyckte att det blev alldeles för obehagligt. Man liksom kände hur det barkade käpprätt och kunde inte göra något åt det. Förutom att inte läsa.
Så för mig blev redaktörens kommentar på just den passagen (som jag inte vågade läsa hela) liksom en kommentar på hela historien och en kommentar på hur det är att vara kvinna, och alltså underställd, i världen.
Knepigt, sånt där! Jag började på Myggor och tigrar för några år sedan, men slutade läsa ganska snart. Tyckte den var gräslig helt enkelt. Det var ett solklart fall där jag ”tillät” mig att sluta läsa. Annars är det ganska svårt tycker jag. Jag har precis gått igenom en process där jag återigen bestämt mig för att det är ok att sluta läsa en bok. Så nu lägger jag bort en bok av Herta Müller. Jag klarade inte ”Hjärtdjur” och ger mig inte ro att fortsätta med ”Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv”. Ser fram emot att ta tag i Patient 67, som ju går upp som film också snart.
Jobbigt men befriande! Det är vad jag tycker om att välja bort böcker halvlästa numera. Jag brukade också tvinga mig att läsa alla böcker jag börjat på. Bara för känslan av avslut liksom. För att kunna säga ”Ja, jag har läst den” och sätta den i bokhyllan (olästa böcker befinner sig i limbo på diverse småbord och äger icke tillträde till hyllan). Men jag har slutat med det och satte häromdan Kunzelmann & Kunzelmann i hyllan halvläst. Klarar bara inte av så mycket självbedrägeri och oförmåga till handling. Fast den slutar ju lyckligt (var tvungen att kolla sista sidorna ändå…).
Ojojoj! Jag har boken liggande i olästa-böcker-hyllan. Måste kolla om den är något för mig inom en snar framtid. Förr tvingade jag mig att läsa ut alla böcker, men nu brukar jag ge dem 100 sidor. Om den inte funkar för mig då lägger jag ner den. Oftast..
Kände precis samma sak när jag läste ”Myggor och Tigrar”! Ville helst också bara lägga ifrån mig den när det var ca 150-100 sidor kvar och kan säga att jag sällan känner så. Jag började med att tycka jättemycket om boken och mycket igenkänning (detta med ”myggstick”…. och Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historia” är faktiskt pinsamt dålig!), den extremt långa Neapelskildringen drog dock ned och började blir otroligt less på Maja efter att till en början hejat friskt på henne. Håller dock med om att de sista 50 sidorna gav boken en helt annan dimension (sträckläste dem). Slutligen är det ju faktiskt helt sjukt att det som skildras där inte har uppmärksammats mer – kanske i sig bekräftar den navelskådande kulturvärlden i Sverige och i någon mån att Maja Lundgren inte hittar på…
ja karin, jag tycker det är så typiskt att slutet inte diskuteras! istället pratar man bara om att hon har namngivit en del män. Men jag tror att även efter att de männen blivit glömda kommer den här boken fortsätta att vara en feministisk klassiker om manliga maktmönster.
Hej ,
Nu är det dags att plocka upp ”Myggor och tigrar”från bokhyllan ❤️