Helena och jag hade lite twitterprat om summer / beach houses i litteraturen.
Så här tycker jag det är när det är som bäst: huset ligger någonstans på Cape Cod, östkusten, USA (andra ställen kan funka, men Cape Cod är idealt). Det är charmigt och snyggt. Stort. Det har havsutsikt, kanske ligger det tom på stranden, det är det allra bästa. Veranda finns hursomhelst alltid. Det är givetvis sommarsäsong, eller i nära anslutning till sommar (ibland kommer ju folk ut tidigt pga tex uppbrott, när man behöver sitta och titta på vågorna. Alternativt kommer man ut på hösten för att man behöver kura upp sig vid en brasa och lyssna på vågorna.) Det finns alltså en öppen spis! Vädret är alltid bra. Grannarna är intressanta. Mycket viktigt! Gärna i varierande ålder och socioekonomisk bakgrund. Det finns minst en bra restaurang eller ett kafé i det lilla samhället/orten. Denna plats är liksom den sociala sambandscentralen. Men man kan gå dit i flipflops, för flipflops är beach housen-littens Foppatofflor. (Och gud så mycket snyggare.) Det kan också gärna finnas en gullig butik eller spännande firma, typ en surfshop, bikeshop, etc.
Med allt detta som viktig bakgrund utspelas sen en relationsroman där kärlek är i centrum. Helst en blandning av chicklit och underhållningslitteratur.
Själv är jag väldigt svag för denna genre. En del tänker automatiskt deckare när sommaren kommer, jag tänker beach house.
Men nu kanske en del undrar, varför denna slappa anglicism när det finns perfekta svenska uttryck som sommarhus, land, lantställe eller stuga?
Jo, helt enkelt för att ordet beach house ger mig helt andra associationer (allt det ovan beskrivna) än tex stuga.
För mig låter stuga som ett litet hus, det regnar, man blir sur på sin familj, man sover i våningssängar, det är skog runtomkring, i skogen finns det alltid myggor, det finns kanske en korvkiosk i närheten, man har inget rinnande vatten, och det är kallt i vattnet om man badar i sjö/hav. Dit måste man cykla alt gå på någon jobbig väg genom skogen. Det finns garanterat myror eller tom äckliga ormar på den.
Om det handlar om ungdomar så är de andra barnen på orten elaka och mobbiga. Huvudpersonen kan ha problem med övervikt eller acne eller stor blyghet och utanförskap. Det är iallafall något maffigt problem som ger en mycket tråkig tillvaro. Någon pratar förmodligen dialekt.
Om det finns grannar så är de alltid jobbiga och man vill undvika dem. Förhållanden håller i allmänhet alltid på att bli för jobbiga. Det är mycket ångest och bitterhet. Man tänker ’familjeterapi! familjeterapi!’ medan men läser.
Bilen har ingen klimatanläggning. Och det råkar såklart bli stekhett den dagen man ska hem.
Ja, okej, nu har jag verkligen klumpat ihop det allra värsta jag kunde komma på, men när jag då istället tänker på beach house så är det inte jobbiga saker utan äventyr! kärlek! sand mellan tårna! snygga vågor! vackra solnedgångar! mörka mystiska män med hakor! snygga kvinnor med böljande hår! skitsöta klänningar! snygga chinos! god mat! sval champagne! pirrig förälskelse! gulliga grannpojkar! etc!
Ni fattar skillnaden? Beach house = mysigt och trevligt, stuga = klaustrofobisk ångest.
Jag vet att jag tjatar galet mycket om dessa två författare men de har varit min allra bästa beach house-litt i sommar: 1) Jenny Hans ”Sommaren jag blev vacker” (Cape Cod!!) och 2) Sarah Dessens ”Mycket mer än så” (påhittad ort men med klara Cape Cod-egenskaper).
Andra i samma genre, men inte lika bra, är tex Elin Hilderbrand som enbart skriver denna typ av böcker, och Jane Greens ”The beach house”. Det finns säkert fler, så om ni har tips, ös på! Eller om ni tycker att jag missade någon viktig ingrediens?
29 kommentarer
Åh ja, beach houses! Själv är jag väldigt förtjust i beach house-motivet i vanliga romaner, aka roman-romaner, aka literary fiction. (Alla dessa subgenrer!) T ex upptakten till Jennifer Haighs ”The Condition” eller, nu senast, i ”Still Alice”, där sommarvistelsen på Cape Cod blir en sorts sista påminnelse om livets små enkla nöjen (Alice är då sjuk i Alzheimers men fortfarande så pass med att hon kan nakenbada mitt i natten och uppskatta det).
Och så minns jag flera Wahlströmsböcker som jag fick från Läslusens bokklubb när jag var tween. Flera beach houses och bitterljuva somrar där. Fantastisk subgenre, helt enkelt!
Åh, vilken härlig text!
Jag gillar också beach house-litt och minns någon Wahlströms ungdomsbok från min barndom där de gick till strandpromenaden, köpte sockervadd och popcorn, åkte karusell och lyssnade på Tambourine man med The Byrds hela sommaren. Och det var så jag upptäckte Bob Dylan.
Alltid så roligt att höra såna där berättelser om hur man upptäckt ngt specifikt pga en bok eller film. Själv har jag tex aldrig varit utan svarta jeans i min garderob sen jag såg filmen ”Varats olidliga lätthet”. Och min faiblesse för v-ringade lammullströjor i enkla färger (grått, svart) kommer direkt från min andra älskade genre, akaporren.
Jag tror jag också läste den Wahlströmsboken! Måste rota fram mina gamla böcker och kolla efter.
Även jag gillar stort, Anita Shreves ”Strandsommar” hade alla dessa ingredienser och jag vill ha meeer! Ska stalka det här kommentarsfältet i jakt på fler boktips ;)
Känner på pricken igen mig i beskrivningen om beach houses vs. sommarstugor. Men mina upplevelser av de förra är främst hämtade från glassiga magasin och en och annan film. Kanske borde ta en djupdykning i beach house-litteraturen i höst. Tack för tipsen!
”äventyr! kärlek! sand mellan tårna! snygga vågor! vackra solnedgångar! mörka mystiska män med hakor! snygga kvinnor med böljande hår! skitsöta klänningar! snygga chinos! god mat! sval champagne! pirrig förälskelse! gulliga grannpojkar!”
Hm, låter det inte väldigt mycket Harlequinroman? Inget ont om dem, men ändå.
Som med så mycket annat hänger allt på utförandet. Romeo o Julia kan i en kort beskrivning låta som en Harlequin, och vi vet ju att det är den inte.
Det är förstås en poäng. Jag får väl ge det ett försök :)
Mary Higgins Clark är väldigt bra på beachhouse-atmosfär. Ofta finns det något mysteriöst med själva huset, som gör det extra roligt.
När jag läste rubriken tänkte jag helt annorlunda. Jag tänkte mer genren: ”stughylleböcker” – alla de där böckerna som blir sommarfavoriter för att de står just i sommarhusets hylla. Den kategorin är nog värd ett inlägg för sig, tänker jag! ;-)
Jag har ingen relation alls till beach-house-littertur (men jag gillar stilen stenhårt i inrednings/arkitektur). Kanske borde jag skaffa mig det…
Ett alldeles underbart inlägg var det, hursomhelst!
Din jämförelse mellan stugan och beachhouset är verkligen på pricken! Jag kan känna mögeldoften i näsan när jag läser det du skriver om svensk stugsommar…
Här kommer några beachhouse-filmtips:
”Something’s Gotta Give” med Jack Nicholson och Diane Keaton i toppform. Och så kan man gotta sig i smakfulla beach house inredningar.
Sedan det underbara men sorgliga tv-dramat om Jackie Kennedys kusin Edith Bouvier Beal spelad av den lika underbara Drew Barrymore. Inte så mysigt i det beachhouset alltid…
Åhr! Et fantastisk begreb. Så fantastisk, at jeg var nødt til at linke til jer på min blog. Som eksempel kan jeg i øvrigt nævne Judy Blumes Summersisters. Martha´s Vineyard, havn, sol og sommerkærester i massevis!
Summer sisters är underbar!
Så klockren beskrivning! Särskilt de svenska stugorna. Hihi!
En variant… någon kommer dit under hösten/vintern helt fel årstid men tänkandet kan ta stor plats. Personen skriver en bok eller har något jobb som ger pengar oavsett var han/hon är. Personen hittar efter ett par om och men kärleken och får även uppleva den sköna sommaren i huset på stranden.
Lotta
Jag ÄLSKAR den här genren. Visste inte ens att det var en genre! Jag älskar Anita Shreve för att hon ofta har just den här miljön och jag älskar Douglas Kennedy som också ofta återvänder dit. Antingen bor de vid östkusten eller så åker de dit, rymmer undan från något jobbigt. Då oftast under den kalla årstiden och då har vi BRASAN och altlantstormarna. Och HYRESVÄRDINNAN, alltid lite överviktig och bullrig. JAG ÄLSKAR!
Och jag håller med. STUGA. Vad är det liksom…?
Jag är väldigt förtjust i genren och tycker jag har läst massor, men just nu kommer jag bara på Kråkslottet av Mary Ellin Barrett (låna och läs!) och Sista sommaren (med dig) av Ann Brashares. Konvoj av Thorsten Jonsson har lite mäktig östkuststrand mellan varven på havet. Musselstranden är ju en variant med svenska förhållanden.
Däremot läste jag ut Sommaren jag blev vacker i går och blev så besviken! Knappast någon miljöbeskrivning (havslukten, smaken av salt, tången, känslan av sand, strandväxterna – var är de?), en tjej som helst inte badar i havet(!!), ingen gestaltning (känner Belly någonting?). Och havet och stranden fanns nästan inte… Platsar inte som ”beach-housegenre” hos mig :-).
Jag kom på en till jag gillade jättemycket, denna en sk vanlig roman-roman: The birthdays av Heidi Pitlor. Har skrivit om den här (och där ser det ut som att JoÖ reccat, men det är jag, fattar inte hur det bytet gått till):
http://www.bokhora.se/blog/recension/2006/08/the-birthdays-av-heidi-pitlor/
För övrigt tycker jag som vanligt att ni är helt grymma på tips!!
Lotta: Mitt i prick-intrig. Skulle gärna läsa den där boken n-u.
Skrivarmamma: Ja, Douglas Kennedy! Han är ju ofta östkust. Om man ska vara petnoga kanske det inte finns en riktig genre som heter beach house, men det fanns ju ingen rikitg som hette akaporr heller (skolmiljöer). Man får fylla luckorna ibland. Det har dessutom beach house och akaporr gemensamt, det är ofta på östkusten, detta mytiska underbara ställe.
Kristina: Gillade inte ”Sommaren jag…”, hur kan man inte? Fast jaja, smaken är olika. Jag tycker den är så extrem beach house med surfning, fester på stranden, Cam Cameron, maten de äter, med mera. Och alla romantiska invecklingar.
Åh Johanna L! Du är inte bara min namne, utan snöar in på underliga detaljer liksom jag. Det har varit lite av en skämsfaktor (”Varför läser du den boken? Hmm…det verkar vara en fin miljö den utspelar sig i..”), men när du beskriver dessa faktorer på ovanstående vis kan jag inte bli annat än stolt över mina litteraturfablässer: 1. Lodges, eller stockstugor på svenska, gärna i Klippiga Bergen med lavinfara, isfläckar och grizzlybjörnar kring knuten. 2. Adelsslott, eller gods. Självfallet med en olycklig överklassfamilj som husägare, likt den i Maria Gripes Skuggserie. Stor trädgård är ett måste, där karaktärerna kan leka kurragömma med sina känslor och samveten. Och precis som du gillar hundpoliser i Norrland, så gillar jag överklasshundar vid namn Pompe, Trolle, Poppe etc. och en sådan hund hör hemma på ett adelsgods! Tack för ett härligt inlägg!
Lodge-litteratur är verkl en vit fläck för mig, men tänk vad mycket man kan upptäcka :)
Tess Gerritsens senaste, ”Keeping the Dead”, är ju klockren lodgelitt inser jag nu.
Klockrent!
Kommentar om James Pattersons ”The Beach House”, någon..?
”Wit’s End” av Karen Joy Fowler. (den har publicerats som ”The Case of the Imaginary Detective”, som jag läste. tror att det bara är det brittiska publicerings-namnet)
Handlar om en ung kvinna som kommer och bor hos sin gudmor, för att vila upp sig efter att i stort sett hela hennes familj har dött. Gudmodern är författare och lite excentrisk, bor i ett strandhus… Hög mysfaktor! Även lite pillemariskt och så finns det ett litet mysterie att lösa.
Den har genren är grym! :)
Det känns som att det finns möjlighet att jag kan hitta ngt att läsa här, jag har behov av något lättsmält. frågan är om jag klarar av dom mörka männen med hakor. hu!
sen vill jag berätta lite om mina barndomssommrar som var i bohuslän, vi hyrde olika stugor varje sommar i samma område havet klickande precis utanför fönstret. dagarna var oändliga utan planer och det blev bad, letande efter fina snäckor, hoppand på klippor och minigolfspelande. ångesten känns inte igen. det var idyll. en idyll som dock inte skulle göra sig särskilt bra i bok/film då det fina var händelselösheten och varandet :)
Älskar genren, men tycker synd om er alla som har sådana ångestladdade känslor när det gäller svenska stugor!! Det som kan vara så ljuvligt…Jag, liksom Elin ovan, har hur många fina sommarminnen som helst av Bohuslän om sommaren, med klippor, sol och bad!
[…] så gillar jag själva grundtonen i boken. Det som Johanna L kallar för beach house-litt. Det är en ständig sommar, det är strand och ungdom. Det är möten med kärlekar av olika slag. […]
[…] mig till. Sommarhusskildringar är som bekant en hel subgenre, fråga bara mig, Bokbabbel eller Johanna L. Mina fem bästa romaner i sommarhusmiljö – kom igen, jag vet att ni undrade – kommer […]