”Överenskommelser” – Simona Ahrnstedt

JoL: Jag vet att romance är en jättestor genre i USA, men när Simona Ahrnstedt släppte den första svenska romance:n ”Överenskommelser” i våras var jag måttligt intresserad. Jag trodde att det skulle vara lite som Harlequin-boken jag testade, och mer sånt… nä. Men sen läste jag flera positiva bloggreccar på den, och de fick mig att ändra inställning. Lånade på bibblan och till min förvåning slukade jag den!
JoÖ, hur hittade du?

JoÖ: Alltså, det är ju nästan lite pinsamt (fast å andra sidan är det mycket i den här genren som anses lite pinsamt, så jag bjuder på den) men den har gått som följetong i Cosmopolitan och jag köpte båda numren. Det var också slukarvarning för min del! Som du säger, det har ju varit sådant snack om romance, men att det inte riktigt slagit. Jag tänker nu på den där boken med en tjej i fantastisk rosa klänning som kom för typ två år sedan? Och följdes upp av en med röd klänning på omslaget? Vad kan de ha hetat? Då läste jag en av dem och trodde att de kanske skulle slå, men det verkar inte riktigt ha varit fallet. Det var dock en utländsk författarinna har jag för mig.

Kanske måste vi svenskar ha svenska 1700-tals gods och hjältinnor för att ta det till oss?

JoL: Omslaget med rosa klänning, är det ”Rivaler” av Anna Godbersen kanske?

JoÖ: Ja, så hette hon, har väl en hel serie med böcker, fast den första hette nog ”Deluxe” minns jag nu. Det är lite i samma genre och med ganska lika handling som ”Överenskommelser”. Jag tycker i alla fall att det var oväntat härligt att läsa en sådan bok. Det är väl inte helt olikt Harlequin, men ändå ganska långt ifrån, kvalitetsmässigt.

JoL: Ja, det var det som förvånade mig! Okej, inte Nobelprisklass, men det behöver ju verkligen inte alla böcker vara. Jag tycker Simona Ahrnstedt är väldigt bra på att få igång drivet som sagt, och miljöerna och tiden är intressanta och välresearchade också. Stockholm 1880. Sånt som jag egentligen inte bryr mig om, historiska romaner är inte min grej, men här gillar jag det. Sen är ju såklart kärlekshistorien i centrum, och jag måste lyfta fram en till sak jag blev riktigt imponerad av – sexscenerna! Vill man läsa bra (som i ”ångande heta”) såna, välj ”Överenskommelser”. Seth Hammerstaal fick då mig att flämta.

JoÖ: +1 på sexscenerna! Sen en annan sak. Det är alla stereotyper med här, alltid är hjältinnorna magiskt snygga och har rött hår – check, alltid finns det en stor, ståtlig ladies man – check, alltid finns det någon ond och ful släkting – check och snäll dito att ty sig till – check. Och ändå funkar det! Det tror jag man faktiskt kan tacka Ahrnstedt för.

JoL: Jag läste nånstans att ”Överenskommelser” jämfördes med Jane Austen. Så långt vill jag kanske inte gå, men om man är sugen på den där extra sugande arsy Darcy + Elizabeth Bennet-stämningen så är ”Överenskommelser” perfekt. Här tar det inte tio baler och massa finlir innan det hettar till. Det är liksom Jane Austen på speed!