Påskekrim

Jag har firat påsklov i Portugal med att träna i en vecka. Superroligt och väldigt avkopplande och uppiggande! (En sån här resa var det. Rekommenderas! Och man behöver inte vara motionsfanatisk för att uppskatta, lovar.) Mellan all löpning, afrodans, cirkelfys, yoga och svettiga promenader har jag klämt tre deckare. Påskekrim på riktigt, alltså.
Två av dem var strålande, den tredje okej.

Okej = ”Askungar” av Kristina Ohlsson. En svensk deckardebutant. Brottet börjar med att ett barn försvinner från ett tåg. Gruppen som ska lösa det består av två sk riktiga poliser, en äldre och en yngre man, och en civil akademiker, en kvinna. De två manliga poliserna stör sig rejält på den kvinnliga akademikern. Hon är för logisk, för stel, har ingen magkänsla, ja, ingen känsla alls egentligen.
Hon å andra sidan stör sig på dem för att de rusar på, inte analyserar ordentligt, mm. Det här är den stora konflikten i boken förutom själva brottet, och tyvärr trummas den in på varenda sida. Jag tror inte att de tre kan tänka en sekund på varandra utan att dessa värderingar nämns. Klart uttalat. Varenda gång. Alltså, det blir ett tjat utan dess like. Man fattar den konflikten redan innan sidan 15, och sen är det ju då hela boken kvar… Var var redaktören?
I övrigt känns ”Askungar” ganska mycket som en traditionell svensk deckare just nu. Habil och sammanhållen, men inget litet extra.
(En fråga bara, var ligger stadshotellet i Umeå? Massa hotell där, men vilket är Stadshotellet?)

Strålande = Thomas Engers ”Skinndød”. En till deckardebutant, en norsk sådan, som ger mig riktiga Jo Nesbø-vibbar! Jajamensan, så bra är det. Och då talar jag inte ens om Nesbøs två första Harry Hole för de var ju inte så extraordinära. Jag menar från ”Rödhake” och framåt. Fatta!
Henning Juul är en journalist som varit borta från jobbet i två år pga en hemsk olycka. Hans lägenhet började brinna och hans lille son omkom. Sen dess har han varit sjukskriven. Första dagen han återvänder till nättidningen hittas en ung kvinna mördad, stenad, i ett tält utanför Oslo. Henning får ta fallet, och det utvecklar sig snart åt alla möjliga håll. Han nystar i det samtidigt som han kämpar på för att försöka återgå till ett normalt liv.
Mycket spännande, och mycket bra fluff, dvs allt runtom Henning Juul som inte är brottsuppklarande. Den här deckaren vill man sträckläsa av flera anledningar. Precis som i Jo Nesbøs romaner är det mycket bra och omfångsrikt innehåll, och allt är väldigt bra skrivet. Thomas Enger har planerat en serie i sex delar, och jag säger bara bring em on! Nästa kommer 2011. Det är redan inskrivet i min kalender.

Och så nr 3, Deon Meyers ”Jägarens hjärta”. Ännu en imponerande sträckläsare! Ganska klurig, en man ska leverera ett paket som tjänst till en gammal vän. Detta paket visar sig ha ett innehåll som flera är intresserade av, inte minst polisen, och det blir en jakt på mannen. Ingen vet riktigt vem han är från början. Bit för bit läggs pusslet kring honom, vad paketet innehåller, och varför det är så komplicerat.
Miljön är Sydafrika och mycket är kopplat till Kampen, dvs apartheidtiden, och det är det som gör allting. Otroligt intressant bakgrund, intressant jakt / pussel och en för mig exotisk miljö som extra krydda. Här har vi en deckare som verkligen inte lider av ett exotiskt syndrom, dvs en rätt medioker historia men i en ovanlig miljö.
Jag tycker ”Jägarens hjärta” är rätt 0ch slätt tipptopp! Se bara till att komma förbi de första 5o sidorna som kanske kan vara lite sega och uppstartande, för sen går det inte att lägga den ifrån sig. Och jag måste kolla upp Deon Meyers andra böcker, ”Död i gryningen” och ”Devil’s peak”, så fort som möjligt. Han och Enger är årets deckarfynd för mig.