Jag är ju som sagt inne i ett lyckligt läsflow. Follow me, är mitt stillsamt ödmjuka råd till er.
Förra veckans pendlarläsning var i storlek helt exemplarisk, dvs liten och mjuk. Sånt gillar man ju.
Den var dessutom norsk, men översatt till svenska (av Gunnar Ardelius). ”Ju fortare jag går, desto mindre blir jag” av Kjersti Annesdotter Skomsvold. Huvudpersonen heter Mathea Martinsen, och hon är gammal och ensam. Allt börjar rätt vanligt, man förstår att hon är just väldigt ensam, hennes man är död, de verkar inte ha några barn. Men sen blir det bara mer och mer när hennes historia rullas upp. Mathea är ett avskräckande exempel på hur man absolut inte vill få det eller bli, och i allt det är hon samtidigt så rörande. Man känner sån sympati för henne! Som huvudperson är hon definitivt en av de ovanligare, och mer störande. Mycket speciell. En man gärna skulle vilja diskutera med andra. Denna lilla kvinna. Gudars.
Denna veckas pendlarläsning är jag än så länge bara 54 sidor in i, men holy smoke vilka 54 sidor. Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”. Hon har tidigare skrivit ”I vattnet flyter man”, ”Insekternas sång” och ”Ta itu” och hon är en av alla dessa rätt ouppmärksammade skitbra författare. Jag har läst hennes tidigare, och jag har gillat allihop, men den nya kommer nog att ta priset.
Första meningen:
Och Maj torkar av det sista bordet, sköljer trasan och ser hur Ingrid skakar förklädet innan hon tar sin kaffekopp och säger Maj, det är klart du ska följa med.
På detta och har jag nu forsat fram. Det finns ”flyt” och det finns flyt. Återkommer med utförligare omdöme. Men en bibloreservation/ett inköp vore nog på sin plats. Just sayin.
7 kommentarer
Läste nyligen ”Att föda ett barn” och blev också djupt imponerad och tagen. Hoppas att fler läser denna fina bok som är en så lovande start på den tänkta trilogin (får mig nästan att associera till Kerstin Thorvall!)
Nu har ju inte jag hunnit så långt, men jag tänker Augustnominering. Du som läst hela, håller du med? Språket är så fantastiskt genomfört.
Jag hoppas verkligen att den blir nominerad: både språk och innehåll smälter ihop till något riktigt fint och stort. Känns som att det kan bli en hel del kvinnliga författare aktuella för Augustpriset!
Ta itu var så lågmäld men så bra. Får fortfarande lite ont i magen när jag tänker på den, flera år efter läsningen. Fantastisk.
Ja, Ta itu var otroligt bra. Fantastisk!
ÅH! säger jag bara om ”Ju fortare jag går, desto mindre blir jag”! Ena stunden gapflabbar man, för att i nästa känna sig nästan gråtfärdig o vemodig över Mathea och hennes (icke)liv. Jag tycker boken är alldeles underbar! Vi skall ha med den i vår läsecirkel och jag skall presentera den i morgon kväll – skall bli jättespännande att diskutera den när fler läst…
Kristina Sandberg har jag aldrig ens hört talas om. Blir verkligen att kolla in, synd att hon inte fanns i billig pocket bara=)