Om 48 timmar vet vi. Det är, känner jag, i dagsläget det enda jag är säker på vad gäller årets nobelpristagare i litteratur. I år känner jag mig yrvaken, tagen på sängen. Är det dags igen… redan? Ändå har jag ägnat mig åt dimmiga spökhistorier i flera veckor, ett järtecken så säkert som något på att oktober har gjort sitt intåg. Vad ska man tycka, hur ska man tippa? Prosaist, poet, dramatiker? Nordeuropa, Sydamerika, Centralasien eller kanske Afrika? Man eller kvinna? Kommer Gert Fylking ha fog för sitt numera smått ikoniska ”ÄNTLIGEN!”?
Idel frågor. Jag har genuint ingen aning om hur de ska besvaras – och det är precis så jag vill ha det. Jag gillar att bli tagen på sängen med Nobel och vill i sammanhanget hytta ett ilsket finger åt allt förhandstippande och vadslagande som har gjort det lättare att ringa in pristagaren. Minns hur oddsen för Le Clézio helt plötsligt tokrasade ett par dagar före Tillkännagivandet. Så är jag också en person som aldrig tjuvkikar på mina julklappar, och om jag får barn igen – och inte råkar ut för allt vad det innebär i fosterdiagnostikväg med att vänta tvillingar – tänker jag inte ta reda på könet i förväg. Jag gillar att bli överraskad, helt enkelt, så även när det gäller nobelpriset i litteratur.
Ändå kan jag inte låta bli att bli lite fjärilspirrig i magen när jag läser att den nuvarande ordföranden för Nobilkommittén, Per Wästberg, i sina memoarer ”Hemma i världen” använt ett citat från Jeanette Winterson som motto. Lär ju betyda absolut ingenting, men ändå – åh! – den där fladdrande förhoppningen i magtrakten. Om någon anglosaxisk författare är värd priset – well, jag kan i och för sig räkna upp ett par, så anglohora som jag är – så är det hon. Visserligen har hennes 00-tal varit aningen ojämnt, men få kan mäta sig med hennes lekfullhet och stilistiska lyskraft. Tja, man får väl hoppas? Men som sagt: jag förbereder mig på att överraskas på torsdag. Och på tal om fjärilar i magen så har den nu infunnit sig, den obligatoriska pre-Tillkännagivandetfebern. Varje år samma grej: jag blir som en stissig galopphäst precis före start. Nerverna utanför kroppen, tillsätt koffein på egen risk. Så nog bryr jag mig, även om jag med varm hand överlåter spekulationerna till andra.
Hur står det till med era pre-nobelnerver?
15 kommentarer
Jag är lite nervös, fast har ngr favoriter. Alice Munro är en av dem, och såklart Tomas Tranströmer. En afrikansk författare vore kul.
Har inga nobelnerver alls. Lika förvånad varje år -”är det nu?!?” Har alltid dålig nobel-koll men önskar (nästan) alltid Tranströmer. Tycker att det vore roligt om det blir Murakami, men väntar mig inte det.
Har faktiskt börjat, som alla år, fundera, bara någon vecka innan, bara för att inse att ju är nu som det tillkännagivs! Jag tror inte på en Europé den här gången i alla fall, och inte en britt. Varit för många sådana på sistone, men däremot kan jag tänka mig att en amerikan eller kanadensare ligger bra till. ELLER en asiat men då tror jag mer på Ko Un än Murakami. Även om det hade varit roligt. En afrikan tror jag inte på av den enkla anledningen natt det varit lite mycket Afrika nu med bokmässan och så mycket annat.. Att det ligger lite för mycket i tiden, fast det kanske de i akademien ser som positivt. Ajsan, ajsan, svårt. Men vill BSOLUT inte veta så tänker från och med nu undvika alla länkar till ladbrokes mm.
Jag står över alla gissningar, är för dåligt påläst vad gäller litteratur och odds och hela köret, däremot kommer jag såklart att hänga på låset på torsdag och nyfiket vänta på att höra vem det är. Min personliga förhoppning är ännu att någongång ha läst författaren innan den får Nobelpriset :) Så därför vore det skoj med Atwood, Murakami eller för all del Winterson. Men jag tror inte riktigt på dem, även om jag då alltså inte gissar
Mina tips:
Chinua Achebe
eller
Jon Fosse
Chinua Achebe skulle vara kul. Har nämnt honom på jobbet när vi diskuterat nobelpris de senaste åren. Utöver att vara en mycket bra författare så är han dessutom ytterst intressant som litteraturteoretiker.
Mycket kvinnor sista tiden, bra. Tror därför det blir en man i år. 26 engelskspråkiga vinnare genom tiderna och en arab. Min gissning ligger därför på Elias Khoury, han var den första jag jag hittade som var vid liv och stämde in. Men det kan lika gärna bli Ajvide, Horace gillade ju honom :)
Det verkar luta åt att det blir Ngugi wa Thiong’o…
Jag hoppas det blir någon jag har läst. När jag såg Nuruddin Farah på bokmässan fick jag Nobel-vibbar. Men jag har läst för lite av honom för att avgöra om han skulle kunna vara med i fajten på riktigt.
Jag har en känsla av att det kommer bli Ngugi wa Thiong’o vilket vore lite kul med tanke på årets tema under bokmässan, men när jag tippade (ja, på bloggen då och inte på riktigt) blev det Adonis eller Ko Un. Ko Un eller Ngugi wa Thiong’o känns hetast.
Men som du skriver – det finns många värda det. Jag ser fram emot vad jag hoppas bli en ny litterär bekantskap, att Englund och gänget ger mig ett författartips jag inte är beredd på. :)
@Annelie, jag tippar också på Farah, han har det! Han är definitivt med i fajten och får han det inte nu blir det någon annan gång. Själv tycker jag han är snäppet vassare än Achebe, jämför tex. deras debutböcker Farah har lyckats så mycket bättre, men däremot har Achebe blivit mer läst. Och populäritet har ju inte så mycket med nobelpriset att göra…
Jag tycker alla spekulationer är jättespännande! Och mig gör det inget om oddsen på Ladbrokes m.fl. faktiskt lyckas peka ut vem som vann, så länge det inte är något fusk bakom.
En poet vore trevligt, annars gillar jag tanken på en arabisk eller afrikansk författare.
Jag hoppas som vanligt (vanligt för mig) att det blir någon jag INTE läst tidigare så jag får ett nytt författarskap att läsa in mig på.
Så jag gillar i mångt och mycket att det blir en total överraskning precis som du Helena, men jag gillar inte överraskningar i allmänhet.
Jag är inte heller förtjust i överraskningar, men just när det gäller Nobel är det okej. :)
Jag hoppas på Tomas Tranströmer eller Chinua Achebe. Men det finns så många andra bra författare som jag inte hunnit läsa än, så om det blir någon som är okänd för mig så blir jag bara glad! Oftast brukar det bli någon som redan står på min ”att läsa”-lista sedan länge. Åh, om man hade mer tid till att gå igenom hela den listan! Jag längtar till imorgon.